Vådan av att leva i ett litet samhälle
Ibland önskar jag att jag kunde välja ett annat utlämningsställe för paket. Det känns snudd på pinsamt när bokpaketen kommer tätt (amazon har börjat dela upp mina order på rätt absurda sätt, ibland kommer det mail två gånger samma dag att de skickat en bok [jag uppskattar att de skickar saker snabbt, men de FÅR gärna vänta och skicka två, eller t o m tre (!) böcker i samma paket] bara för att skicka ÄNNU en bok några timmar senare).
Jag traskar genom lekparken med avin, förvisso förväntansfull som ett barn, men… ja, jag går där alla de typ femhundra metrarna från Boktoksvägen till Konsum och tänker ”hoppas att det inte är hon igen, hoppas att det inte är HON” för ”hon” – som hittills denna vecka har lämnat ut TRE paket till mig vid olika tillfällen – är visserligen trevlig, men jag förstår om hon börjar googla efter behandlingshem för shoppingmissbruk snart.
Men nu ÄR det alltså lilla Konsum som gäller (vi har inte ens ett ICA, de gick i konken, och Posten Företagspaket har också lagt ner) så Konsum it is för både stora och små paket. De HAR fler anställda än ”hon” (som jag nog borde fråga vad hon heter snart, för vi småpratar om det mesta) men på något magiskt vis så hamnar HON i postdisken t o m när det stått nån annan där bara trettio sekunder innan jag hinner fram (det skedde i går, jag hann tänka ”puh” när jag såg snubben som stod där innan HON klev ut från postrummet, log och sträckte sig efter min avi).
Nu känns inte Brukshåla som landets kulturmässiga medelpunkt, men vi kan ju hoppas att folk åtminstone har så mycket koll att de inte tror att det är knark i mina paket(* med AmazonAmazonAmazonAmazon tryckt på utsidan.
…även om böcker nu råkar vara som kattmynta för min själ.
(inte så) Anonyma Biblioholister 