Ninas vackra ögon

När Nina Hemmingsson släpper något nytt så går det RAKT ner i kundkorgen för min del. Hennes enrutingar går rätt in i hjärtat (och hjärnan), och inte bara på mig – Kristoffer har lika mycket nöje av dem. Mina vackra ögon är inget undantag.

Varför det är viktigt? Jo, jag minns diskussioner från förr, med andra killar (inte nödvändigtvis kärestor, jag skulle snarast säga att jag brukar hålla mig borta från de killar jag nu kommer att beskriva *hrmf*) – tjejhumor är trist. Teckningarna är FULA. ”Vad är det för roligt med en fult tecknad tjej med gristryne och håriga ben? J*vla feminism” – it goes on and on. Jag pratar inte bara Nina, jag pratar Liv, Sara m fl m fl.

Tjejhumor och killhumor alltså. Jaha. Jassåjahaja. Hum. Ja kanske. Fast nu är jag ju inte alltid själv-identifierad som TJEJ enligt mall 1 A (vem är det?).

Jag tycker att Nina gör människohumor. Allmänmänsklig människohumor, i stundtals den skönt svärtade variant som åtminstone jag tycker är befriande. Hennes enrutingar drar i vissa fall mina egna (…spridda insikter om eventuella…) tillkortakommanden så långt ut mot det absurda att jag kan vrålskratta åt dem. Vem behöver inte vrålskratta åt sina tillkortakommanden? Nej, äsch, jag kanske är ensam om det, OK då. Men om ni (speciellt de av er som känner mig på riktigt!) OCKSÅ vill få skratta åt mina tillkortakommanden så som ni känner dem – ja, då ska ni absolut kolla Mina vackra ögon.

Sara Teleman står bakom en väldigt fin liten bok med och om Nina, det kan vara en väg in för dig som ännu är o-Ninifierad, men som är nyfiken.

Förlaget Orosdi-Back ger ut många pärlor bl a om Sveriges illustratörer och konstnärer. Litet format, snällsnällt pris.

Nu väntar jag på att få hem boken om Martin Källerman.