man får vara slö med finess

I vintras läste jag Barbara Ehrenreichs ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”, men det var en av alla de böcker som jag var på tok för slö för att skriva om.

Jag skickade den till Åsa (vi är två såna där typer som ibland får höra att vi är negativa när vi i själva verket – om vi får säga den själva *harkel* – är REALISTISKA) och si nu har HON skrivit bra om den, så jag slipper. Våra åsikter om boken är väldigt lika, det var ungefär det jag anade när jag skickade boken till henne också.

Jag har fått min andel av utbildning i positivt tänkande via 90-talets alla jobbsponsrade kurser (visst verkar det ha stannat av en aning nu, från arbetsgivarnas sida? åtminstone bland de företag jag har jobbat för de senaste tio åren), jag nappade på en del idéer men skippade väldigt mycket. Jag använder en del tekniker fortfarande, de funkar, men ska man ta sig an sånt här så måste man ju göra det med en stor portion eget kritiskt tänkande, annars kan det gå alldeles åt skogen.

I juninumret av Kupé kan man läsa Magnus Lindwalls syn på saken. Lindwall är docent i psykologi och anser att affirmationer och annat kan vara en rätt dålig metod för att lösa personliga problem – man tror att man lyckas blåsa upp sin självkänsla, men det betalar ju inte räkningarna om man så säger. Inte sällan slutar det med att personen ifråga känner sig ÄNNU mer misslyckad när de erövrade ”tricksen” inte fungerar.

Det man SKA göra – anser han (och jag håller med honom) – är att se en del av historierna som inspirerande exempel. Jag köper inte Mia Törnbloms alla idéer, men hennes egen livshistoria med en väg ut ur ohälsa och missbruk är inspirerande.

Man får aldrig glömma att detta är big business. Big big business.

9 svar

  1. Ha ha, jag läste just om den inne hos Åsa och nu ”sitter” den på min bok-lista! 😀

    9 juni, 2011 kl. 12:53

  2. Jag velade mellan att skicka den till dig eller Åsa, men så började Åsa och jag diskutera fenomenet i en statusuppdatering på fejjan och då hamnade den hos henne. Jag tror att hon kommer att skicka den vidare, ställ dig på kö så kanske nästa läsare (jag tror att det blev en Carra) kanske kan tänka sig att skicka den vidare till dig sen. Jag älskar vandringsböcker!

    9 juni, 2011 kl. 15:21

  3. Jag köpte ett eget ex också, vill ha den kvar. Rätt, det är Carra som ska få den. Jag har varit lite långsam, men kommer att skicka den till Carra i helgen.

    Jag tycker mycket är bra i det positiva tänkandet, det mesta till och med. Mia Törnblom tycker jag har växt, på tv gillade jag henne inte alls, men jag har hört ett föredrag och lyssnat på en bok av henne (som jag aldrig kom igen när jag läste). Hon har jättebra läsröst och jag tycker också hon är tydlig med att man ska ta till sig det som passar en själv.

    Tvärtom vad jag antar är meningen så kan jag ibland få känslan att det blir så inlärt så allt kritiskt tänkande möts med inlärda schabloner, personen behöver hjälp, är avundsjuk eller gillar Jantelagen.

    Jag anser att kritiskt tänkande är viktigt i alla sammanhang, liksom positivt tänkande också är viktigt. Det ena utesluter inte det andra.

    Och just det: Det är big business.

    9 juni, 2011 kl. 16:09

    • Spot on!

      Jag tror t o m att både du och jag har förmågan att ta oss an jobbiga saker med mer jämnmod än en hel del av de där som stundtals kan anklaga oss för att vara cyniska eller negativa. Jag tror att man kan applicera positivt tänkande på många sätt.

      Att affirmera sig fram till automagiskt betalda räkningar, njä.
      Att med öppna ögon ta sig an något som är jäkligt jobbigt, men tänka igenom det på förhand och sen mölja på så att det slutar på bästa sätt med de resurser man har, jäpp!

      9 juni, 2011 kl. 16:18

  4. Det kommer väl inte som någon överraskning att jag verkligen gillar den här boken. Min egen roman är ju ett slags fantasylitteraturens svar på Ehrenreich. Själv tycker jag att begreppet positiv har blivit kidnappat av de som Ehrenreich beskriver. Den kognitiva vapenarsenalen måste vara flexibel och mångsidig för att hantera livet och ett av vapnen är möjligheten att se öppningar i underläge, att finna mod och livsglädje även i det svåra, att skapa mening när det som är meningsfullt tas i från en. Men också att se realistiskt på sig själv och omvärlden, att våga se hur man faktiskt i viss mån är omständigheternas leksak.

    9 juni, 2011 kl. 21:02

    • Åh Eggert, ibland är du ett geni. Så jäkla bra uttryckt!

      9 juni, 2011 kl. 22:52

  5. Pingback: Åsas anteckningar » Blog Archive » Gilla läget-Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande av Barbara Ehrenreich

  6. Tack *rodnar*

    11 juni, 2011 kl. 09:20

  7. Pingback: Maybe I’m just not into that book « (inte så) Anonyma Biblioholister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s