good old tradition
Kvällsfika på Ku´damm med extasframkallande smarrig kaka och underbart bra bok – jaaadå. Perfekt sommarkväll.
0707
Det är väldigt sällan som jag kostar på mig att köpa inbundet till ”fullpris”, trots min fäbless för att spendera ohemula mängder på böcker, men den 7/7 (om man ska tro Coltso själva på fejjan) så är det minsann jag som köar för en rykande färsk, inbunden Metro 2034.
Jag längtar ofta efter böcker, men Metro 2034 LÄNGTAR jag efter. Distinkt skillnad 😉
alternativ
Ska man nu bli förkyld och seg så att man fegar storstuga med polarna i Orsa så är det ändå ganska mysigt att tillbringa delar av midsommarafton i bilioteket med bl a de här snubbarna. Vi läser om Kellerman och förtrollas av Katten och kimonon och kostaterar att sill, ägg och potatis var precis det enda vi ville ha till lunch och det räckte så fint så.
i ett bibliotek nära mig
Inreda.com har med största sannolikhet Jessica Gedin att tacka för en hel bunt ordrar den här veckan. En liten bild vid sidan av hennes bok-krönika i Elle – pang, den där klockan vill ju jag också ha. Billigt trick.
Jag höll koll. Lagersaldot på Karlsson-klockan minskade hastigt under dagen, när det bara var tre stycken kvar så slog jag till. Den landade på Konsum i går, och passar kanonbra i det ännu bara halvsorterade (…bokstavsordning? jo, bitvis) biblioteket.
Den var egentligen ännu snyggare i svart, så mycket mer stilrent sober, men nu ville jag ha färg. Glad färg.
—
Ann-Sofie sorterar också om. Jag ska sortera resten av biblioteket vilket år som helst nu. Jodå.
Master of Puppe… Interviews
Swedish Zombie seglar upp som en storstjärna – inte bara på den svenska zombiefronten, utan på svenska bokbloggar rent genrellt – tack vare sina långa och intressanta intervjuer med spännande författare. Keep up the good work! Det är otroligt inspirerande, och riktigt kul att etablerade författare är sugna på att sprida sin ord så generöst som både Pfaffenroth och nu DiLouie gör.
reclaima kluddandet
Det där med svarta katter, det är något alldeles speciellt. Jag är, som jag skrev i kommentaren en bit ner, sugen på att rippa Gaiman-omslaget till en egen tavla men det skulle bara vara FÖR billigt. Svarta katter i relief har jag förvisso ändå målat ganska många de senaste två åren, men ingen i blåtoner… det blir absurt nog (eftersom det är så långt från mina egna färger man kan komma) mest tokgult, rosa, rött, orange – ja, som sagt: allt utom mina normala älsklingsfärger. Jag antar att jag behövde färg. Jag började måla när jag var som allra mest ledsen över liten död bebis för två år sedan, men den här sommaren har det bara blivit trädgårdsröj för hela slanten hittills.
unge Mr Spock vill gärna ha det till att han coachar mig i målandet
japp. Rex-katter, och dito bastarder, har en ganska annorlunda profil
modetips
Det är meningslöst att släpa runt på en väska om man inte får plats med minst två böcker i ena framfickan.
enighet, nästan
…men var ska den sitta? Jag vill ha den i hallen, K vill ha den i sovrummet (?? öhm…)
Keep Calm and carry on And Aim For The Head Zombie Posters from Zazzle.com.
Kära Örebroare
– så var det då dags att byta inriktning på bloggen. Nä, jag är inte bitter, men progressiva glasögon vid 42 års ålder? Ska det vara så, va?
Dags att sluta med zombies och serier. Nu ska jag börja mata fåglar och klippa rabattkuponger. Köra på ungdomarnas hälsenor med rollatorn. ALLTID handla all min mat på lunchen och betala den med enkronor och femtioöringar. Va, vad säger du? GÄLLER inte femtioöringar längre? Voj voj.
Todiloo!
veckans roligaste inköpsförslag
Min vän Sexologen jobbar stundtals med BRÅ och behöver då köpa på sig en del litteratur som kan te sig underlig i svennebananers ögon.
Inköpsförslaget som hamnade i marginalen när hon beställde en bok i dag väckte ett och annat gapskratt.
