Berlin – krutrök, murbruk och delikatessdiskar

Vad läste jag när jag lÃ¥g där i den röda soffan i Syninge? Jo, bland annat den här boken. Den är inte sÃ¥ jätteny – min upplaga reviderades 2005 – sÃ¥ en del teser känns aningens omoderna (t ex den om hur otroligt dÃ¥lig service det är överallt, och att mÃ¥nga/nästan alla vägrar prata engelska), men bortsett frÃ¥n det sÃ¥ är Jan Mosanders lilla bok om Berlin en riktig riktig pärla.

Ja, betoning pÃ¥ ”lilla bok om Berlin”. Med tanke pÃ¥ hur bra den var sÃ¥ hade den gärna fÃ¥tt vara dubbelt sÃ¥ stor. Trippelt. Jag vill fÃ¥ MER hintar om saker man aldrig skulle ha tänkt pÃ¥ annars, smÃ¥ detaljer att upptäcka och bonusinformation att blända sig själv och eventuellt resesällskap med när det bär av.

Jan Mosander kom till Berlin för Expressens räkning redan i början på sjuttiotalet. Kalla kriget, spioner och stundtals svettiga turer över till Öst-Berlin.

Sent omsider (efter murens fall) inser Jan att det antagligen mÃ¥ste finnas en Stasi-akt om honom, och eftersom han – tadaaaa – fÃ¥r Ã¥tervända och arbeta i Berlin (nu som radiokorre) igen i mitten av nittiotalet sÃ¥ passar han pÃ¥ att begära ut den. JodÃ¥. Visst finns den, även om inte ens Jan själv förstÃ¥r vad han egentligen gjort för att förtjäna alla upplysningar som samlats om honom, än mindre hur och varför de har kategoriserats som de gjorts. Det hela blir till lite av en spännande ”lucköppning” som delvis görs ihop med gamla vänner frÃ¥n förr, ett detektivarbete med den egna historien i centrum. Att ha varit i Stasis fokus är Ã¥ ena sidan försäligt, men Ã¥ andra sidan – sÃ¥ jäkla coooooolt! Tänk att ha en Stasiakt om sig själv. Det vore nÃ¥t att visa barnbarnen det.

Mosander har mött Speer, Görings änka och C G Svingel (VAR han V-Gurras hemlige son?) via Wolf Biermann och Misha Wolf (spionernas spion back in the days). Han hoppar mellan nutid och dåtid till nutid igen, från komiskt till smärtsamt, från fattigt till rikt. Små kåserier om allt och inget. Roande, oroande och alldeles förfärligt beroendeframkallande.

Själv åker jag ner igen den 28/2. Schemat är tufft, men jag längtar.

3 svar

  1. Kurt

    Det finns ju flera mycket klassiska Berlinskildringar, t ex Clas Thors ”Berlin, Berlin”, och Jörn Donners ”Rapport frÃ¥n Berlin” (som förövrigt har Ã¥terutgivits nyligen).

    14 februari, 2012 kl. 06:00

    • Ska kolla! Ditt tips om Nils Erik Forsgård var guld värt!

      14 februari, 2012 kl. 07:50

  2. Pingback: Bland spioner, kommunister och vapenhandlare « (inte sÃ¥) Anonyma Biblioholister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s