Äntligen – ett ANVÄNDBART facebook-larm
Tomorrow Facebook will change its privacy settings to allow Mark Zuckerberg to come into your house while you sleep and eat your brains with a grapefruit spoon. To stop this from happening go to Account> Home Invasion Settings> Cannibalism> Brains, and uncheck the “Tasty” box. Please copy and re-post. It will save lives.
Apropå det – eller inte – så läser jag Isaac Marions Warm Bodies nu, och är som så många andra läsare akut KÄR. Film ska det bli också!
Men Nicholas Hoult som R? Nääääääe!
men – jag höll ju på att glömma
JAG ska på bokmässan – ska du?
en hel massa regnbågstips, bl a om vår gamla elevrådsordförande från högstadiet, Anna-Maria Sörberg, som jag har en inte-så-liten crush på, tyvärr ska hon snacka på fredagen och vi är bara där på lördag
Du hasar av trygghet
”JÄKLAR vad bra hon skriver” tänker jag om och om igen – inte direkt med förvåning, snarare lite mer åt det cyniska hållet: ”hur kan en debutant ”få” skriva så mycket bättre än så många storsäljande författare?”
Hur kan hon vara debutant?
Varför har ingen tvingat på henne ett kontrakt för länge sen?
Hon? Elin Grelsson. Boken? ”Du hasar av trygghet”. Ett äktenskap krackelerar i nutid, ett annat äktenskap faller samman inför våra ögon i tillbakablickar på huvudpersonens dåtid. Medelklassångest de luxe, komplett med ätstörningar och en förfärlig mamma.
Det kanske inte låter som någon direkt upphetsande historia och ramhistorien ÄR enkel, men SOM hon skriver den. I love it.
…DÄREMOT så kan jag känna att förlagets beskrivning är aningens missvisande:
”Höstens mest subversiva romanhjälte heter Sara. Hon utvecklas inte, hon har ett skittråkigt jobb och lever med en man som släpar sig runt i lägenheten utan att se henne. Hon dricker för många drinkar, hetsäter godis och har sex med helt fel män. Sitt hat riktar hon mot alla, de välvilliga kollegorna på jobbet, den snälla vännen, apotekspersonalen.
Du hasar av trygghet är en feministisk samtidsroman om motstånd i en tid när barrikaderna monterats ner och ersatts med tvångsleende erbjudanden om självförverkligande och homestyling. Sara kan inte bara välja bort en stramande kvinnoroll eller en förtryckande maktordning. För kan någon det, egentligen?”
För någon som jag, med Solanas och Zahavi i gömmorna, känns inte Sara speciellt subversiv, snarare bara skönt knasärlig och aningens ohämmad. Jag tror att det är ganska många som i fantasin gör mycket av det hon gör. Ja, förresten, inte ens bara i fantasin… Kanske är det också för att jag själv är feminist (i e jag reagerar kanske inte på vissa saker, jag tycker redan att de är helgjutet självklara – eventuellt kan romanen verka mer provocerande på den som ser annorlunda på tingens varande?), men den var inte riktigt så brännande (för MIG) som presentationstexten antyder.
Kvinnoroll, mansroll, yrkesroll. Oavsett vilken politisk inriktning man har, vilket kön man anser sig tillhöra och vilken livsåskådning man tillämpar så borde man ändå inse att rollerna håller oss i ett fastare grepp än vi stundtals vill medge. Den som allra minst vill medge att rollerna kan fängsla en i jävligt trista mönster är oftast den som allra mest skulle behöva prova att kliva ur en stund. Utsagan ”men hur roligt vore det om kvinnor och män vore LIIIIIKA?” är bland det mest idiotiska jag vet (kläcks ofta som rutinmässigt försvar för De Heliga Könsrollernas Bevarande). Lika? Hur får du det till att upplösning av meningslösa roller likriktar?
Slutsummering: efter en period av alldeles för mycket arbetsrelaterad OCH privat stress så var Grelssons bok den första på VÄLDIGT länge som jag läste från pärm till pärm, som jag ens läste ut. Hon har – bara genom det – brädat Anne Holt, Kajsa Ingmarsson och ännu en bunt etablerade storsäljande författare. Jag läste den inte bara från pärm till pärm. Jag gjorde det på en natt.
Hurra för Elin! Hon gav mig boksuget tillbaka!
Om du vill kan du träffa och lyssna på Elin under Bokmässan. Jag deppar lite över att hennes förlag, Modernista, inte finns där (oklart varför, men de kanske inte tycker att det är värt kostnaden?), men Elin återfinns i lite olika montrar under samtliga mässdagar (här ser du när och hur).
tycka vad man vill…
…om vissa programidéer, men nog vore det kul att vara zombie för en dag eller två. Synd att det passar så s*tans illa med jobbet just nu.
Äääärnstifierad
My GOD! Jag är intagen av Ernsts ande. Kristoffers milt skräckslagna blick, jag hörde mina egna ord – hjäääääälp.
Bakgrund: vi gör en jätterockad. Gamla matsalen har blivit ett ”mediarum”, projektorn ska upp, TV/stereo/datorer är där. Två enorma bekväma schäslonger pryder sin plats. VRÅLMYSIGT.
