Arkiv för 22 september, 2012

Derelict London

Urban exploring och det där med att hitta och plåta övergivna platser är ju väldigt populärt nu, och det finns något fascinerande med alla dessa egentligen underbara hus som står tomma och förfaller av olika anledningar. En del är så förstörda att det är meningslöst att ens försöka göra något åt dem, andra ägs av nån som inte har lust eller råd, ännu några ägs av… ja, ägarförhållandena kan vara så komplicerade att inget blir gjort just åp grund av det (så är det med många gamla hus i Berlin. kriget ni vet. och DDR. och allt sånt.) – men ooooh vad det kliar i fingrarna när man ser en del av platserna i den här lilla boken.

Lilla, ja. Paul Tallings bok är pytteliten (det påpekar en del sura köpare på amazon – men vad tror de? att en stor fotobok kostar 10 pund i fullpris och ännu mindre på rea? ja, såna böcker kanske finns, men de är inte vanliga), den är med andra ord perfekt att ha i väskan om man vill hitta ovanliga utflyktsmål i Världens Bästa Stad.

Det finns en websida också. Den kanske inte är snyggast i vläääärden, men bilderna är fina.


Abney Park Cemetery och Crossbones Graveyard är två av platserna i Tallings bok som vi redan har avverkat – just dessa två besökte vi i maj i år.

Annonser

Hell, tysk postapokalyps

Hell. Året är 2016. Jorden håller på att dö, medeltemperaturen har höjts med tio grader. Solen är fienden. Jakten på mat, vatten och skydd mot solen är det enda som gäller. Två systrar (de känns centrala för mig, männen runtomkring tänkte jag knappt på) med sällskap försöker ta sig till bergen där de har hört att det ska finnas vatten. De tar sin Volvo och åker dit. Klart!

Nä, så enkelt var det såklart inte.

Uppiggande med skådespelare som inte känns utslitna! Den började riktigt bra, men efter ungefär 45 minuter dog mitt intresse (jag har inte världens bästa tålamod just nu, så jag är inte riktigt rätt person att säga bu eller bä) och jag slötittade lite fram till slutet. Kristoffers omdöme var ”helt OK”.

(Hell? Ja, nog är det helvete alltid. ”Hell” betyder ”ljus” – adjektivet, inte substantivet – så det är en utomordentligt passande ordlek).


Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children

Då och då hittar man en bok där det visuella och det skrivna är som hand i handske. Miss Peregrine är en av dem. Författaren Ransom Riggs har samlat gamla foton – konstiga foton, jag antar att man kan sortera in dem i facket ”kuriositeter” – och han har fått låna ännu fler foton från andra samlare. Han hittade en historia i alla de här bilderna. En fin en.

Idén att berätta en historia om udda barn med likaledes udda färdigheter som samlas på en särskild plats för att undkomma en oförstående omvärld är inte helt ny (hej X-men!), men tillsammans med alla dessa underbara bilder blir det till något som jag älskar, slukar och vill veta mer om. Det här var en av de där böckerna som jag längtade hem från jobbet för att få fortsätta läsa i. Ett kort tag ville jag flytta in i den, men det gick över. Say no more.

”En ödslig ö. Ett övergivet barnhem. Och en samling märkliga fotografier. Sextonårige Jacob tror inte längre på de historier hans farfar brukade berätta för honom.

Skrönorna om barnen med märkliga förmågor är bedrägliga minnen från hans farfars barndom, och samlingen med sepiatonade fotografier är såklart bara ett av farfars alla påhitt. Men omständigheterna kring farfaderns död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för underliga barn.

Bland dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå en djupdykning i sin farfars förflutna och snart inser han att barnen i huset kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga – kanske till och med farliga – och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Men framförallt står det klart: De underliga barnen kan fortfarande vara vid liv.”

Envisa rykten säger att Tim Burton gör film av det här nästa år – woohoooo! Det kan bli hur bra som helst om det är sant. Helenas roll är redan gjuten isåfall, och japp – det går nog att squeeza in herr Depp också 😉

Miss Peregrine gavs ut på svenska i augusti, men som vanligt tycker jag att du ska prova att läsa den på originalspråk. I trailern nedan kan du se en del av bilderna från boken. Det är en otroligt snygg bok! Fyra nöjda boktoksflin av fem möjliga. Äh, fyra plus! Fyra-å-ett halvt! Här ska inte knusslas.