lösgodis
Har en flexdag hemma från jobbet efter en jobbig vecka i Berlin (samt ett antal blodiga kattslagsmål som jag kan berätta mer om någon annan gång – eller inte).
Jag måste ta ett litet uppsamlingsheat. En litterär lösgodispåse. Jag har läst en hel del som jag inte har hunnit (…/orkat/prioriterat att – man kan alternera ordvalen efter dagsform, men samtliga ordval är eller har varit aktuella) skriva om, och det är synd. Somligt är fantastiskt och BÖR nämnas. Ju. Lite sött, lite salt, lite syrligt. Lite kladdigt? Något hårt. Jag tuggar ändå, sådär så att det knastrar, ända tills någon kastar en äcklad blick åt mitt håll (visste ni att det finns – fanns åtminstone för något år sedan – en facebook-grupp som angriper alla oss som inte kan låta bli att tugga på hårt godis?). Ja, så ser min perfekta lösgodispåse ut, och bara som av en SLUMP (moaaaahaha, yeah right) är det så den senaste tidens läsning har sett ut också.
Salt, syrligt och hårt:
John Ajvide Lindqvists ”Låt de gamla drömmarna dö”. ÄNTLIGEN landade den på bibblan med en lapp med MITT lånekontonummer på!
I boken samlas noveller och manus, tidningsföljetonger och… ja, det mesta. I like. Jag gillar inte allt lika mycket (två av novellerna förstår jag inte ens, jag känner mig aningens stukad…!), men genomsnittsbetyget blir högt och det jag riktigt gillar – ja, det älskar jag.
Många är vi som längtat efter att få veta vad som hände med Eli och Oskar. Novellen som har gett namn åt boken, ”Låt de gamla drömmarna dö”, tar vid där debutromanen ”Låt den rätte komma in” slutar. Jag läste någonstans att den hett efterlängtade upplösningen skulle vara förvånanade, men utan att avslöja hur det blir så kan jag säga att novellen slutar som jag trodde och framförallt HOPPADES att den skulle göra. Bra så.
En annan text som jag tyckte mycket om var manuset till Ajvides sommarprogram från back in the days (2006 lanske? jo, det stod naturligtvis i boken, men den är återlämnad till biblioteket sedan länge). Varför missade jag programmet när det sändes tro? Ajvide är inte direkt någon ny idol. Nåväl, det var trevligt att läsa texten också, även om jag inser att helheten med tonfall, musik och stämning ger något alldeles extra.
Sött, syrligt och stundtals aningens kladdigt:
Candace Bushnells ”Summer and the City”, del två i Carrie-dagböckerna ”pre-Sex and the City”.
Minns ni hur jag bekämpade påskangsten med skräck a la Anders Fager? Många föreslog att jag borde komplettera med chicklit. Jag är en lydig flicka. Nej, det är jag ju inte alltid, men i det här fallet var jag inte svårövertalad. Den här boken fick bli uppföljningen till ”Samlade svenska kulter” (”helgerån” säger någon, ”kul blandning” tänker någon annan – tror jag).
”Summer is a magical time in New York City and Carrie is in love with all of it—the crazy characters in her neighborhood, the vintage-clothing boutiques, the wild parties, and the glamorous man who has swept her off her feet. Best of all, she’s finally in a real writing class, taking her first steps toward fulfilling her dream.
This sequel to The Carrie Diaries brings surprising revelations as Carrie learns to navigate her way around the Big Apple, going from being a country ”sparrow”—as Samantha Jones dubs her— to the person she always wanted to be. But as it becomes increasingly difficult to reconcile her past with her future, Carrie realizes that making it in New York is much more complicated than she ever imagined.
With her signature wit and sparkling humor, Candace Bushnell reveals the irresistible story of how Carrie met Samantha and Miranda, and what turned a small-town girl into one of New York City’s most unforgettable icons, Carrie Bradshaw.”
…och tadaaa! Bokens sista sidor sammanför Carrie med en preppy-tjej vid namn Charlotte också. Bam! Ska vi gissa på att det kommer en dagbok nummer tre om sisådär ett år, där kvartetten blir till en komplett SATC-enhet under roande och oroande former?
(jag känner mig som ett geni nu. inte.)
Nåja, detta är som rubriken antyder aningens sött och lite kladdigt (nåja, den unga Carrie är redan utrustad med rapp och vass tunga, så det blir några stänk av uppfriskande syrligt också), men som SATC-maniker kan jag inte låta bli att sluka detta också. Bok tre? Hell yeah. Give it to me! Snabbt!
Det blir ändå aningens absurt när man tittar bakåt. TV-serien Sex and the City baseras löst, mycket löst, på Bushnells novellsamling med samma namn. Eller – ”baseras på” är egentligen också fel att säga ens om man säger ”mycket löst”, det är snarare ”inspireras av” som är det bästa ordvalet. Jag läste den efter att ha sett första TV-säsongen (kanske, jag minns inte exakt) och blev besviken för det var ju TV-seriens tjejer jag ville möta! Nu skriver hon alltså Carries ungdomsdagböcker i efterhand, när TV-serien är avslutad (men stundtals lite krampaktigt återupplivad i form av inte helt lyckade långfilmer), och dessa dagböcker är fullständigt anpassade till TV-serien. Så det kan bli? Money rules, men i det här fallet: inte mig emot.
Och så måste jag invända mot baksidestextens inledande ord. Sommaren i NYC är magisk? Jag har inte testat den, men efter att ha spenderat en vecka i slutet av september i NYC en gång, och känt hur tryckande varmt, fuktigt och stinkande det var då, så har jag svårt att tänka mig att åka dit mitt i stekheta sommaren. Men det är ju jag det. Jag har nog inte fattat GREJEN!
—
Um… och här skulle jag ju skriva lite kort om ännu några böcker (jag utlovade en hel påse smågodis!), men jag har pinsamt nog glömt vilka jag tänkte skriva om. Det var glasklart så sent som för en timme sedan, nu är det borta. Uff! Jaja, jag säger som Arnold: ”I’ll be back”.
(inte så) Anonyma Biblioholister 