(frågar man henne själv är det familjen Bernadotte som är allra mest pervers, så egentligen tyckte hon mest att kopplingen var alldeles alldeles glasklar)
don’t jugde a book by its cover
eller jo, GÖR det, åtminstone om du befinner dig på sf-bokhandeln
svart katt
Neil Gaiman
69:-
*katjing*
den är min
Duncan vs Howard/Nash, 0-1
Jag är en sån där som du vill ha med i ditt TP-lag. Om du undrade. Kalenderbitare, Nörd. Kalla det vad du vill. Små nördiga onö(r)diga fakta, det är da shit för mig, speciellt om det handlar om historia, arkitektur eller bara udda saker i någon stad jag gillar.
Den stad jag gillar allra mest är London, det har förmodligen framgått förr. Trots att vi har sett och gjort massor i och omkring London så finns det fortfarande massor av stora och välkända saker och se och göra, men det är ändå otroligt roligt att blanda upp det med just de där udda smågrejorna. Amazon – som alltid är så urkassa på att få mig att spontanköpa böcker *host* – lyckades sälja på mig två små böcker som kändes väldigt löftesrika på förhand.
Andrew Duncans Secret London: Exploring the Hidden City, with Original Walks and Unusual Places to Visit har fått ganska högt betyg på amazon.co.uk, men jag blev jättebesviken på den. Jag hade höga förväntningar, men den var… rätt TRIST. Synd! Jag älskar att resa i fantasin, att klura och grunna och lägga upp nya saker på måste-listan i London.
De enda roliga triviasakerna som satte sig när jag läste den här boken var att Emmeline Pankhurst, suffragetten, har suttit fånge i Big Ben. Och så var det… öööööh, nej, jag har glömt det, men jag minns åtminstone att det var just två saker som fick mig att vakna upp ur tristessen när jag läste.
Jo, ett stort antal promenader finns noggrannt beskrivna, men det lyfter inte. Lever inte. Antalet udda grejor imponerar inte. Lite mer bilder hade sannerligen inte skadat heller!
Kommer den ändå att få följa med i väskan nästa gång vi åker dit? Kanske. Jag ska läsa några kapitel en gång till, så får vi se.
Secret London – an Unusual Guide av Howard/Nash fick inte riktigt högsta betyg på sajten (”bara” 4,5 av 5), men för mig var en en *katjing*. Jättekul!
SJÄLVKLART måste jag nu leta upp The London Stone, landets minsta polisstation och den förtorkade stackars herr Bentham. Massor av små knäppa tips, bilder på precis allting. I love it!
Jonglez Guides har guider till bl a det hemliga Lissabon, Venedig (ÅH, jag har varit i Venedig några gånger, men aldrig med en sån här guide i tassarna – det vore nåt det!), Paris, Barcelona… ja, finns det en Jonglez-guide om staden du älskar: köp den. Det kommer åtminstone jag göra. Igen.
Någon Jonglez-guide till ”Secret Berlin” har jag tråkigt nog INTE hittat, men jag är ganska sugen på att köpa Only in Berlin: A Guide to Hidden Corners, Little-Known Places and Unusual Objects.
Jag hittade förvisso en hel del roliga triviatips i Vallgrens bok också, men jag vill ha ÄNNU mer! Vallgren får följa med i bagaget oavsett, han är självskriven i handväskan om några veckor.
coming of age: där bokbloggare odlas
Det ska böjas i tid: ett alldeles underbart hopp bakåt i historien, Bokstävlarna rotar bland sina första bokrecensioner och visar upp dem i bloggen. Jag antar att det är överflödigt att säga att jag älskar teckningarna? Och så undrar jag massor massor om det tecknas eller målas hemma hos Bokstävlerskan än i dag.
(nej, för det hajade ju du också – vi boktokar växer banne mig inte på träd)
Ninas vackra ögon
När Nina Hemmingsson släpper något nytt så går det RAKT ner i kundkorgen för min del. Hennes enrutingar går rätt in i hjärtat (och hjärnan), och inte bara på mig – Kristoffer har lika mycket nöje av dem. Mina vackra ögon är inget undantag.
Varför det är viktigt? Jo, jag minns diskussioner från förr, med andra killar (inte nödvändigtvis kärestor, jag skulle snarast säga att jag brukar hålla mig borta från de killar jag nu kommer att beskriva *hrmf*) – tjejhumor är trist. Teckningarna är FULA. ”Vad är det för roligt med en fult tecknad tjej med gristryne och håriga ben? J*vla feminism” – it goes on and on. Jag pratar inte bara Nina, jag pratar Liv, Sara m fl m fl.
Tjejhumor och killhumor alltså. Jaha. Jassåjahaja. Hum. Ja kanske. Fast nu är jag ju inte alltid själv-identifierad som TJEJ enligt mall 1 A (vem är det?).
