Arkiv för maj, 2012

Favoriten av alla favoriter

Bibliotekarier ligger alltid rätt bra till hos mig. Per default, liksom. Men det finns faktiskt en, en kvinna, som ligger lite extra EXTRA bra till. Som i dag. Jag är så gravt och äckligt polleninfesterad att jag inte vill utsätta kollegerna i lunchrummet för den snörvlande och nysande varelse som är jag – ergo matlådavidskrivbordetlunch.
Vad ska man då ta sig för?

Jo, man uppsöker Jenny Lindh på DN. Hon svarar frågor om allt från GoT-snusk till huruvida biblioteken gör bakterieodlingar på böcker(jag veeeet, jaG TYCKER OCKSÅ ATT EN DEL FLÄCKAR I BIBLOBÖCKER KAN SE SÄRDELES NASTY UT) <— oj, caps lock, se så upprörd jag blev

…och i dag insåg jag att jag hade missat hennes svar på spörsmålet huruvida de ondsinta biliotekarierna roffar åt sig alla nyinköpta böcker själva så att de får läse dem först av alla. Hon levererar ett klockrent LOL-svar.

Har ni tjing på nya böcker? Jag undrar om bibliotekarier alltid har första tjing på nya böcker, typ senaste Kerstin Ekman, eller går de populäraste böckerna till låntagarna först? Hoppas på det senare!

/Arne

Ingen behöver hetsa upp sig, det är förvisso fullt möjligt för en bibliotekarie att ignorera en hundrahövdad reservationskö av gläfsande Kerstin Ekman-fanatiker, och med en diskret knapptryckning placera sig först i kön. Men det gör vi aldrig. Dels för att bibliotekarier – i motsats till vad många tror – faktiskt sätter låntagarnas behov främst. Dels är det inte så avkopplande att läsa ”Grand final i skojarbranschen” när stans alla P 1-lyssnare hotar att slita av sig pagen om de inte omgående får boken i sin hand. Ibland tänker jag att vi är FÖR osjälviska. Särskilt med tanke på att vår enda löneförmån ofta är en, ska vi säga mild, inträdesrabatt till den kommunala simbassängen.

/Jenny Lindh

…”stans alla P 1-lyssnare hotar att slita av sig pagen”
Jenny Jenny JENNY! Jenny for kulturminister! Hell, avsätt Knugen och gör Jenny till president!

Annonser

Massolit fortsätter att växa

Nyheter på Massolits facebook-sida i dag: den danska kriminalförfattaren Sara Blædel ansluter till förlaget. Det är inte en dag för tidigt att hon hamnar i fokus igen. Norstedts lyckades – om du frågar mig – aldrig få ut henne till oss svenskar så som hon förtjänar. Grattis Massolit!

I oktober kommer De bortglömda ut som första Blædel-alster från Massolit. Sara dyker dessutom upp på bokmässan (och jag har hotellrum! fattar ni? för första gången bor jag i Göteborg torsdag t o m lördag och slipper STRESSA runt på Bokmässan, jag har knappt fattat det själv än) i Göteborg i september – årets tema är Norden, så det passar ju bra med en av Danmarks vassaste författare då.

Lär mer hos Gunilla Wedding

Photographer: Flemming Gernyx, 2011


100 titlar jag hellre hade valt

Femtio sätt att träffa den rätte” – nej, det är ingen självhjälpsbok. Det är en rätt trist titel på en jäkligt kul bok som jag nog aldrig hade köpt om inte någon-men-nej-jag-minns-inte-vem berättat hur otroligt kul den var.

”Sarah Sargeant, skådespelerska/servitris, har varit singel i tre år och har inte haft sex på 351 dagar. Torkan är så extrem att Bob Geldof nog hade arrangerat en välgörenhetsgala bara han vetat om det.

De senaste fem månaderna har hon samlat mod till att bjuda ut den tunnhåriga bartendern med ölmage nere på stampuben, men när hon får till svar att han hellre stannar hemma och ser Narnia på dvd svär hon på att aldrig ha något med det motsatta könet att göra igen. Hennes familj och vänner tycker annorlunda.

De anmäler henne till en dokusåpa (som hon visserligen inte vill vara med i, men rackarns vad det svider när hon inte blir uttagen), övertalar henne att gå på speed-dejting och att starta en blogg. Helt plötsligt upptäcker Sarah att hon har ett uppdrag att utforska femtio sätt att hitta den rätte.”

Jag veeeeeet! Det låter som en trött upprepning av allt annat. RIKTIGT trött. Men ändå är det något med den ovanligt groteska humorn (här spars det inte på ekivoka uttryck ska jag säga ;)) som får mig att skratta rakt ut ganska många gånger när jag läser. Den fyller de flesta chicklitklyschorna och några till, jag avskyr romantiska komedier men fan så roligt detta är. Jag vill att fler ska få skratta. Frågan är bara vem jag ska pracka på den här boken (innan jag läste den tänkte jag att den skulle gå raka vägen till byteshyllan på jobbet, men nu när jag torkat en del av skrattårarna så vill jag rikta garvet åt specifika håll. E kanske? Eller Karin J? Anette?).

