bekännelser: tyska läsprojektet

I dag ringde mannen som är min blivande chef (japp, jag ska börja en ny tjänst, är otroligt hedrad att ha blivit tillfrågad även om det ärligt talat kom oväntat och lite tidigare än jag egentligen hade tänkt byta jobb!) och eftersom han vet att jag har en liten fetisch på tyska så var det just tyska han talade med mig (tja, han är tysk, men normalt pratar vi engelska med varandra). Jag kom ganska långt innan orden tog slut, förvånansvärt långt, så NÅN nytta gör det tyska läsprojektet även om det går långt från så bra som jag hade tänkt.

Har jag läst ut en enda av mina böcker hittills? Nej.
Har jag gett upp? Nej.

Jag står på väntelista för lunchtyska på jobbet och hoppas verkligen att de kan dra igång en kurs i höst. Vi var femton på listan och det behövs tio för att kursen ska starta, så det är bara att hålla tummarna för att inte alldeles för många drar sig ur.

I dag suger jag i alla fall på karamellen att jag – tack vare Till Lindemann – säger de ord jag nu kommer på att säga såpass bra att min blivande chef sa att det var alldeles fantastiskt att jag faktiskt inte har den (ganska rara, men lite fåniga) typiska skandinaviska accenten. Tyskan har ju en del gutturala ljud som vi svenskar har svårt för, vi tycker ofta att det känns fånigt att låta riktigt så. Käre Till däremot, han drar sitt tyska uttal in absurdum. När man lyssnar mycket på honom, och reciterar texter (även min blivande chef har fått höra att hans ansikte är mig egalt, så han kan lika gärna böja sig framåt – det är ett test. tål de inte den texten så klarar de inte mig, helt enkelt ;)), så hamnar man på något som faktiskt blir ganska lagom.

Det är andra Berlinaren på raken som säger det där till mig nu, jag är jätteglad! Det sporrar!

Så. Hur var det nu då. Börja läsa ett kapitel varje kväll i mina tyska böcker var det ja…

8 svar

  1. Aaach nein, nu får Krankenschwester ta fram den stoooora piskan 😉 Lunchtyska låter ju underbart, men får väl nöja mig med språklektioner från den dära Lindmann!

    16 augusti, 2012 kl. 19:49

    • Siv

      Har fortfarande inte hört mer om lunchtyskan. Mrrrrrf. Jag vill tajma skolstarten!

      25 augusti, 2012 kl. 18:46

  2. Jag försöker alltid att prata som Lindemann. Fast med en hint av Ilse – shewolf of the SS.

    Jag har åtminstone en gång fått beröm för min tyska, men det var nog delvis pga ett par öl, som lossade tungans band.

    Skrattade halvt ihjäl mig åt ”ditt ansikte”…

    17 augusti, 2012 kl. 12:10

    • Siv

      Jag har min inre Krankenschwester Helga Nacht.

      25 augusti, 2012 kl. 18:45

  3. Inom parentes så har vi tittat på troll nu, Älsklingen och jag 🙂

    21 augusti, 2012 kl. 18:26

    • Siv

      …och inte var den så tokig heller?

      25 augusti, 2012 kl. 18:44

  4. Nej, den var riktigt skojsig och inte otäck ens för en hysteriskt lättskrämd typ som jag.

    26 augusti, 2012 kl. 13:02

    • Tänk, det var precis det jag trodde!

      28 augusti, 2012 kl. 11:39

Lämna ett svar till Siv Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s