Så gör Bodil

OK. Jag får börja med att citera morgonens facebookstatus:

Ska skriva om Bodil Malmstens senaste bok och känner mig nästan dum för att jag är så fullständigt oförmögen att hitta minsta lilla fel på denna kvinna. Nej, det finns inget krav att hitta mindre perfekta saker att reta sig på i böcker man läser, men det är sällan jag känner att hela min recension skulle behöva bestå av ett stort, rött och bultande hjärta. Så är det nu. BOOOOODIL! Bli min storasyster!

Där. Jag satte nivån. Nu vet ni redan: jag är inte kapabel att vara rättvis – kanske, eller så ÄR hon så där bra att ordet ”rättvis” blir helt irrelevant i sammanhanget – för Bodil har uppnått någon form av gudomlig status i min hjärna. Hjärna? Hjärta. Nåt sånt.

Man kanske läser den här boken för att man vill ha skrivtips, för att man drömmer. Man vill skriva Romanen. Eller en snärtig novell. Kanske poesi som når ända in de mest omöjliga hjärtan? ”Jag vill ju inte skriva” muttrar jag, men inser så – med skammens rodnad – att det är väl just det jag gör. Jag vräker ut mina ord nästan varje dag. Det är ju så lätt att göra det nu: twitter, bokblogg, statusuppdateringar…

…så vem är jag att tro att jag inte vill ha skrivtips?

Nu är Så gör jag så mycket mer än en handledning i hur Bodil tycker att man ska gå tillväga när man skriver, eller hur Bodil gör när hon skriver. Det är en bok om att läsa. Att läsa är att läsa är att läsa, tänker du?

Ja. Nej. Nej!

Man kan läsa på så många sätt, med olika glasögon, medvetet leta efter en kontext som man kanske inte skulle ha tänkt på annars. Den som har läst en och annan littvet-kurs kan redan några av de här teknikerna, men man behöver inte vara boknörd, snobb eller aspirerande litteraturvetare för att faktiskt ha nytta av tips om hur man kan få ut ännu några dimensioner av det man läser. Bodils tips är handfasta. Bästa sorten.

Jag vet inte varför jag älskar att läsa om andra som läser, hur de läser, vad de läser och varför, men det gör jag. Metaboktok. Bodils böcker är ofta metaboktok de luxe, och den här boken är inget undantag. Vi tycker inte alltid lika, men några av de bästa lästipsen har jag fått av Bodil. Utan Bodil hade det till exempel tagit många år för Montaigne (den perfekte bloggaren!) att hitta till mina hyllor, om han nånsin hade gjort det. Montaigne är synd att missa.

foto: Lars Sundh

Bodil är inte bara språklig estetik. Hon är inte bara intellekt. Hon är humor, briljant analys, lite snygg sarkasm. Och hon är det visuellt estetiska. Så gör jag är en mycket mycket vacker bok, och det allra bästa rent visuellt är bilderna av vackra bokomslag i fullfärg. Bodils favoritböcker.

Bodil har åsikter. Vi är inte alltid ense (men det vet hon ju inte). Det jag älskar är hur hon alltid får mig att tänka. Hur hon formulerar sig så väl att jag också måste formulera mig väl, inför mig själv, i min inre dialog mellan mig och mig, för att faktiskt kunna stå fast vid min avvikande åsikt. Hon allmänbildar mig. Jag är tjurig, men är det någon som kan få skriva mig saker på näsan, om hon vill, så är det Bodil.

Annonser

Ett svar

  1. Ping: En storm kom från paradiset « (inte så) Anonyma Biblioholister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s