Arkiv för 31 januari, 2012

jag har en ny idol

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. En av mina ljuvligt boknördiga kolleger från back in the days har en son som går i ettan (HUR gick tiden så fort?). I dag hade de börjat med bokstaven U, och majen frågade om nån kunde ett ord på just U. Henriks son Arvid svarade helt iskallt ”Usurpator”. Han är KUNG! De flesta vuxna svenskar vet inte ens vad det är.

Livet var rätt trist det första året när man kunde läsa innan man började skolan, men så lillagammal som Arvid var jag INTE.

(jo, mamma och pappa fick erbjudandet om att jag skulle få börja direkt i tvåan, men de tackade nej. det var nog tur det eftersom jag alltid var minst i klassen t o m när jag gick med min EGEN årskull. tillsammans med 67:orna hade jag blivit KANINMAT. Ja, så råkade jag skriva, och det var ju rätt kul, fast egentligen menade jag KANONMAT.)

Annonser

Maybe I’m just not THAT into that book

Jag kommer INTE ihåg var jag läste om den först – men titeln Maybe Life’s Just Not That Into You (when you feel like the world’s voted you OFF) tilltalade mig omedelbart. En titt på beskrivning och omslag (…uuuuhuhu, den lilla lilla rara sköldpaddan … tulle :´-), så där har man minsann känt sig ibland) var spiken i kistan. Jag har glott på den i över ett år (ska den ALDRIG gå ner i pris?) men till slut slog jag till på den TROTS att jag fick ge £11 för den.

Författarna har skrivit manus till både Jay Leno och Bob Hope i det förflutna. Jag tänkte mig något lite åt Ehrenreich-hållet men ännu mer sarkastiskt och roligt och draget in absurdum (Ehrenreichs bok är ju en saklig men icke desto mindre rätt komisk titt på hela positive thinking-grejen).

Det var INTE vad jag fick. Det var inte EN uttänkt bok, det var en bok som samlade drygt 50 korta beskrivningar/pastischer på redan nu existerande självhjälpsböcker. Lite billigt trick.

Små korta snuttar på en halv till två tre sidor per ”bok” – egentligen inte SÅ svårt att göra (eller så överskattar jag min egen kreativitet). Jag har haft mer roligt åt J K Rowlings varianter i Harry Potter-böckerna (”Men Who Loves Dragons Too Much” och alla andra söta böcker som den ständigt lika missförstådde monsterälskaren Hagrid skulle behöva läsa lite noggrannare) och otaliga äro de studenttidningar som bjussat på vassare satir än detta.

Tumme ner.

Tur att jag har nåt annat att garva åt. Sjuk TV-serie. Tokrolig dagbok.


Ich steeeeerrrrbe (får man sova nu?)

Nu är det så där igen, att jag är vrålpigg halv fyra på morgonen, så det blir massor läst (nåt ska man väl göra när man känner sig ensam vaken i hela världen mitt i kalla vinternatten), men när jag så kommer hem vid halv sju sju efter jobb och handling så är orken att SKRIVA om det jag läser fullständigt väck. Eller weg, som man säger på tyska 😉 I morgon natt är det ju gubevars i Berlin jag ligger sömnlös. Sömnlös i Berlin låter ändå glammigare och mer dekadent än sömnlös i Surahammar, även om den snygga alliterationen uteblir. Hur glammig en hel dag sittande i MÖTE blir efter en sömnlös natt tar vi en annan gång.

I alla fall. I natt skrattade jag högt (tur att vare sig K eller katterna vaknar) åt Karl Pilkingtons ”An Idiot Abroad”. Jag funderade lite till på ”Maybe Life’s Just Not Into You” som jag läste igår när jag var vaken mitt i natten. Den skrattade jag INTE åt fast det var alldeles det jag SKULLE göra (det hade både jag och författarna tänkt, tror jag).

Men det tar vi i kväll. Om jag är vaken.