The (Im)Perfect Girlfriend

…så var det där där med andra boken. Igen. Jag blev mycket glatt överraskad av 50 sätt att träffa den rätte (trots att jag inte gillade titeln), så jag hade riktigt höga förväntningar på uppföljaren också.

”We kissed until it became necessary to stop so that we could breathe, by which time my lips were so swollen it looked like I’d been pleasuring a brillo pad. We grinned at each other again and I felt the urge to utter something brilliantly intellectual. ‘Have I mentioned that I’m hopelessly in love with you?’.

Actress Sarah Sargeant has finally landed the perfect boyfriend. But as she leaves London for LA, Sarah finds herself morphing from the perfect girlfriend, baby voicing ‘i love you’s, into a nutty one who throws phones and screams a lot. Where did it all go wrong? Was it the photo of a semi-naked ex-girlfriend doing a downward dog she found in her boyfriend’s filofax? Or maybe it’s the steamy sex scene she films with the handsomest man in the world, ever.”

Första boken om Sarah fick mig att skratta rakt ut, den var så sjuk. Andra boken? Njäääääe. Väldigt glest mellan gapskratten. På något vis kändes det som om Holmes halkade ner till alla-andra-chicklittare-nivån med uppföljaren. Det kanske är självmål att tala om klyschor i denna genre, men det är lite vääääl fantastiska saker som först går i lås, sen går åt helvete. Och så blir det rätt bra igen. Ja, ni vet.

Holmes är ändå bra nog att få en chans till. Jag behöver tydligen några doser brittisk brutta, och har hennes tredje bok i min ägo också. Den handlar dock inte om Sarah, men det kanske bara är bra – hon är eventuellt ”urmjölkad” nu ändå.

The (Im)Perfect Girlfriend är en bok som går till byteshyllan – Karin får första tjing om hon vill ha den.

Nu tvättar jag hjärnan med Kallocain. Den känns helt rätt att läsa efter Moskva…!

2 svar

  1. Hoppas att du inte har Kallocain som ljudbok där Leif Pagrotsky läser. DET VAR en dunderbesvikelse – å andra sidan kanske hans robotröst är precis den rätta med tanke på ämnet. Men lättlyssnat blir det inte.

    31 juli, 2012 kl. 03:35

    • En alldleles vanlig tunn liten pocketbok är det. Bonniers klassikerserie från 2010.

      Har bara testat en halv ljudbok än, Tomas Bolme – om jag inte minns fel – läste riktigt bra då!

      31 juli, 2012 kl. 06:40

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s