Jag tycker att Nina gör människohumor. Allmänmänsklig människohumor, i stundtals den skönt svärtade variant som åtminstone jag tycker är befriande. Hennes enrutingar drar i vissa fall mina egna (…spridda insikter om eventuella…) tillkortakommanden så långt ut mot det absurda att jag kan vrålskratta åt dem. Vem behöver inte vrålskratta åt sina tillkortakommanden? Nej, äsch, jag kanske är ensam om det, OK då. Men om ni (speciellt de av er som känner mig på riktigt!) OCKSÅ vill få skratta åt mina tillkortakommanden så som ni känner dem – ja, då ska ni absolut kolla Mina vackra ögon.
Sara Teleman står bakom en väldigt fin liten bok med och om Nina, det kan vara en väg in för dig som ännu är o-Ninifierad, men som är nyfiken.
Förlaget Orosdi-Back ger ut många pärlor bl a om Sveriges illustratörer och konstnärer. Litet format, snällsnällt pris.
Nu väntar jag på att få hem boken om Martin Källerman.
mina vänner skallarna
i går var de alldeles extra tokbra
all you zombies hide your faces
I morgon blir det en tur till ICA. Jag MÅSTE ha en studs-hjärna, om så bara för att leka med på jobbet.
glupsk på flera vis
Jag kunde inte. Jag KUNDE verkligen inte motstå Robert Kirkmans Marvel Zombies när jag bläddrade i den på sf-bokhandeln i går. En söt zombie-Spiderman som ältar att han åt upp både hustru och faster för att han var så HUNGRIG? En gulligt grönrutten hulk som till slut börjar småäta lite på de egna organen (nej, inte DET organet, snuskhummer!)?
Utan att avslöja exakt varför Robert Kirkman (ja, just det, det är han som är hjärnan bakom The Walking Dead också) befarade att han skulle få sparken(* för sitt manus (!) när han väl gick med på att skriva det så anar du kanske att detta är lite udda t o m för att vara Marvel.
Jag älskar det. Jag tror att det är därför jag älskar zombies överhuvudtaget – ingen annan skräckgenre är så öppen för en och annan skvätt av riktigt rå humor, och kommer undan med det, som zombiegenren.
Enda felet var att boken var för tunn. Eller så var jag för glupsk. Tågresan mellan Stockholm och Västerås och därtill några minuter på en bänk utanför jobbet för att vänta in K, sedan var boken obönhörligen SLUT. Nu har den hamnat på Ks sida av sängen, så kanske kan jag förhandla mig till inköp av resterande serie snart.
*) han hävdar att han FICK det också, men inte från bokprojektet i sig. I förordet menar han däremot att han blev petad från manusuppdrag för Indiana Jones 4 på grund av sitt tilltag!
ajajaj, denna illasinnade marknadsföring
Det är inte bara Amazon som vet hur de ska locka mig. Fraktfritt, minsann… jag VILL ju spara pengar till kommande renovering av huset, men allra mest sparar jag ju om jag inte köper Dexter. Alls. *gnager knoge*
man får vara slö med finess
I vintras läste jag Barbara Ehrenreichs ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”, men det var en av alla de böcker som jag var på tok för slö för att skriva om.
Jag skickade den till Åsa (vi är två såna där typer som ibland får höra att vi är negativa när vi i själva verket – om vi får säga den själva *harkel* – är REALISTISKA) och si nu har HON skrivit bra om den, så jag slipper. Våra åsikter om boken är väldigt lika, det var ungefär det jag anade när jag skickade boken till henne också.
Jag har fått min andel av utbildning i positivt tänkande via 90-talets alla jobbsponsrade kurser (visst verkar det ha stannat av en aning nu, från arbetsgivarnas sida? åtminstone bland de företag jag har jobbat för de senaste tio åren), jag nappade på en del idéer men skippade väldigt mycket. Jag använder en del tekniker fortfarande, de funkar, men ska man ta sig an sånt här så måste man ju göra det med en stor portion eget kritiskt tänkande, annars kan det gå alldeles åt skogen.
I juninumret av Kupé kan man läsa Magnus Lindwalls syn på saken. Lindwall är docent i psykologi och anser att affirmationer och annat kan vara en rätt dålig metod för att lösa personliga problem – man tror att man lyckas blåsa upp sin självkänsla, men det betalar ju inte räkningarna om man så säger. Inte sällan slutar det med att personen ifråga känner sig ÄNNU mer misslyckad när de erövrade ”tricksen” inte fungerar.
