Arkiv för april, 2011

vådan av cookies

Nej. Rubriken har ingenting med min Ballerina Kladdkaka-(bland annat)-orsakade ymnigt tilltagna och dallrande ändalykt att göra. Det är snarare det där med vad som möter min blick så snart jag går till amazons startsida.

Dr Martens och zombieana. Amazon känner mig snudd på bättre än min egen mor gör. Fast jag har redan både Marlena (i svart) och Darcie (i slampig svart lack) så de får gärna överraska mig med nån ny kul modell som jag kan införliva i samlingen (hemma hos oss samsas elva par – om jag inte räknat fel – Dr Martens i olika modeller).

Nu var det ju David Wellington jag skulle spana in. Inget annat. INGET ANNAT, sa jag *harkel*

(tipstack till Feuerzeug, kvinnan som jag önskar vore min lillasyster)

edit: Jaha, så här blev det…

  • ”Monster Nation” – David Wellington
  • ”Monster Island” – David Wellington
  • ”Monster Planet” – David Wellington
  • ”Zombie: An Anthology of the Undead” – Christopher Golden (men ooooooj, den bara slank med…)
Annonser

en grym påsk

Ja, påsken blev grym, och tråkigt nog inte på det fjortisspråkiga BRA sättet. Alla som är ensamma kvar och har en svårt sjuk förälder som bor långt bort (eller som innehar en någorlunda livlig inlevelseförmåga) kan ana att ambulansfärder och drogade mammor inte är någon höjdare. Att dessutom mitt i allt tvingas att börja röja hennes lägenhet för att förbereda det oundvikliga är ingen sinekur, det är mentalt jobbigt att behöva rota i en förälders gömmor – men det är något som de flesta av oss måste gå igenom förr eller senare. Jag klarar av allt mitt ”förr”. Jag hoppas att ni får ert senare. LÅNGT senare. Fast jag vet redan att några av er redan har gjort det jag gör just nu.

Det var TUR att jag unnade mig Anders Fagers ”Samlade svenska kulter” som påskläsning, ni hade HELT rätt alla ni som skrev ”köp köp!”. Att kunna grotta in mig med den under sömnlösa nätter var en räddning. Den håller hela vägen från start till mål, så du som gillade ”Svenska kulter” kan lugnt köpa den utan att bli besviken.

Så smart. Så bra. Så otäckt.

Samlade svenska kulter är ett antal berättelser som alla är pusselbitar i en stor helhet. De väver en berättelse från en värld som är både skrämmande, bisarr och obehagligt lik den verklighet vi känner som vår egen. Det handlar om sådant som döljer sig strax under vardagens grå och trygga yta: uråldriga varelser som alltid har levat mitt ibland oss – och samtidigt i det fördolda; mäktiga förhistoriska sällskap och som kanske har mer makt än vad som egentligen är riktigt hälsosamt.

Det kanske låter underligt att den här boken var den perfekta flykten under en väldigt jobbig långhelg, eller så är det fullständigt logiskt. För mig är det det. LOGISKT. Anders Fagers värld är ond ond ond men svår att inte dras in i, och jag vill bara ha mer. Det här kan omöjligt vara en trilogi. Kan inte. Får inte. Anders! Slutet öppnar för många många mer böcker. Ge mig mer av Sofie! Fortsätt berätta, och gör det snabbt! Skrivskrivskriv. Jag dyrkar Ajvide, men nu dyrkar jag Fager också. De är lika bra! Jag kan möjligen sträcka mig till att Fager håller något jämnare (hög) kvalitet än Ajvide, om jag alldeles måste peka ut skillnader.


felpost

Det här inlägget skulle ju egentligen ha hamnat här, i min boktokbekännelseblogg, men det råkade hamna i den vanliga bloggen. Nåja. Där avslöjar jag i alla fall hur det gick med bokshoppandet före påsk. Fast jag skrev fel. Det blev inte Barbapapa till liten Mika, det blev en bok med visor istället. Visor och ljuvliga bilder. fråga mig bara inte vilken. Jag är alldeles denilsement.


vem älskar förlag som bara ger ut böcker om ”fula och trista” saker?

Vem älskar sevärdheter?

Jag! Jag älskar dem! Jag tillhör den där fejjangruppen som heter ”I’m fluent in sarcasm” och min humor är ofta svart och cynisk, men jag börjar nog bli gammal. Jag tycker att ”Trista sevärdheter” låter som en rätt trist bok. En taskig görasiglustigpåandrasbekostnad-bok.

Gör nåt konstruktivt av det istället! Berätta en historia, gör det med kärlek – som t ex Jan Jörnmark. Att håna vår underbara landsbygd är inte coolt. Jag håller med PO Tidholm – alla dessa köplador, DE är trista sevärdheter. Bygder som försöker, som vill – kudos till er!


där ute på vattnet, inte alls långt ut, miste många män livet 1936

…och nu när jag ändå har er på tråden så vill jag göra reklam för MIN älskade landsbygd. Ormsjö. Ormsjös claim to fame – den mest berömda (förr…) – är en sorglig historia. Based on a true story, det är ju populärt i många kretsar numera.


zombie-träning

Vi svennebananarmycket nu. Vår första vår med egen trädgård. Jag lusläser Bauhausblaskor och Plantagenreklam. Suktar. JL Bourne får stryka på foten till förmån för ”Magnolia-eller-ej?”-funderingar men det betyder INTE att jag inte tränar inför zombieapokalypsen.

Svennebanan eller ej, en gammal trädgård har en del fringe benefits.

I dag skulle den dö, den jäveln. Fula rötna (som man säger i Värmland) ölandstoken som står så fel på baksidan. Döööööö!

Jag kände mig som en zombiedödarprinsessa. Klänning (den var ändå skitig, orka byta om) och Dr Martens, yxa i ena handen och vass spade i den andra. Ni anar inte vad dessa attribut gör med en. Ölandstokshelsiket är dött dött DÖTT och förpassat till skräphögen. 28 lökar är nergrävda. Jag är svettig.

Try it. You’ll like it. va? Har du ingen egen trädgård? Nä, men då vet jag en som har, vettu. Kom hit på slit-kollo! 😉


påskekrim – vad tycker du?

Påskekrim… ja, eller snarare ”påskeskräck” då (jag är sugen på skräck, inte puttriga deckare *harkel*) – om man ska unna sig att köpa en dyyyyr inbunden bok (det gör jag i stort sett aldrig om det inte handlar om facklitteratur) till sig själv, är Anders Fagers ”Samlade svenska kulter” något att satsa på då? Har du läst den (fråga riktas till mina medslaskiga skräckälskare alltså 😉 jag vet att en hel del av er andra aldrig skulle lägga tassarna på något dylikt).


wooohoooo

Det är VÅÅÅÅÅR! 1,5 timmes slit med att försöka städa upp ett antal fällda träd i trädgården – nu blir det belöning i form av en stund i solen med zombieboken (bok 2 av J L Bourne) som jag påbörjade i en hängmatta i Mexiko och sedan glömde bort. Godis!

(kanske kan jag få tillbaka några av de fräknar som hunnit blekna? jag är redan lika kritvit som innan vi åkte till Mexiko! grmf.)