din hand i min

Den här boken fanns framställd lite extrafint ö-v-e-r-a-l-l-t senast vi var i London. ”The Small Hand” av Susan Hill.

Jag tog den, höll i den, ställde tillbaka. Det är en liten fin bok. Sista dagen köpte jag den, och sedan har den legat i skattkistehögen (tralala, en av högARNA är väl mer sanningsenligt) brevid sängen. Eftersom ”The Reapers are the Angels” – från samma hög – var en sådan suverän upplevelse så tänkte jag beta av fler fynd på bekostnad av biblioteksböckerna jag har hemma.

Returning home late one summer’s evening, antiquarian bookseller Adam Snow takes a wrong turning and stumbles across the derelict old White House. Compelled by curiosity, he approaches the door, and, standing before the entrance feels the unmistakeable sensation of a small hand creeping into his own, ‘as if a child had taken hold of it’.

Det där till synes övergivna vita huset, framförallt trädgården runt det, fastnar i Adams huvud. Den där kalla lilla handen kändes inte otäck alls, underligt nog. Vem och varför?

Den lilla handen slutar emellertid att vara snäll ganska snart. Den börjar dyka upp på fler platser, alltid i närheten av vatten. Den stillar sig inte ens när Adam befinner sig i ett kloster i Frankrike (ja, detta är något så ljuvligt som en metaboktokbok, Adam handlar med antika böcker), plötsligt griper den hans hand och drar honom emot en bassäng, den vill så uppenbart att han ska i. Drunkna. Dö.

Inte ens munkarna förmår ”signa och skydda” Adam och han blir utom sig, sängliggande och förlamad av panikångest. Han känner skräck, men mest av allt över sin egna mentala hälsa – hans bror led av svår ångest under många år och Adam är rädd att han är på väg ner i samma träsk. En av hans stadiga köpare – som bor nära det vita huset – har en hustru med mycket gott minne. Hon hjälper Adam att nysta i det vita husets historia och de finner att (insert: ”punkt punkt punkt”)

Ja, det lät ju attans lovande det här. Den framskjutna positionen i samtliga bokhandlar jag besökte, det lilla exklusiva formatet (tänk små belgiska praliner kontra Aladdin-ask), den korta men spännande baksidestexten…

…men njä. Inget ”fail”, alls, men långt från bulls-eye för min del. Det är en liten trevlig historia helt enkelt, men inte mer än så. Den var INTE värd att köpas inbunden till fullpris och åka hem i en väska över havet (…på bekostnad av någon annan presumtivt fantastisk bok ;)).

Tre av fem.

4 svar

  1. Bokmoster

    O det låter så där mysrysigt! Vet inte om jag skulle våga läsa … 😉

    2 augusti, 2011 kl. 11:38

    • siv

      Den är väldigt o-otäck på just ett mys-men-bara-snäll-rysigt vis, så det törs du definitivt!

      2 augusti, 2011 kl. 12:48

  2. Den låter ju väldigt spännande…

    3 augusti, 2011 kl. 09:07

  3. Ping: första boksöndagen i september 2012 « (inte så) Anonyma Biblioholister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s