reclaima kluddandet
Det där med svarta katter, det är något alldeles speciellt. Jag är, som jag skrev i kommentaren en bit ner, sugen på att rippa Gaiman-omslaget till en egen tavla men det skulle bara vara FÖR billigt. Svarta katter i relief har jag förvisso ändå målat ganska många de senaste två åren, men ingen i blåtoner… det blir absurt nog (eftersom det är så långt från mina egna färger man kan komma) mest tokgult, rosa, rött, orange – ja, som sagt: allt utom mina normala älsklingsfärger. Jag antar att jag behövde färg. Jag började måla när jag var som allra mest ledsen över liten död bebis för två år sedan, men den här sommaren har det bara blivit trädgårdsröj för hela slanten hittills.
unge Mr Spock vill gärna ha det till att han coachar mig i målandet
japp. Rex-katter, och dito bastarder, har en ganska annorlunda profil
Jag brukar också förundras över att jag gärna målar i rosa, rött och orange. Och har gärna färgglada kuddar och saker. Men klär mig helst i svart och grått…
Fin tavla! Visa gärna när den hänger uppe.
19 juni, 2011 kl. 14:13
Vi är nog rosaluddegullenputtiga snuttor innerst inne, det är bara det att vi förtränger det varje dag när vi klär på oss. Eller inte.
19 juni, 2011 kl. 14:17
Läckerkatt! 😀
19 juni, 2011 kl. 16:51
Han purrar nöjt! 🙂
19 juni, 2011 kl. 17:31