Arkiv för 28 januari, 2012

Dannyboy på flykt från byteshyllan

Jag vet inte om det var inspiration eller ett rent sammanträffande, men några dagar efter att jag hade placerat ”Vi har redan sagt hej då” i byteshyllan på jobbet så såg en okänd kollega till så att den fick sällskap av Åbergs första roman, ”Dannyboy och kärleken”. Kul! Jag hade den hemma från bibblan när den var nyutgiven, men den åkte tillbaka till biblioteket oläst då. Det händer pinsamt ofta att jag överskattar min lediga tid och får lämna tillbaka saker olästa. Umpf.

”En ung man iförd frack flyr längs Uppsalas gator. Han är på väg mot stationen, kan inte stanna kvar. Han tar tåget mot huvudstaden.

I Stockholm har en ung kvinna bestämt sig. Det är nog nu. Bedövad av en årsförbrukning huvudvärkspiller tänker hon kasta sig framför ett tunnelbanetåg.

På perrongen korsas deras vägar. Precis när kvinnan tänker hoppa sliter mannen henne undan döden. Det udda paret inser snart att de bara har varandra att hålla fast vid. De beslutar sig för att dricka sprit och förbli anonyma.

Dannyboy & kärleken är berättelsen om ett kaotiskt lördagsdygn. Det är en historia om två människor som försöker undvika det förflutna genom att maniskt leva i nuet.

Det är en roman om en vandring genom Stockholmsnatten. Om en stulen kändisplånbok. Om ett dialektalt krogvaktsbråk på Kvarnen. Om irriterande minnen från Uppsalas studentvärld. Om Pet Shop Boys.

Och om kärlek och svårigheten att bli vuxen på riktigt.”

Det funkar. Det är inte bara mörker och vinterkyla som gör att jag uppskattar möjligheten att dyka ner i ett varmt majdygn i Stockholm. Jag vill verkligen veta vad som får en människa att dra från plånbok, mobil och nycklar hem – allt det där som normalt ger folk panik att vara utan (eller så är det bara jag som är jäkligt anal). Jag vill också veta varför kvinnan han möter vill kasta sig framför ett tåg. Jag vill VERKLIGEN veta vems plånbok de snor (och fnissar gott åt den ljuvliga episoden på älskade fjolljollen). Det funkar och den är lagom lång och lagom igenkänningsbar (inte för att jag har sprungit gatlopp i frack eller planerat att kasta mig framför tåget) och jag gillar Daniels teknik att låta både tankar och repliker ta slut mitt i, det är ju så det ofta är i

(haha, skojigt va?)

Och jag gillar frånvaron av övertydlighet i slutet. Frånvaron av tvång om att skriva oss mer än bara just Det Där Dygnet på näsan. Många skulle ha lockats att fortsätta lite till. Jag tyckte mycket mer om den här boken än om ”Vi har redan sagt hej då”, oklart varför, men så var det.

PS Och så undrar jag om det är Iris från ”Vi har redan…” som delar Dannyboys galna dygn i Stockholm.

PPS Missa inte låtlistorna till romanerna

PPPS Om du vill läsa dem på skärmen så kan du ladda ner dem gratis från Daniels hemsida. Man kan ge donation om man vill, men antipiratbyrån kommer inte att lägga klipulver i din underklädeslåda om du väljer att INTE göra det.

PPPPS Dannyboy går tillbaka till byteshyllan på måndag, för jag tycker om tanken på att den ska få sällskap av ”Vi har redan” igen, så att nån annan också kan läsa båda i (nästan) ett sträck och också tänka ”Iris eller inte?”. Fast det gör man kanske inte om man läser dem i rätt ordning. Eller så förstår man flat out att det ÄR så om man läser dem i ”rätt” ordning. Det kanske bara är jag som är jäkligt trög.

PPPPPS Och så undrar jag om jag valde fel nation. Kalmar låter roligare än V-Dala. Fast som överårig student 2003 var jag förmodligen fel för båda 😉

Annonser

att resa i tanken är aldrig fel…

…att göra det med hjälp av ljuuuuuuvliga bilder är ännu bättre. Åh, det var en ren slump att jag fick upptäcka Miroslav Saseks reseböcker för barn. Ja, för barn och för vuxna som älskar vackra bilder. Och vackra städer. Och roliga bildtexter.

(um, nu när jag tänker efter: finns det folk som inte älskar sånt?)

Det är Stället som har slagit till igen. Bok-oulet-paradiset i Sigma, Västerås.

Jag hade lyckats hålla mig därifrån i flera dagar när kollegan Anette ropade på mig. ”Kom och kolla!”. Med sig hade hon Miroslav Saseks böcker om Rom och Paris. Jag bläddrade och ni vet hur det sägs: ”you had me at hello” – ja, han fick mig på första bilden. Böckerna producerades under sent femtiotal och tidigt sextiotal, så jaaaa, stilen är helt rätt. Mad Men goes travelling.

30 kronor styck kostade de. Ännu har jag bara hittat just Paris och Rom, men jag vill ha böckerna om London och New York också (…märkligt nog så är det LÅNGT från de roligaste eller snyggaste bilderna de har lagt upp på den där hemsidan, men bildgoogla på Miroslav Sasek så ska du få se på grejor…!). MINST.

Som tur är så finns de till fullpris på både amazon och adlibris om min magiska butik för en gångs skull skulle fallera.

Sasek skrev allt som allt 18 böcker i serien ”This is…”. Man borde ha dem alltihop, även om en del titlar lockar mer än andra. Jag vill rent av köpa TVÅ av varje, en att bläddra i och en att slakta för att göra massor massor av små underbara tavlor av. Favoritplatser i snygg tolkning, det är bästa sortens food for thought.

Som extrabonus så är han en jäkel på att teckna katter också, och han smyger in dem både här och var. Katter, tåg och tunnelbana. Det är han extra bra på.

Fem tummar upp. Jag älskar detta! GRATTIS Tukan Förlag som ger ut böckerna igen – hoppas hoppas att det blir en succé. Jag återvänder till Sigma så snart som möjligt, de här böckerna ska jag samla på hög. Bättre gåvor till barn (både såna som är 6 år och såna som är 36, 46, 56 år… ja, ni hajar, ALLA som har känsla för BRA saker) är svåra att hitta.