Lyckan i att kunna knyta samman en bok med en plats

Jag har alltid fascinerats av Cambridge, men det har funnits så mycket London att se och utforska. De senaste besöken (ja, vi älskar London, vi återvänder igen och igen) har vi lyckats ta oss iväg med tåg en bit från stan lite då och då. För några år sen gjorde vi en dagsutflykt till fantastiska Hampton Court (underbart för mig som har en hyll-halvmeter med böcker om Henry VIII och hans dotter Elisabeth I) och eftersom vi är både tåg- och musienördar så är det egentligen inte så värst svårt att hitta motivation till fler dagsutflykter från någon av Londons alla tågstationer.

I år velade vi ”Oxford eller Cambridge, Oxford eller CAMBRIDGE?” och det blev faktiskt en av mina kolleger som fick fälla avgörandet. Han har bott i Cambridge i över 20 år och blev djupt kränkt över att vi ens tänkt TANKEN på ”O-ordet”. Oxford är humaniora, Cambridge är naturvetenskap. King’s College (Henry VIII igen!), floden Cam, alla cyklar, Duxford… ja, OK, vi tog tåget till Cambridge. Oxford blir nästa resa, om inte Windsor (Eton, också berömt lärosäte) hinner före.

Det är något med de där brittiska lärosätena.

Jodå. Jag älskar Lund (om jag fick börja om, vara nitton år igen, så är det dit jag skulle söka mig, jag skulle skriva in mig vid universitetet och göra allt det som jag INTE gjorde när jag var nitton år), jag har pluggat i Uppsala och uppskattar de historiska byggnaderna där också, men de brittiska lärosätena… ja, det är väl ingen slump att otaliga filmer, spökhistorier och kriminalromaner utspelas där. Något märkligt, twistat, vackert, trolskt.

Det är inte svårt att föreställa sig knasiga sammanslutningar och perversa dragningar mitt bland alla prydliga bokhandlar, förtvivlat trevliga och artiga människor och rara små trädgårdar. Det är som om ingenting kan få vara så gulligt och perfekt som den gamla vackra delen av Cambridge. Jag fnissar när Lacey Flint muttrar om att första middagen – i lånad svart rock – i matsalen i St John’s College i Cambridge var lite som att förflyttas till matsalen i Hogwarts.

Yes. Lacey Flint. Jag startade nämligen min dag i dag med att börja läsa Dead Scared av S J Bolton, uppföljaren till Nu ser du mig. Lacey dras in i en utredning om en serie galna självmord i Cambridge och skickas dit som under cover-student. Jag gillar Lacey, jag gillar SJ Bolton, och bonusen att hon får vara i Cambridge – katjing! Jag vill läsa dygnet runt hela helgen, men det går visst inte för jag måste jobba en hel massa också. Attans. Men NÄR jag kan läsa ska jag njuta, vältra mig i Cambridge. NÅDE S J Bolton om hon inte lever upp till mina förväntningar…

Jäpp: just Henry VIII vid King’s College, Cambridge

(jadå, det är jag som har tagit alla bilderna)