Arkiv för 30 mars, 2012

men i övrigt är hon nästan helt normal (åtminstone om man inte frågar hennes man)

Dagens boktweet:

”Jag skulle inte definiera mig som långsint. Men jag har fortfarande inte förlåtit Elizabeth George för att hon tog livet av Helen. 2005.”

(Kära Kristin, följ henne)

…hennes man? Ja, ni vet… HAN

Annonser

saker man blir glad av


foto: Lars Sundh

Saker jag blir glad av (t ex):

  • intelligens
  • bokprat
  • böcker
  • hundar
  • Bodil Malmsten

Nu vet jag inte om Bodil specifikt vill att jag ska bli glad av Bodil per se (och jag lär aldrig få veta det heller för hon läser av princip aldrig omdömen om hennes böcker så hon kommer aldrig att läsa och besvara denna min fundering) för Bodil är ofta arg och vill att vi ska vakna, men jag blir glad av hennes tankar och ifrågasättanden.

Man kan läsa bloggen, och/eller så kan man läsa böckerna (som är papperifierade upplagor av bloggen) – nu senast Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag.

Jag läser bloggen ibland, det går i perioder, men jag läser – och helst ÄGER – alltid böckerna.

Vi står – tror jag – rätt långt från varandra politiskt, Bodil och jag, ändå håller jag nästan alltid med henne. Hon rotar i det stora och det lilla (vem kan glömma hennes krig mot mullvadarna? och då menar jag DJURET mullvad, som förstörde hennes trädgård, det är ingen omskrivning för journalister, hemliga franska underground-organisationer eller annat löst folk), det är svidande kritik mot Frankrikes lille presidentpojke (nedsättande omdöme av mig, men så känns han) och det är vardagsabsurda bekymmer.

(visste ni att man inte kan få fast bredband i Sverige om man inte har varit folkbokfördellervaddetnuvar här i minst åtta månader?)

Jag grät i mitt inre när Bodil tvingades lämna Finistère (jag förstod aldrig varför, men inser att jag inte har med saken att göra) och trots att Bodil vantrivdes något fruktansvärt i Staden Hon Flyttade Till Sen så grät jag lite till inombords över att hon flyttade därifrån och hem till Sverige. Ska hon nu våga skriva alldeles alldeles precis om det hon vill, SOM hon vill? Det hoppas jag sannerligen.

Konceptet är perfekt. Bilder – inte alltid så märkvärdiga i sig, men ändå alltid så perfekta – ibland, citerade stycken ibland, politiska tirader ibland, vardagsbetraktelser ibland, Familjen Tejp ibland – ja, ni hajar.

Äsch. Jag kan sluta skriva nu. Det leder ingenvart. Jag kan inte formulera några intelligenta analyser eller kritiskt balansera upp det hela med att peka på de av hennes svagheter som med största sannolikhet finns där. Ni förstår redan:
Jag älskar Bodil.
Jag älskar Bodils böcker.
Sluta aldrig skriva, Bodil.