Arkiv för januari, 2012

redan fredag?

Denna helg ska vi bara vara H_E_M_M_A. Vi ska inte till vare sig Värmland eller Västergötland (fast jag har iofs hunnit med en snabbvända till Norrbotten under veckan, vilken globetrotter man är va! riktigt riktigt roligt i Luelå var att ett gäng kramar av Åsa H, vi har kommunicerat i mååååånga år men aldrig setts förut).

”Hemma” betyder läsa och SKRIVA (…och testa nya espressomaskinen som tjohoooooo damp ner i går). Min försummade stackars bokblogg ska få leva upp en smula. Tills dess blir det snabbrapport i punktform:

* tyska läsprojektet: jag köpte en Julie Zeh från en av de ljuvliga tiokronorslådorna ni-vet-var i går. Den är ganska tjock, men skam den som ger sig. Köpte något annat alldeles uuuuunderbart också, men det förtjänar en egen RIKTIG bloggpost senare i kväll.

* byteshylleprojektet: jag var rädd att det skulle dö en stilla död när nyhetens behag har lagt sig, men icke. Det både tillkommer och försvinner böcker. Jag har plockat åt mig en del kul – bl a Daniel Åbergs Dannyboy och kärleken (den dök upp där dagen efter att jag hade satt dit Vi har redan sagt hejdå :)). Me happy! Varje vecka som byteskulturen ännu lever är en glad vecka för mig.

*Auuugust: ännu opåbörjad i pappersvariant, men jag följer honom på fejjan. Ockulta dagboken ÄR stundtals alldeles galet underbar.


”Ich bin ein Berliner”

Det är klart nu att det blir Berlin i ett heeeeelt dygn i början av februari. Sehr gut. Jag HOPPAS hinna in i stora-bokhandeln-på-hörnet nu när jag ändå ska bo i kvarteret brevid (det är faktiskt jobb inplanerat senare än 19.00 [när butiken stänger] men man kan hoppas på en snar ändring av den planen, det räcker väl fint att jobba till 17.00 den dagen? ;)).

Just nu formas det återuppväckta tyska ordförrådet till en absurd men intressant blandning. I Amelie Frieds krönikor förekommer en del relativt kvinnospecifika ord – faktiskt, fast egentligen avskyr jag att säga så – som man sällan ser eller hör i mina kretsar (”vidjesmal” t ex). I dag satt jag och letade efter lämpliga checklistor att referera till och snubblade då över ordet Fahrgastraumseitenfenster som, om man är i min bransch, går att förstå även om man (åtminstone inte jag) inte riktigt hade gissat att det är exakt så man benämner fönstren i kupén.


eat your heart out (en gång till)

70 spänn. Sjua nolla. Hör du det Jonny? 😉

Omslaget allena var ju värt 10 spänn. Minst. Kult! Raooorrrr….!


bekännelser, del 9845608

(detta blir min egen variant av En dåres försvarstal, tror jag, en återkommande bekännelseföljetong som icke står Strindberg efter… eller jo, OK då, men ändå)

On the positive side: jag raderade två mail från amazon OLÄSTA i dag. Rubrikerna var lockande nog för att jag skulle inse att det var bäst så.

On the somehow positive, but, eeeeeeeh, going-against-my-promises-side: Det kom ut en tant på gatan och slet in mig på bokoutleten igen. Jag borde ha sparkat ner henne och sprungit ut igen, men så taskig kan man ju inte vara.

Det blev ”bara” sju böcker (varav en del till K). Just nu fanns t ex massor av Guilermo del Toros ”The Fall” for tio spänn styck. De hade fått in nytt, men tyvärr vräkt ut dem så att det var massor massor av samma böcker som täckte (de presumtiva) fynden under. Jag grävde mig svettig, men besinnade mig sen.

INGEN tysk läsning i går. Jag gjorde färdigt ett annat beting: vi blev äntligen äntligen färdiga med tömning och städning av mammas lägenhet… känslan kan inte beskrivas. Färdigt. Det är FÄRDIGT.

PS jag kanske filade lite på sanningen där uppe, men det BLEV i alla fall bara sju böcker. Sju böcker, sjuttio spänn. Tjohej. Intressant (alternativt irriterande) var att de hade en nyutkommen William Golding (ja, ny återutgivning av Det nya folket) som jag beställde nyutkommen och betalade fullpris för strax före jul. Nu tio spänn. Mrrrrrpf.


mysteriet tätnar…

Zombiebok nummer två ivägskickad till en intet ont anande, tror jag, bokstorasyster. Hon kan tänkas vara aningens mer skeptisk till hela genren än Bokmoster är, men man ska aldrig säga aldrig. Jag gjorde ett riktigt riktigt rosa paket av den. Mottagaren är inte direkt nån ceriserosa kvinna, men det tuttenuttiga omslagspappret kanske kan få henne att acceptera det stundtals blodiga innehållet (men det är så mycket MER än blod, det är kul och smart också :)) trots allt. Och gör hon inte det så kan den alltid få vandra vidare till NÄSTA boktok. Vandringsböcker ftw!

