många skattjakter startar på Strand

Strand. Den underbara butiken spelar en biroll i nationalsången nedan, och det är en butik som jag alltid alltid tjatar om. Det är ingen slump. Man kan fynda det mesta mellan bokhimmel och jord (via snygga block och smarta bokkkassar), det är en veritabel labyrint att förlora och förälska sig i.

Ska man tro författarparet Cohn/Levithan så är det ett jäkla bra ställe att lägga ut bete för en flört också. Enter Dash & Lily’s Book of Dares.

Lily är tonåring, boktok och toksingel. Hennes bror tycker att hon borde ändra på singelstatusen, och han har en rätt kul idé: varför inte lägga ut ett bete i Lilys absoluta favoritbutik, Strand? Ett bete, planterat mitt bland böckerna i en hylla, som består av en röd anteckningsbok med följande utmaning:

“I’ve left some clues for you.
If you want them, turn the page.
If you don’t, put the book back on the shelf, please.”

Smart, mycket smart. Det åtminstone en bra början, ett sätt att hitta en boktok med samma humor, referensramar och en skvätt tankeförmåga.

Dash hittar boken. Han är rätt cool, en sån som Lily knappast skulle hänga med annars (såklart, annars skulle det ju inte bli nån bok av det ;)). Han fixar första ledtråden och lämnar boken till snubben i kassan enligt instruktionerna. Snubben, som är Lilys kusin.

Så startar en sorts litterär skattjakt runt Manhattan. Det är metaboktok de luxe, en väldigt mysig story som förvisso innehåller de vanliga små skavande irritationsämnena (Lily är såklart hur cool som helst EGENTLIGEN, varför är de trista nördarna aldrig trista nördar på riktigt? nä, jag vet, det skulle inte bli nån kul bok av det, den skulle förmodligen ta slut efter sida 22, men… äh.) men om jag inte stod ut med dem så skulle jag ju sluta läsa såna här böcker, och det gör jag uppenbarligen inte.

Ja, bortsett från det är det en bok med 100% New York-nostalgi, roliga ledtrådar, knöliga förvecklingar och snygga litterära referenser.

Vi får väl se hur länge jag kan motstå frestelsen att köpa Nick & Norah’s Infinite Playlist av samma författarpar. Jag ger det en månad. Högst. Mitt YA-sug verkar inte ge med sig i första taget, åtminstone inte så länge historierna om de unga nördarna tvinnas samman med populärkulturella referenser.