Arkiv för 18 februari, 2012

Plötsligt så händer det

Kristoffer bokbloggar. Han läser alltid, men skriver sällan om böckerna. Vänta ni bara, snart trillar han ner i bokbloggarträsket på riktigt!

Annonser

var går gränsen för chick-lit?

Frågan är alldeles ärlig och ickeironisk. Den har slagit mig många många gånger. Har den relevans? Jo, det beror på vem du frågar. Många skyr allt chicklittande som pesten, så en boks framgång kan sannerligen avgöras ganska snabbt beroende på vilken genre-stämpel den behäftas med. I rättvisans namn så är det garanterat så att termen chicklit drar TILL sig läsare också, men sällan av den creddiga typen. Nå, det är en annan diskussion.

Författarens kön, spelar det roll? Det tror jag. Vad tror du?

”Doug har träffat sitt livs kärlek, och förlorat henne. Knappt trettio år gammal är han en deprimerad, alkoholiserad änkling. Han vill helst vara ifred men motarbetas av sin tvillingsyster, sin tonåriga styvson och stans alla singelkvinnor.”

Jonathan Troppers bok tangerar i mitt tycke det som ofta kallas chick lit. Känslor, humor, tragik, misslyckade dejter, ett galet bröllop, oväntade nya vänner/familjemedlemmar… ja, Konsten att tala med en änkling hade garanterat hetat chick lit om Jenny Colgan eller Jane Fallon hade skrivit den.

Doug skriver krönikor, främst om saknaden efter hustrun, och alla dååååånar. Kvinnorna vill slita kläderna av honom (och lyckas ibland) och männen hummar och dunkar honom i ryggen. Addera märklig men naturligtvis intressant familj inklusive sjuk kirurgpappa och alkad mamma. Katjing! Bestseller!

Den ÄR fin. Jag vare sig gråter eller skrattar högt när jag läser (det kunde man annars förvänta sig att göra om man ska tro en del av de mer översvallande recensionerna) men den är alldeles alldeles tillräckligt bra för att jag inte ska sura över sömnlöshet.

Den har ett ganska trevligt språk, översättningen är helt OK även om jag misstänker att det är en bok som jag ÄNNU hellre hade läst på engelska. Den har legat i vill-ha-korgen på amazon MÅNGA gånger, men jag hann aldrig beställa den (man kanske inte kan tro det när man läser om mitt bokmissbruk, men många böcker ligger i önskelistan i MÅNADER innan jag kommer mig för att beställa dem) innan jag slutligen fick den i gåva på svenska. Gillade du Nick Hornby back in the days så är detta absolut något för dig. Cirka tre boktoksflin av fem möjliga.

Gilla Böcker förlag kände jag inte till sen tidigare. Ännu en svensk uppstickare – I like!


en dåres försvarstal, del 294560

Jag skulle nog behöva en sele för att förhindra fler inköp, men det här mailet kastar jag OLÄST. Två toppsäljare för 7 pund. Don’t even go there.

(jag är inte rädd. jag kan stå emot. jag är inte rädd. jag kan…)

”Order dispatched” kom i natt. Jag har FYRA amazonpaket som ligger på fyra olika ställen i Europa, just nu på väg hem till mig.

Jag är inte rädd. Jag KAN kasta mailet oläst…

Done.


Tussfnuttarna!

”Jag glömde ta med en boooook” kved jag och K tittade på mig. BOK? Vi sitter i bilen på E18. Vi ska på konsert. RAMMSTEIN.

”Ja, men om det blir trist innan det drar igång?”

Vi hade sugkassa – men ändå OK (vi HADE platser, de tog slut snabbtsnabbtsnabbt när de släpptes i juli) – platser ända uppe vid taket, så det där med människospaning var inte lika lätt som vanligt. Den människospaning som erbjöds uppe hos oss indikerade Bingolotto snarare än industrimetall och jag hann bli väldigt orolig en stund. Jag var åtminstone inte äldst, ELLER mest halt och lytt. Prova att gå på hårdrockskonsert med väldigt grav nackspärr så förstår ni vad DET innebär.

Nu hann jag inte ha tråkigt (trots att jag amatörmässigt nog fick slut på batterier i både surfmobil och kamera, skäms på mig) men ändå. Jag minns inte ens när jag INTE hade en bok i väskan senast. Ur led är tiden. Men Rammstein var kul. Humor. Happening. Love them. (bästa låten i går, om än inte visuellt snyggast. tyvärr burkigt ljud, men vilken LÅT, vilket nummer!) …. och det ROLIGASTE numret hittar du här, den lilla rara låten handlar om Armin och Bernd Jürgen)

Ibland funderar man på lämpliga soundtrack till en viss bok. Många författare fixar spotifylistor som sällskap till sina alster. Om vi vänder på det, vilken BOK skulle vara sound… eh, TEXT-track till en Rammsteinkonsert?

Jag tänker lite Burgess, eller lite… tja, nåt depraverat om Berlin. Många av gruppens medlemmar bor där, på Knaackstrasse i älskade Prenzlauer Berg. En eller två av dem är födda i stadsdelen och är kvar, så det är inte enbart ett utslag av ”det är coolt att bo där”.

Jag vill bo där. Nån gång. K och jag skulle alltid sitta på nån bar och läsa, helg som kväll, och Spocken skulle vara coolast i kvarteret på sin spanarplats på balkongen. Han skulle vara ett landmärke kul nog att nämnas i guideböckerna. Oh yes.

Man ska aldrig sluta drömma. När jag fick chansen/erbjudande om att flytta dit för 3,5 år sen var tiden helt helt fel eftersom mamma nyss hade fått sin andra cancerdiagnos (K hade också fått jobb plättlätt, jag hade redan nämnt hans namn och fått intresserade motfrågor), men någon gång. DÅ ska jag komma på den perfekta litterära Rammstein-prylen.