Det man SKA göra – anser han (och jag håller med honom) – är att se en del av historierna som inspirerande exempel. Jag köper inte Mia Törnbloms alla idéer, men hennes egen livshistoria med en väg ut ur ohälsa och missbruk är inspirerande.
Man får aldrig glömma att detta är big business. Big big business.
och nu blir det reklam
Jag borde kanske hålla informationen för mig själv för att öka vinstchanserna, men sån skulle ju aldrig jag vara. Missa därför inte att Swedish Zombie lottar ut tre ex – SIGNERADE! – av Kim Pfaffenroths Thin them out.
Recension finner du här
when in London…
Jo, men är man på konferens i gamla stan så är man ju DUM om man inte slinker in på sf-bokhandeln – eller hur? Jag hittade ingenting av det jag letade efter. Märkligt nog så kom jag ändå ut med tre böcker. Vilka? He, det kan ni undra. Sug på den till i morgon, ni 😉
Ziegesars sämsta, so far
Jag blev sugen på lite aka-porr, och när jag då såg att kvinnan bakom mina mest skämsiga MEN härliga guilty pleasures (Cecily von Ziegesar, Gossip Girl-böckerna/TV-serien) hade skrivit en vuxenbok så köpte jag den.
Vuxenbok? Huvudet Siv, huvudet. Aka-porr = skolmiljö, förvisso oftast college/universitet, men ändå. Nu finns det ju författare som skriver otroligt fina böcker i dessa miljöer UTAN att det känns fjortisaktigt (Laurie Halse Anderson, Curtis Sittenfeld etc) att läsa dem, men ”Med berömd godkänd” är tyvärr INTE en av dessa böcker. Den var seg, seg, seg, seg, senhändealltingpåengång och uj uj uj. *Flomp!* (så ordnade sig naturligtvis typnästanallt och alla – inklusive den blyge rödhårige killen – fick kn*lla, det verkade vara viktigast att alla fick det eller så är jag bara elak och bitter)
Nej, tacka vet jag hennes out-in-the-open-fjortis-böcker. De är både roligare och bättre. Påminn mig om det när jag sitter där och funderar på om jag ska läsa NÄSTA bok hon skriver… 😉
ja, men boken då?
(jag började ju älta bokmärken och sedan var det igång)
Dagens sällskap i solen: Berlin på 8 kapitel signerade Carl-Johan Vallgren. Jag köpte den när den kom ut i pocket för två år sedan (ja, den kom ut långt tidigare än så, men förlaget passade på att ge ut en lite uppdaterad upplaga inför 20-årsfirandet av murens fall 2009), började omedelbart läsa den då – men gav upp redan under det första kapitlet. Jag tyckte att det kändes lite pretentiöst, trots att det handlade om ett av mina favoritämnen: kyrkogårdar.
Nu när jag började om så kände jag inte alls samma sak. Vallgren är otroligt beläst och jag läste alla de åtta essäerna noggrannt, trots att flera av dem berörde ämnen som jag egentligen inte är jätteintresserad av.
I slutet av varje kapitel kom det jag RIKTIGT var ute efter: personliga tips om allt från boklådor till trevliga krogar och udda sevärdheter som är lätta att missa.
En del stadsdelar (Prenzlauer Berg! I love it. Vi Rammsteinspanade t o m lite på Knaackstrasse, dock utan framgång) gick vi igenom ganska noggrannt för två år sedan (det hindrar dock inte att åtminstone jag vill återvända!), men andra intressanta delar av stan – t ex Kreuzberg – återstår ännu att upptäcka.
Vallgren skriver så otroligt vackert, men liiiiite knasigt blir det när han benämner sig själv ”författaren” hela tiden. Yes, han refererar konstant till sig själv som Författaren, i tredje person. ”Författaren är lat och tar tunnelbanan”. Författaren väntar vid ett fik i solen, etc. Jaja, han får vara lite speciell, det är förlåtet när han nu levererar – för DET gör han.
Rekommenderade boklådor och annat: jättevaruhuset Dussmann, Autorenbuchhandlung och Humana (smarrig andrahandsbutik i fyra våningar)
Böcker som lockar lite extra nu:
- Theres(Steve Sem-Sandbergs dokumentär-roman om Ulrike Meinhof, det står i väntehyllan sedan flera år tillbaka…!)
- Det sjunde korset av Anna Seghers(nej, den blir kanske inte så lätt att få tag i, men jag har å andra sidan inte bråttom)
- Albert Speer och sanningen av Gitta Sereny
(inte så) Anonyma Biblioholister 