Nåja, vi får se var den landar. Jag är åtminstone glad över att ha blivit så glatt överraskad, och det är inte det sämsta.

Härnäst? Jag tuggar bl a triffider. Och Tengners skandalrapporter från 80-talets alla back-stage-fester. Och Rickard Engfors. Och Black Orchid. Sargassohavet. Ja, vilt blandat, allting vunnet, ni vet.


Eld

Eld. Äntligen. Den var egentligen LITE för tung för riktigt avslappnad hängmattehantering, men det fanns inte på kartan att låta bli den bara för det. Gäddhänget fick sig en duvning, som det så tjusigt brukar heta.

Tjusigt? Otjusigt. Strunt samma.

”De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.

Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.”

När jag började läsa så insåg jag snabbt hur otroligt mycket av det som hände i Cirkeln som är som bortblåst ur min skalle. Besvärande mycket. Jag kom t ex inte ens ihåg karaktären Rebecka, som onekligen hade en väldigt central roll i första boken om häxorna i Engelsfors. Jag kom, strictly speaking, inte ihåg några namn alls mer än Linnéa och Minoo. Hupp!

Som tur så har Sara och Mats gåvan att skriva så att jag fastnar ändå. Spridda tillbakablickar (men imponerande få, jag kan annars bli riktigt less på hur en del författare berättar halva förra boken igen i nästa bok) räcker för att jag ska minnas och förstå, gubevars. Det optimala för en sån som jag vore att läsa hela trilogin i ett svep, precis så som jag gjorde med Hungerspelstrilogin, men då skulle jag behöva vänta i nästan 1,5 år till och det tålamodet existerar inte i min kropp, tyvärr.

Några lever vidare, några dör. Några får varandra, andras hjärtan krossas. Jag läste helt skamlöst både slutet av boken och Feuerzeugs spoilers på förhand, men det gjorde inkentinken alls. Orden om att ”resan är målet” blir alldeles sanna för mig när jag njuter av äventyren i Engelsfors.

Ingen fullpoängare, men en god fyra. Bring on upplösningen, gärna i går. Skriv, kära Sara och Mats. SKRIV.


the best place to – bwaaaahahaha – hang out

Lycka kan köpas för 299:- på IKEA.

(de kallar den – helt felaktigt 😉 – för DYNING, inte Lycka, men Lycka och ren och skär Lycka är vad den är och innebär)

Den är extremt lätt att sätta upp och väger snudd på ingenting, så egen trädgård är inget måste. Ta med den till valfri park, leta upp två träd och häng upp den.Den gör ingen åverkan på träden. Bra va?


flatgarv i hängmattan

Välkommen till din psykos – Nanna Johansson. Det var länge sen jag skrattade rakt ut så många gånger när jag läste en bok. Läs läs läs.


another take on Aaaaaaugust

Med facit i hand så var mitt lilla utbrott på en viss tidning ett riktigt lyckokast, för det gjorde så att jag äntligen drog tummen ur stället där solen inte skiner och spanade in en samling andra magasin. Magasin som intresserat mig länge men som det bara inte har blivit av att utforska, och det finns en gräns för hur många prenumerationer jag vill och kan jonglera (tro det eller ej -he).

Eskapix var ett storfynd, och när jag kom hem från Tyskland i går så väntade ett tjockt kuvert från Kolik också. Jag nappade på ett erbjudande som rent tekniskt redan hade gått ut, men jag hoppades hoppades och si – förhoppningen slog in. Jag ville ju så gärna få Fabian Bengtssons Göransons Inferno med på köpet, och det fick jag.

Fabian tolkar Strindberg i en grafisk roman och det var t o m ännu bättre än förväntat.

Året är 1896 och August Strindberg har just lagt pennan på hyllan, för att istället försöka framställa guld genom alkemiska experiment. Men ju fler experiment som misslyckas, desto mer övertygad blir han om att en osynlig hand styr hans liv, och steg för steg går han vilse i en labyrint av svart magi, hemliga tecken och paranoida vanföreställningar.

Jag älskade stilen. Humorn. Sättet att teckna. Det absurda i det som sker inuti August i Paris efter hans skilsmässa från Frida Uhl får ännu en dimension när det tolkas i korta episoder, enkla men uttrycksfulla bilder.

Utopi magasin
har jag bara hunnit bläddra i än så länge, det får bli mitt sällskap i den nyuppsatta hängmattan senare i dag. Det lilla jag hann se var snygga SNYGGA grejor tryckta på lyxigt papper. Riktigt riktigt snyggt.

Jag läste Drift för många år sen och älskade den. Jag tror att jag behöver Maran också. Och Alena. Och Kiki… och Pärlor & patroner… Dödvatten… och… shit, ett nytt bokberoende slår ut i full blom.

Det enda som gör mig lite orolig är tanken på att Fabian i sin roll som förläggare och delägare kanske inte har tid att ägna sig fullt ut åt egna alster (men det vet jag ju ingenting om alls, han kanske är en vardagsmagiker av det slag som trollar fram 35 timmar/dygn). Han är så tokbra, jag vill ha mer, mycket mer Fabian Göranson.

Inferno får en stor fet femma av mig.

när den inre järnvägsnörden går i spinn…