Arkiv för 7 januari, 2012

Some things never change

Bokmoster firar tio (men Bokringen är äldre!), och jag tittar på min allra första bokdagbokssida och konstaterar att jag hade en alldeles för vinglig hög med olästa böcker brevid sängen redan 1999. Då köpte jag min första hylla för förvaring av olästa böcker till sovrummet. Voj voj, att man aldrig lär sig…

(jag känner så alldeles precis igen mitt eget uttryckssätt och jag minns alldeles särskilt vad som gjorde så ont i samband med Mea Culpa, men jag minns ändå inte riktigt vem jag VAR då. det känns som tusen år sedan.)

Annonser

Februari ser BRA ut!

Spockkissen får emellertid INTE följa med

17/2 ska vi på Rammstein, och nu verkar det som om helgen före – 11-12/2 – kan bli superkul också. Kristoffer och jag (och förhoppningsvis Suzann) ska åka på kollo till Norrtälje och boknörda! Oiiiiiiii!

Jag är så GLAD! Glad att jag har möjlighet att åka, och glad att jag har vänner – inklusive käresta – som också älskar sånt här! Och så får man ju träffa bästa Ann-Sofie igen.


roliga googlingar del 295260

foto: Håkon Eikesdal

Någon stackars informationshungrig människa har landat här efter att ha googlat på hur lång Jo Nesbø är.

Öööööh, hum, jahaaa.

Näe, något sånt kan man inte hitta här, men min bedömning är, tja, vad kan han vara – 181 cm kanske? Minns inte att hans längd stack ut så mycket att den var värd att notera. Å andra sidan så noterade vi inte mycket mer än hans Dr Martens och hans allmänt sköna utstrålning. Det kändes som om både K och jag blev ögonblicksförälskade när vi såg honom på bokmässan, vi satt där, stjärnögda, alldeles framme vid scenen och ville bara höra mer och mer av vad han hade att säga.

Han släpper nytt och fräscht på svenska snart, den sköne norrmannen-som-snudd-på-kan-allt (ekonom, fotbollsspelare, rock star – you name it. ”finns det NÅGOT du har misslyckats med?” med frågade Belfrage den där gången på bokmässan 2008, ”jaa då, men det berättar jag ju aldrig om” flinade Jo).

Den 25 januari landar Gengångare, den nionde boken om Harry Hole, på (skulle jag tro) otaliga sängbord. Jag gillade för all del Huvudjägarna men har längtat efter en ny Harry Hole-bok. Yes! Snart är Harry alltså hemma i Oslo igen efter en treårig sejour i Hong Kong (där han bl a bevistade det legendariska råtthålet Chungking Mansions – inte lika udda som Kowloon Walled City, men snudd på). Det var deppigt då, men som vi vet ligger ju inte det stora i att aldrig falla, utan att resa sig igen, igen, igen och igen.

Welcome back, Harry. Om jag vore singel och du inte vore en fiktiv figur så skulle jag utbrista ”MARRY ME!”. Du är tjurig och dricker för mycket men jag älskar dig ändå.


Drop Dead Gorgeous

Ännu ett spontanköp på amazon (jag borde eventuellt skapa en alldeles egen bloggkategori för alla dessa värnlöst accepterade köp *host*). Den fick toppbetyg där, men jag känner mig några grader svalare. Simmons får en klar trea, men inte mer än så. Allt jag har att tycka till om i fallet Drop Dead Gorgeous har Swedish Zombie redan skrivit, så det känns störtlöjligt att rapa allt igen.

”As tattoo artist Star begins to ink her first client on a spring Sunday morning, something goes horribly wrong with the world…Belfast’s hungover lapse into a deeper sleep than normal, their sudden deaths causing an unholy mess of crashing cars, smoldering televisions and falling aircraft.

In the chaotic aftermath a group of post-apocalyptic survivors search for purpose in a devastated city. Ageing DJ Sean Magee and shifty-eyed Barry Rogan find drunken solace in a hotel bar. Ex-IRA operative Mairead Burns and RIR soldier Roy Beggs form an uneasy alliance to rebuild community life. Elsewhere, a mysterious Preacher Man lures shivering survivors out of the shadows with a promise of redemption.

Choked by the smell of death, Ireland’s remaining few begin the journey toward a new life, fear and desperation giving rise to new tensions and dark old habits.

But a new threat creeps slowly out of life’s wreckage… ”

Det är det där med att älska vissa karaktärer och tokgäspa åt andra. Star är kul. Belfast som skådeplats är kul. En del nya infallsvinklar är kul. Roy och Mairead och deras lilla kollektiv – inte så kul. Sean och Barry? Gäsp.

Nä, jag vet – dessa snabbomdömen ger inte värst mycket om du inte har last boken själv, men det är mitt lätt lakoniska sätt att sammanfatta min kkluvna inställning till helheten. OOOOH vad jag hade velat skära i den här boken. De flesta böcker innehåller moment att utveckla eller skippa helt, men för mig var denna story något i hästväg. Close but no cigar, Simmons! Kommer jag läsa fler böcker av honom? Jo, med ganska stor sannolikhet, men det kommer att dröja. Jag har måååånga fler spontanköpta zombieböcker att avverka (och eventuellt såga ;)) innan jag tar nästa Simmons.

Vad säger ni, alla zombiediggare? Har han skrivit någon mycket bättre som jag borde läsa istället?


visst låter det ljuvligt?

Bokresan 2012 – jag är SÅ sugen! Har rentav lust att övertala K att följa med, han är ju också en ganska grav boktok.

Alla resor måste ju inte gå till storstäder eller stränder, man KAN faktiskt kosta på sig en vinterresa vars främsta mål är 100% boktok en bit hemifrån. Nån annan lagar maten. Man KAN inte göra nåt av alla hemma-borden. Ah…