Kristoffer, Iriis och Astor intar mysposition
matsalen när den var matsal – onödigt stor för ett rum som ändå används såpass sällan
(notera Mr Spocks ”styling” av möblerna. fransigt is da shit, tycker han)
Nästa steg pågår, Kristoffer har målat om gamla vardagsrummet i en maffig grå färg. Dit ska vi flytta alla bokhyllor, så att vi får ett sällskapsrum med öppen spis, helt TV-befriat!
Det grå som ska bli sällskapsrum/bibliotek – det ser sterilt ut än, men det är för att det fortfarande är ”renoveringsrensat”
Lilla biblioteket ska sedan bli matsal, så vi offrar de sköna grönrandiga tapeterna för att knyta ihop det grå med sällskapsrummet. Det mörka 1800-talstaket behåller vi däremot! Det kommer att bli ombonat och tokmysigt!
Det var när vi diskuterade bokhylleplacering i ”nya biblioteket/sällskapsrummet” som orden kom.
”Gör vi så så blir man liksom OMFAMNAD av bokhyllor, och det…”
(där hejdade jag mig)
Jorå.
Snart ska de nymålade listerna på plats, en vända färg till på dem, sen kan vi sätta upp gardiner och – som sagt – börja flytta hyllor. Hyllorna jag ärvde från f d husägaren behöver fräschas upp, lite mörk bets på dem så blir de fina. Att flytta böcker och hyllor blir inget LITET jobb, men med min nya fitness-regime (sex kg ner sen 1/8!) så ser jag det som en sköööön duvning för gäddhänget!
blogg och blogg…
Bokhora kallas den första bokbloggen, but me think not. Vi var MÅNGA som hade sajter ägnade enbart åt böcker redan på 90-talet, med Bokmoster Susanne i spetsen. Vi använde inte bloggverktyg, vi kodade själva. Sommaren 1999 bröt jag ut alla (otaliga…) bokinlägg från min vanliga nätdagbok och gjorde en egen sajt för bara dem.
Det var inte vackert, men välbesökt och funkade finfint just då. Kommentarer fick vi först i gästböcker, men ganska snart kom kommentarsscript som man kunde lägga in efter varje text. Siten som hostade kommentarerna finns inte längre, så de har tyvärr trillat bort nu.
Allra flest besök fick jag den dag då den just då nyblivna succéförfattaren Camilla Läckberg angav min boksida som svar på ”En boksida du rekommenderar” i Aftonbladet. Besöksräknaren slog i taket.
I’m not bitter, jag vill bara ha lite perspektiv. Sen ska bokhororna ha ALL CRED för att de tagit konceptet till en ny nivå, de arbetade målmedvetet för att bli en maktfaktor att räkna med och det blev de (på ett sätt som jag tror att vi ”gamlingar” inte riktigt ville ha, åtminstone inte jag – jag fick mest ångest när jag blev kontaktad av författare som googlat sig själva och hamnet hos mig).
den sömniga
Någon kan eventuellt ha noterat att jag skriver väldigt lite här nu. Orsakerna är både bra och dåliga. Det bra är att jag plötsligt har börjat sova om nätterna. Det blir väldigt mycket mindre läst för mig när ögonen sluts efter en kvart, än när jag ligger vaken till två-tre-fyra på morgonen. Det är bra. Så inåt helsike bra. Alla som vet hur det är att vandra runt i en ständigt zombieliknande (zombies är kul, men inte när man själv känner sig som en på ett krävande jobb där man måste p-r-e-s-t-e-r-a) dimma p g a sömnbrist vet vad jag talar om.
Det dåliga är att jag får så lite läst, och NÄR jag läser så kan jag inte koncentrera mig. Mycket få saker roar mig. Vid sängen ligger ungefär tjugo böcker som jag börjat läsa, men sedan övergett mitt i. Jag har haft massor av jättejättelovande biblioteksböcker hemma som jag fått lämna tillbaka olästa, för jag klarar bara inte av att läsa dem.
Nu har jag äntligen tagit mig igenom en bok, och tur var det – för det var ett recex (såna vill man INTE ditcha bara för att man själv inte klarar av att koncentrera sig!) av Elin Grelssons kommande bok Du hasar av trygghet. Den 16/9 får du veta vad jag tyckte om den. Stay tuned.
<— den ljuvliga bilden av Elin är fotad av Arvida Byström
För att slippa lämna tillbaka en massa olästa böcker – men ändå kunna läsa hyggligt nya böcker utan att behöva köpa dem – så har jag för första gången någonsin reggat mig som medlem i Akademibokhandelns läsecirkel. Numera kallas den ”52 böcker – 52 veckor” och laguppställningen är trevlig, om än aningens mainstream. Den första boken som fick följa med en blev Kajsa Ingemarssons ”Någonstans inom oss” – det är en av de där böckerna som jag har fått returnera oläst till bibblan på sistone… men det här exet får jag ju behålla i ett helt år, om så är 😉
WTF?
Är det inte första SEPTEMBER i dag? Man kan tro att det är första APRIL…
(inte så) Anonyma Biblioholister 