att vara besatt av böcker

– jag är ju i gott sällskap –

Kristoffer skulle klippa sig i går. ”Ska vi ses utanför AB kl 17.15?” undrade han och jag replikerade ”är inte det lite som att stämma träff med en alkis på Systemet?”

Han kände sig lugn, hävdade han. Nu när jag har Stället så är den vanliga akademibokhandeln att betrakta som tämligen safe. ”Du har ju ett annat vattenhål nu”

OK, han har rätt

Apropå böcker igen då. Och besatt.

Jag var på Stället i förrgår (jag skulle bara överraska Bokmoster med en Chabon som jag visste att hon ville ha, inget annat) och när damen i kassan tog betalt för böckern… eh, BOKEN (såklart, vad trodde ni?) så frågade hon
”Ska jag stoppa ner en bokreakatalog i påsen också?”
”Nej. Jag kan den redan” svarade jag
”Ah. Du har detaljstuderat den. Vad tycker du då?”
”Njä…” [gulp, vad ska jag SÄGA? jag kan ju inte tvärsåga kedjan hon jobbar för]
”Lite tunt va?” [puh, hon sa det själv, jag är räddad]

Jag bekände att jag gillade Stället för att det var Stället och faktiskt inte alls såg fram emot att det skulle förstöras av bokrean. Hon förstod mig. Ni FATTAR inte hur skönt det var! (jo, det gör ni ju, en del av er)

Johanna – hittade du något när du mellanlandade i Paradiset på väg hem förra veckan?

Jo. Besatt var det. Det krävs så lite ibland. T ex att man läser Ann-Sofis roliga text om just ”De besatta”. Elif Batuman. Låter ljuuuuvligt, och jag vill ha ha HA! Jag väntar tio minuter. Vill jag fortfarande ha den då så köper jag den. Um.

OJ. Det har gått tio minuter. Nu är den på väg hem till mig. OJ!

Eller så vill man ha en bok som är snudd på omöjlig att få tag i, efter att ha hunnit läsa fem meningar om den hos Bokmoster. Som Under the Dome, men liiiiite coolare (”ensam” kontra ”helt samhälle”). Den finns på tyska på adlibris men mitt tyska självförtroende är inte nog stort än. Å andra sidan så tror jag att det faktum att filmen är på gång gör att en återutgivning är tämligen given (pun intended).

Och så twittras det om Glattauer. DAMN! Jag måste sluta paus-surfa på rasterna. Dyraste lunchen på länge, och jag har inte ens köpt en handväska eller ett par skor eller nåt annat kapitalförtärande som man kan klä sig i.

Ja, det är hårt att vara besatt. Men mina smygköpta påsar KLIRRAR åtminstone inte.