Arkiv för 30 maj, 2011

Monster Island – yay

Ibland är jag, som bekant, väldigt lätt att fresta. Feuerzeug är en av de som lyckas allra bäst nästan oavsett vad hon skriver om, och när hon dinglar en annorlunda zombie-trilogi framför snoken på mig, ja då är det kort avstånd mellan tanke och handling. Jag klickade hem tre David Wellington-böcker utan att tveka, och nu har jag avnjutit den första. Jaaa, njutit. Zombiepurister kan tycka illa om en del friheter som författaren tar sig, men Monster Island är riktigt riktigt bra underhållning!

”In New York City the dead walk the streets, driven by an insatiable hunger for all things living. One among their hordes is different: though he shares their appetites he has retained his human intelligence. Alone among the mindless zombies, Gary Fleck is an eyewitness to the end of the world.

From the other side of the planet a small but heavily-armed group of schoolgirls turned soldiers has come in search of desperately needed medicine. Dekalb, a former UN weapons inspector, will lead them as their local guide. Ayaan, a crack shot at the age of sixteen, will stop at nothing to complete her mission.

They think they are prepared for anything. On Monster Island they will find that there is something worse even than undeath…while Gary learns the true price of survival.”

Det är så sköna detaljer. Vi bortskämda västerlänningar är enkla offer när apokalypsen kommer, de som klarar sig är de s k skurkstaterna, där vapeninnehav per capita är högt och där folk inte blir lamslagna av brist på elektricitet, varmvatten, mat och annat. Symboliken i att en bunt sextonåriga, muslimska kvinnliga soldater från Somalia kliver ner och röjer runt bland de zombieinfesterade avenyerna på Manhattan är obetalbart skön. ”Oj, är det där frihetsgudinnan? I skolan fick vi spotta på bilder av henne!”.

Wellington skriver stundtals otroligt bra, även om jag håller med många andra som tycker att en del av hans udda idéer är lite väl flippade (no details, no details). Vill du provläsa kan du göra det här – boken som blogg. Ett av mina favoritavsnitt – där jag för första gången tänkte ”yay, han skriver BRA” – kommer just i detta första kapitel. Båten passerar aningens för nära Liberty Island:

Give me your tired, your poor, your wretched refuse, my brain repeated over and over, a mantra. I was butchering Emma Lazarus but I couldn’t stop, my brain wouldn’t stop. Give me your huddled masses. Huddled masses yearning to breathe.
“Osman! Turn away!”
One of them toppled over the side of the railing, maybe pushed by the straining crowd behind. A woman in a bright red windbreaker, her hair a matted lump on one side of her head. She tried desperately to dog-paddle toward the trawler but she was hindered by the fact that she kept reaching up, reaching up one bluish hand to try to grab at us. She wanted us so badly.
Wanted to reach us, to touch us.
Give me your tired, your so very, very tired.
– – –
Give me your dead, I thought. The ship heeled hard over to one side as Osman finally brought her around, nosed around the edge of Liberty Island and kept us from running up on the rocks. Give me your wretched dead, yearning to devour, your shambling masses. Give me. That was what they were thinking, wasn’t it? The living dead over there on the island. If there was any spark left in their brains, any thought possible to decayed neurons it was this: give me. Give me. Give me your life, your warmth, your flesh. Give me.

(Låter det aningens aningens bekant?)

Fyra nöjda boktoksflin av fem möjliga. Och jaaaa, jag är glad att jag har hela trilogin. Det stundar en långledig helg om några dagar, och det sägs att solen ska skina. Man kan ju inte döda ogräsbuskar och tapetsera hallväggar HELA tiden. Nu blir det Monster Nation härnäst. Den andra boken i trilogin tittar tillbaka på händelserna som ledde fram till kaoset som Dekalb och hans somaliska gäng hamnade mitt i i ”Monster Island”. Feuerzeug lovar att tvåan är ännu bättre än den första boken. Jag ser fram emot det.

Annonser