Arkiv för 16 augusti, 2012

bekännelser: tyska läsprojektet

I dag ringde mannen som är min blivande chef (japp, jag ska börja en ny tjänst, är otroligt hedrad att ha blivit tillfrågad även om det ärligt talat kom oväntat och lite tidigare än jag egentligen hade tänkt byta jobb!) och eftersom han vet att jag har en liten fetisch på tyska så var det just tyska han talade med mig (tja, han är tysk, men normalt pratar vi engelska med varandra). Jag kom ganska långt innan orden tog slut, förvånansvärt långt, så NÅN nytta gör det tyska läsprojektet även om det går långt från så bra som jag hade tänkt.

Har jag läst ut en enda av mina böcker hittills? Nej.
Har jag gett upp? Nej.

Jag står på väntelista för lunchtyska på jobbet och hoppas verkligen att de kan dra igång en kurs i höst. Vi var femton på listan och det behövs tio för att kursen ska starta, så det är bara att hålla tummarna för att inte alldeles för många drar sig ur.

I dag suger jag i alla fall på karamellen att jag – tack vare Till Lindemann – säger de ord jag nu kommer på att säga såpass bra att min blivande chef sa att det var alldeles fantastiskt att jag faktiskt inte har den (ganska rara, men lite fåniga) typiska skandinaviska accenten. Tyskan har ju en del gutturala ljud som vi svenskar har svårt för, vi tycker ofta att det känns fånigt att låta riktigt så. Käre Till däremot, han drar sitt tyska uttal in absurdum. När man lyssnar mycket på honom, och reciterar texter (även min blivande chef har fått höra att hans ansikte är mig egalt, så han kan lika gärna böja sig framåt – det är ett test. tål de inte den texten så klarar de inte mig, helt enkelt ;)), så hamnar man på något som faktiskt blir ganska lagom.

Det är andra Berlinaren på raken som säger det där till mig nu, jag är jätteglad! Det sporrar!

Så. Hur var det nu då. Börja läsa ett kapitel varje kväll i mina tyska böcker var det ja…

Annonser