jag vill köpa fem stycken och ge bort…!

Jag är ingen scrappare – en sån där som gör scrap books (vad säger man på svenska? scrap-böcker? scrap-album? collageböcker? jag har officiellt hjärnsläpp!) – men jag sparar biljetter och kartor och allt möjligt, oklart varför. Gillar’t. Speciellt kartor. Jag blir annars mest nervös av folks alltför snuttegulliga baby-album med sidenblommor och färgade band och… ja, ni vet. Väldigt o-goth (fast nu när jag tänker efter så vore ett gothigt scrap-album bland det roligaste man skulle kunna göra, tror jag).

Jag kommer inte ens ihåg hur jag snubblade över den här boken, men det tog ungefär trettio sekunder mellan det att jag läste om den och att jag tryckte på knappen som lade den i min imaginära kundkorg på amazon. En roman om en amerikansk feminist och flapper i scrap-book-form (jaaa, HELA boken, varenda uppslag). Om man bortser från det lite väl gullesnuttiga slutet så är det en total home run, 100%. Underbara bilder. Underbara äventyr.

(jag vill också vara typ 22 och få stipendium till Vassar och sen flytta in i ett sunkigt rum i Greenwich Village/NYC på 20-talet, för att sen åka ångbåt över Atlanten och hyra ett likaledes sunkigt rum i 20-talets Quartier Latin/Paris och bli full på gin och snacka med Ernest. Jag vill vill vill!)

Som rubriken säger, jag vill köpa minst fem stycken och ge bort. Till svärmor Helena, till Cathy, Lia (som jag tror skulle vara den bästa collagemakaren någonsin), till Anette, till Suzann, till Anna och Sara och Ewalena och till Johanna och till Hille och Petra och till… oj, jag är visst redan uppe i mer än fem. Jaja.

Annonser

14 svar

  1. Ja tack! 😉
    Äsch, tack för tipset. Den där ska jag komma ihåg när jag ger mig ut och shoppar.

    27 december, 2011 kl. 17:16

  2. Och till mig! 😉
    Skämt åsido, så måste jag nog beställa den själv! Tak för tipset!
    Kram,
    Carra

    27 december, 2011 kl. 18:03

  3. Den ser helt underbar ut!

    28 december, 2011 kl. 12:06

  4. E

    Tack för omtanken! :0) Den ser helt ljuvlig ut, nu väöckte du mitt ha-begär! Attans! Haha…

    28 december, 2011 kl. 14:25

  5. siv

    Ja, den var ett sånt skönt oväntat FYND!

    Jag blir sugen – igen – på att göra något liknande, bara för sig själv, om inte annat med reseminnen. Jag ger alltid upp för att jag tycker att jag inte kommer någon vart, men det är ju inget projekt som SKA göras snabbt. Det SKA ju ta många år. En mina-resor-bok bara för mig SKA ju ta tjugo år att göra, och så kan jag bläddra i den den dagen då jag av en eller annan anledning lever ett helt annat liv.

    29 december, 2011 kl. 13:08

  6. Här kommer ett erbjudande du inte kan motstå: En helg hos mig och en j-a massa scrappande. Med god och nyttig mat. Någon eller några långpromenader. Med eller utan prat, vilket du nu behagar. Vad sägs?

    29 december, 2011 kl. 18:27

    • siv

      Det sägs JAAAAA! (jag kanske inte scrappar, men jag kan ta med annat pyssel). Vi ska göra färdigt mammas lgh, sen blir helgerna mer mina igen.

      29 december, 2011 kl. 18:29

      • siv

        Mammas och lilla kollegan Aryans lägenhet, ska det vara.

        29 december, 2011 kl. 18:30

      • Återkom när du vet hur dina helger ser ut.

        8 januari, 2012 kl. 04:52

      • siv

        Yes! Jag längtar, för hundgos, Johannaprat och pyssel låter som en jäkligt skön kombo. Eller om du vill komma hit?

        8 januari, 2012 kl. 19:52

  7. LM

    Oj, tack! Hade faktiskt en instensiv collage-period i gymnasiet och när jag hittat några av mina alster därifrån kan jag faktiskt själv se att de inte är hela oävna… Dock väääälidgt sent åttio- tidigt nittiotal – men vad annat kan man vänta sig av en tonåring under just den tidsperioden? 🙂 Ibland när jag snokar i pysselaffärer blir jag helt avis på alla verktyg som finns och som jag så väl hade behövt då. Å andra sidan känner jag att scrappare minsann inte får någon UTMANING these days, och är väldigt osugen på att ge mig in i den världen. Vilket är en välsignelse med tanke på utrymmesbristen och mitt överflöd av lättja. 😉 Och japp, jag tycker också att det väldigt ofta blir alldeles för gulligt. Och opersonligt?

    Ser ut som en underbar bok. Tack för att du tänkte på mig och tack för ytterligare vykort som damp ner på dörrmattan idag och gjorde min annars rätt halvkassa dag lite bättre! Ja, Luxor var även en av mina favoriter. + Nilen. + Beduinby. Kram!

    29 december, 2011 kl. 18:42

  8. Åh, vill ha!

    Man måste inte scrappa gulligt, jag har scrappat om mina svinkoppor. 🙂

    31 december, 2011 kl. 21:28

    • Du är så genuint skön! 🙂

      31 december, 2011 kl. 22:38

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s