är jag den felande länken ner till mörk jord?

Ah, så vitsig jag kan vara. Inte.

Efter en låååång period med många serieromaner, skräck och zombies läste jag plötsligt två kriminalromaner på raken. Kategoriseringen ”kriminalromaner”, och i viss mån dess undergenre ”seriemördare”, var emellertid i stort sett det enda de hade gemensamt (det behöver nödvändigtvis inte betyda något negativt, även om den ena var aningens bättre än den andra).

Belinda Bauers ”Mörk jord” var ett kanonkap av Modernista! Det är annars vad jag skulle kalla för en typisk ”Minotaur-bok” (Minotaurs urval av brittiska kriminalromaner är snudd på alltid lika med HÖG kvalitet för mig och många andra).

Modernista presenterar förvisso OFTA en väldigt intressant utgivning, men den här hösten slår de snudd på personbästa någonsin i såväl variation som kvalitet.

För arton år sedan försvann Billy Peters. Man tror att man vet att en senare dömd seriemördare låg bakom försvinnandet, men kroppen återfanns aldrig och därmed fanns heller aldrig några bevis vare sig för mordet eller den ökände seriemördarens skuld. I nutid följer vi Steven, en tolvåring som har det väldigt tufft. Billy var, eller skulle ha varit, hans morbror, och hela familjen (den är inte stor, det är mamma, mormor, Steven och hans lillebror som bor tillsammans) färgas av det som hände.

Stevens mormor har nämligen aldrig slutat vänta på att morbror Billy ska komma hem igen, hans rum är en helgedom som icke får beträdas och Stevens mamma är bitter både på grund av sitt eget fattiga liv och det faktum att Billy tycks betyda ALLT för hennes mamma. Att vara en försakad och ensamstående dotter som samtidigt kämpar med att försöka försörja två pojkar är ingen lek. Respektive generation skvätter sin bitterhet ner på respektive barn och mitt i det där hittar vi alltså Steven.

Han löser det på sitt eget vis. År efter år, dag efter dag, gräver han i hemlighet ute på Exmoorheden. Han vill hitta Billys kropp och därmed ställa allt tillrätta igen, med barnets pragmatiska logik. Om han bara hittar Billy så kanske mormor kan få lugn och slippa vänta?

En dag kommer han på ännu en idé. Han skriver till Arnold Avery – psykopaten som avtjänar ett lååååångt fängelsestraff. Avery har många barns liv på sitt samvete, Steven – och alla andra – tror att Billy var ännu ett barn i raden. Kanske kan han få Avery att avslöja var Billy är begravd?

Jag antar att jag inte avslöjar något världsomvälvande om jag säger att den där korrespondensen förvandlar Steven till ett objekt för Averys sjuka fantasier. Steven är i fara.

Peter Robinsons ”En ovanligt torr sommar” slog ner som en bomb för ett antal år sen (det var inte Robinsons första bok, men det var hans första storsuccé i Sverige och i mitt tycke har han aldrig riktigt nått upp till den toppen igen). För mig blir Bauers bok en liknande upplevelse, även om jag hoppas att denna debutbok INTE är och förblir kronan på verket.

Den här historien är så snygg i all enkelhet. Smart. Spännande. Skrämmande. Svart och tuff. Huvudpersonen Steven (eller för all del någon annan i hans familj) har det sannerligen inte lätt, men i Bauers händer blir hans liv inte det pekoral det lätt skulle kunna bli.

Om det inte blir film av det här så är någon väldigt väldigt dum i huvudet.

———————————-

Film, eller åtminstone TV, skulle jag mycket väl kunna tänka mig att det också skulle kunna bli av Stefan Tegenfalks trilogi om Walter Gröhn och Jonna de Brugge.

Trilogin är en komplex historia med många många detaljer och huvudpersoner och jag tror att den – i TV/film-format – skulle vinna mycket på att bli en serie snarare än tre fristående filmer. Det är också så jag, med facit i hand, önskar att jag skulle ha läst den. Alla tre böckerna i ett svep, medan jag ännu hade alla stickspår och detaljer i färskt minne. Åh, den hade varit perfekt sällskap i stugan i Ormsjö!

Nu får jag känslan av att jag missar en hel del snygga drag i Den felande länken enbart på grund av att jag har glömt så många detaljer från de tidigare böckerna. Jodå, de FUNGERAR att läsa fristående också, men de här böckerna har väldigt mycket att vinna på att läsas i rätt ordning.

Kriminalkommissarie Walter Gröhn har inte varit sig lik sedan han blev fråntagen utredningen av de brutala morden på några av rättsväsendets viktigaste företrädare. Han beslutar sig för att ta semester och resa till Frankrike för att söka efter svar med hjälp av sina kontakter inom Europol. Även kriminalassistent Jonna de Brugge har blivit bortkopplad från fallet. Hon har dessutom en internutredning hängande över sig, förorsakad av att hon förhastat stormade en husvagn i jakten på den efterlyste Tor Hedman.

I väntan på att internutredningen ska bli klar, fattar Jonna ett ödesdigert beslut. Ett beslut som inte bara kommer att påverka hennes framtid inom polisen, utan också leda henne in på en mörk väg kantad av databrott, olagliga undersökningar och en mardrömsliknande jakt där hon tvingas kämpa för sin egen överlevnad.

Tegenfalk kommer i mitt tycke inte upp till Belinda Bauers nivå, men i en svensk liten insjö-snudd-på-ankdamm av kriminalromaner där polisernas privatliv stundtals tar mer plats än fallen i sig så är han uppfriskande i sin relativa privatslivskarghet. Jo, vi får LITE privata ledtrådar om Jonna och Walther (- och de är i viss mån väldigt överraskande i den här boken!) men det är långt från det vanliga operalyssnandet, dagiseländet och whiskypimplandet. Tack för det, Stefan!

Annonser

6 svar

  1. Blacklands/Mörk jord var riktigt bra! Jag hämtade ut hennes andra bok Darkside på posten igår. Hoppas hoppas den är lika bra. 🙂

    29 oktober, 2011 kl. 21:14

    • Det blir kul att höra! Översättningen var riktigt bra, men det blir nog originalspråk på henne för mig också i fortsätttningen.

      30 oktober, 2011 kl. 09:43

  2. Mörk jord ser jag fram emot.

    Men Tegenfalk… språket var så dåligt. Jag orkade inte fortsätta efter den första. Blev det bättre?

    18 november, 2011 kl. 19:01

  3. Ping: Solig skuggsida (eller VM i kassa rubriker) « (inte så) Anonyma Biblioholister

  4. Ping: par i ess « (inte så) Anonyma Biblioholister

  5. Ping: Betraktaren | (inte så) Anonyma Biblioholister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s