ett par nätter av magiskt fnissande
Jag var träningsnarkoman en gång i tiden. Det är svårt att tro nu. Jag var på gymmet så ofta att killen i kassan frågade om jag inte skulle ta och styra om prenumerationen av morgontidningen dit också. För ungefär tio år sen träffades vi ute på krogen. Han petade mig i magen och sa helt iskallt ”fan vad fet du har blivit, nu får du faktiskt ta och börja träna igen”. Jo, man tackar. Det är kundvård det.
Hur mycket jag än har knarkat endorfiner och mjölksyra i mina dagar så har jag aldrig aldrig ALDRIG tyckt om att springa. Det där flytet som en del pratar om, när det känns som om man kan springa och springa och aldrig mer behöva stanna – tja, det har jag kanske upplevt tre-fyra gånger totalt i hela mitt liv.
Med detta i åtanke så var det kanske inte helt självklart att jag skulle älska Kenneth Gysings nya bok Ett år av magiskt löpande lika mycket som min träningstokige sambo gjorde, men nu råkade jag göra det ändå. Många nätter denna vecka har förstörts av en envis och smärtsam nackspärr, men Gysings krönikor om löpning fick mig att skratta rakt ut vid flera tillfällen när jag legat vaken.
Karl’n har nämligen både litterär allmänbildning (känner du igen namnet? om du inte läser hans krönikor i Runners World så kan det vara från Femina, han är bokredaktör på denna min älsklingstidning) och vääääldigt mycket humor, ofta av det sjuka slag som jag älskar. Lägg därtill att han reser världen runt och springer olika stundtals rätt udda långlopp. Resor och litterära referenser ihop med humor – då kan man stå ut med löpning också.
För nu ÄR det så här att Kenneth är en äkta nörd på det sätt som man bara måste älska och faktiskt också respektera, oavsett vad personen ifråga nördar om. Kenneth är löpnörd. Han går all in. Han står för sin galenskap hela vägen in i kaklet, och har självdistans nog att ironisera kring den (åtminstone så länge du inte frågar honom om han JOGGAR).
Yes, jag gillar det här. Släpper han en krönikebok till om nästan vad som helst… jag köper den.
Blev jag sugen på att SPRINGA, nu då? Nej, men på att nörda. Att låta mig förtjusas så till den milda grad av något. Jag ska klura på saken.
(inte så) Anonyma Biblioholister 