Arkiv för 9 juni, 2011

mina vänner skallarna

i går var de alldeles extra tokbra

Annonser

all you zombies hide your faces

I morgon blir det en tur till ICA. Jag MÅSTE ha en studs-hjärna, om så bara för att leka med på jobbet.


glupsk på flera vis

Jag kunde inte. Jag KUNDE verkligen inte motstå Robert Kirkmans Marvel Zombies när jag bläddrade i den på sf-bokhandeln i går. En söt zombie-Spiderman som ältar att han åt upp både hustru och faster för att han var så HUNGRIG? En gulligt grönrutten hulk som till slut börjar småäta lite på de egna organen (nej, inte DET organet, snuskhummer!)?

Utan att avslöja exakt varför Robert Kirkman (ja, just det, det är han som är hjärnan bakom The Walking Dead också) befarade att han skulle få sparken(* för sitt manus (!) när han väl gick med på att skriva det så anar du kanske att detta är lite udda t o m för att vara Marvel.

Jag älskar det. Jag tror att det är därför jag älskar zombies överhuvudtaget – ingen annan skräckgenre är så öppen för en och annan skvätt av riktigt rå humor, och kommer undan med det, som zombiegenren.

Enda felet var att boken var för tunn. Eller så var jag för glupsk. Tågresan mellan Stockholm och Västerås och därtill några minuter på en bänk utanför jobbet för att vänta in K, sedan var boken obönhörligen SLUT. Nu har den hamnat på Ks sida av sängen, så kanske kan jag förhandla mig till inköp av resterande serie snart.

*) han hävdar att han FICK det också, men inte från bokprojektet i sig. I förordet menar han däremot att han blev petad från manusuppdrag för Indiana Jones 4 på grund av sitt tilltag!


ajajaj, denna illasinnade marknadsföring

Det är inte bara Amazon som vet hur de ska locka mig. Fraktfritt, minsann… jag VILL ju spara pengar till kommande renovering av huset, men allra mest sparar jag ju om jag inte köper Dexter. Alls. *gnager knoge*


man får vara slö med finess

I vintras läste jag Barbara Ehrenreichs ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”, men det var en av alla de böcker som jag var på tok för slö för att skriva om.

Jag skickade den till Åsa (vi är två såna där typer som ibland får höra att vi är negativa när vi i själva verket – om vi får säga den själva *harkel* – är REALISTISKA) och si nu har HON skrivit bra om den, så jag slipper. Våra åsikter om boken är väldigt lika, det var ungefär det jag anade när jag skickade boken till henne också.

Jag har fått min andel av utbildning i positivt tänkande via 90-talets alla jobbsponsrade kurser (visst verkar det ha stannat av en aning nu, från arbetsgivarnas sida? åtminstone bland de företag jag har jobbat för de senaste tio åren), jag nappade på en del idéer men skippade väldigt mycket. Jag använder en del tekniker fortfarande, de funkar, men ska man ta sig an sånt här så måste man ju göra det med en stor portion eget kritiskt tänkande, annars kan det gå alldeles åt skogen.

I juninumret av Kupé kan man läsa Magnus Lindwalls syn på saken. Lindwall är docent i psykologi och anser att affirmationer och annat kan vara en rätt dålig metod för att lösa personliga problem – man tror att man lyckas blåsa upp sin självkänsla, men det betalar ju inte räkningarna om man så säger. Inte sällan slutar det med att personen ifråga känner sig ÄNNU mer misslyckad när de erövrade ”tricksen” inte fungerar.

Det man SKA göra – anser han (och jag håller med honom) – är att se en del av historierna som inspirerande exempel. Jag köper inte Mia Törnbloms alla idéer, men hennes egen livshistoria med en väg ut ur ohälsa och missbruk är inspirerande.

Man får aldrig glömma att detta är big business. Big big business.