PS på tal om bokhandel…


Marilyn – on, off, on, off

On off on off i all ära, hon är ALLTID en legend men det där riktiga strålkastarljuset går ju i vågor om kanske… tja, tio år? Joyce Carol Oates ”Blonde” (jag älskade den, men hade svårt att koppla den till Marilyn) drog igång en våg när den gavs ut, nu är det filmen som drar igång nästa våg (jag med nollkollen trodde att det var utgivningen av ”Fragments” som var The Thing, jag hade inte ens koll på att det skulle göras en film av Colin Clarks ”My Week With Marilyn”).

Jag varvar Amelie Fried, Peter Robinson (”Before the Poison” – skulle vilja beteckna den som en mycket trevlig nytändning!) och just ”Fragments” just nu, det är en underbar bok att varva med. Många många vackra bilder på en läsande Marilyn (hon var en av oss, en BokTok) och just fragment av hennes egna texter.

Hon skrev på allt hon kunde hitta, lösa lappar, i halvfyllda anteckningsböcker (hon var som jag, började på nya hela tiden), på hotellbrevpappar… efter hennes död fick vännen Lee Strasberg ta över bl a en låda med hennes favoritfoton och texter. När han i sin tur dog kände hans hustru att man borde göra något av det, så hon gav grejorna till vännen Stanley Buchthal som i sin tur nu står bakom boken.

Spekulativt? Kanske. Förmodligen.
Var den värd de 15 pund jag betalade för den på Amazon? Otvivelaktigt.

Jag är ingen Marilyn-tok som slukar allt av eller om henne, men visst fascinerar hon. Dels för att hon är stört omöjlig att ta ögonen ifrån, dels för att hon var en (om än långt ifrån den enda) much-more-than-meets-the-eye-kvinna.

Hon ogillade Hollywood och startade sitt eget produktionsbolag i New York tillsammans med en vän (long before Madonna ;)), det retade gallfeber på Industrin – sånt är skoj. Man kan knappast klandra henne. New York vs Kalifornien, 100 – 0 till New York säger jag (fast jag aldrig har varit i Los Angeles, så jag kanske borde hålla näbben).

Nuförtiden tillåts (!) kvinnliga skådespelare vara ”komplexa” (nu ska vi se det med konservativa 50-talsögon, själv ser jag inget komplext med att vara smart och sexig på samma gång, det gör knappast du heller), sexsymbol går ihop med mångsbarnsmamma och eller intellektuell och eller det ena och det endra, men på 50-talet var det ju inte riktigt så. Stanna där du fackats in, kvinna!

Vad som egentligen hände 1962 får vi väl aldrig veta, men det hade varit intressant att se vart Marilyn skulle ha tagit vägen om hon fått leva. Skulle hon ha blivit en sorglig Anita Ekland-figur, en överlever-allt-med-stil a la Sophia Loren eller ett sönderopererat vrak a la Michael Jackson?


bekännelser i korthet, nu igen

Byteshyllan är stor och grann – när jag klev in i fikarummet i går (äntligen kom jag ihåg att ta med mig Kadefors, Åberg och Simmons till hugade spekulanter. japp, simmons, hyllans första zombiebok. hohoho.) blev jag alldeles paff, för där stod en NY hylla, mycket större. Vår tomtenisse – en av de rara vaktisarna – hade ömsint ställt in alla böckerna prydligt i den nya hyllan. Anette ringde dem om en ny hylla onsdag em, före åtta morgonen efter var det alltså klart. Det ingick INTE i hustomtens åtagande att fixa flytt av böckerna, men han gjorde det ändå, utan att ens komma förbi och skryta om det. Wow. Om bara helpdesken kunde vara lika snabba när nätverket skiter sig? 😉

Jaaa, i allafall, i dag när jag gick och hämtade eftermiddagskaffe så var nästan tre av fyra hyllor i den NYA hyllan fulla (nån har t o m ställt dit skivor!). Vart ska detta sluta? Får vi ens plats med kaffeapparaterna i fikarummet framåt juni?

Men jag är inte missnöjd. I går fyndade jag t ex Grabben i kuvösen brevid av Jonas Helgesson. Den ska gå till min sjuksköterskestuderande halvsysterdotter sen, om hon vill ha den.

Jag får gå OMVÄGAR runt Sigmahuset nu. Jag KAN bara inte köpa ännu fler böcker.

Än.

Men nästa vecka måste det väl vara OK?

Två av böckerna är ivägskickade redan, tre till ska skickas i morgon. Det ger ju utrymme för, öhm, åtminstone fem nya kap, eller huuuuur?

Jag gnällde – i går, tror jag – om att jag aaaaaldrig får åka till Berlin nuförtiden. Man vill ju inte tro att gnäll lönar sig, men i dag fick jag besked om att jag kan besöka den fiiiina bokhandeln på Ku´damm, vaddennuhetermenjagminnsjuvardenligger, den 1-2/2. Ja, öh, jag ska väl jobba OCKSÅ. Ju. Men ändå. ”Äntligen!”, som man säger.