Arkiv för 31 mars, 2011

svennebanan-jaget

Jaha, nu är det så där igen. När Hans Koppel (Petter Lidbeck) släppte ”Vi i villa” var det hausse hausse, den var såååååå bra. Jag tyckte att den var knas-skön men obehaglig och hoppades verkligen att vårt nyinköpta hus inte låg i DET kvarteret. Följande två böcker – som ska vara av liknande kaliber – har jag INTE läst. Än. Kommer jag att läsa? Säkert. Nån gång blir det ett plock på bibblan.

Nu släpper han en thriller, ”Kommer aldrig mer igen”, och genast blir den sågad. Ja, kanske inte av alla, men de tidningar jag har skummat på sistone har varit VÄLDIGT svala i sina omdömen. Jag hade redan bokat den på bibblan (jag bryr mig sällan om tidningarna) och fick hämta den för drygt en vecka sedan. För mig var detta en bladvändare. Stor litteratur? Nej, förmodligen inte. Helt OK thriller jämfört med samtida svenska ditos? Absolut. Bara det att jag (jag, parallelläsaren!) läste ut denna bok innan jag ens började på den så hett efterlängtade ”Drakens år” av Thomas Kanger är ett gott betyg.

Svennebanan-jaget fattar som vanligt ingenting. SÅ bra var väl inte ”Vi i villa”. Och SÅ dålig var väl inte denna? Jaja. Strunt samma. Jag är nöjd!

Mike Zetterberg bor med sin hustru Ylva och deras dotter i en villa strax utanför Helsingborg. En fredagskväll kommer inte Ylva hem som väntat efter jobbet.

Först tänker Mike att hon tar ett glas vin med sina jobbarkompis men när hon fortfarande inte kommit hem nästa morgon blir Mike förbannad, hon är väl hos den där hon var otrogen med förra året men kunde väl åtminstone ringa!? Hela dagen går utan ett ljud från Ylva och så småningom inser Mike att någonting måste ha hänt henne.

När han till slut anmäler sin hustru försvunnen riktas misstankarna snart mot honom själv.

Vad ingen vet är att Ylva fortfarande är i livet, och hon befinner sig bara ett stenkast från sitt eget hem.

Boken har en del logiska vurpor (inte vurpor, men saker jag ställer mig frågande till) som jag inte kan ta upp här utan att avslöja för mycket, men den var spännande och riktigt riktigt äckel-otäck-nasty. Snutarna är kanske lite väl höhö-dumma a la Leif GW Perssons förfärliga skapelse Evert Bäckström, men… äsch. Boken är filmisk! Vilken film det skulle bli. Hu. Det känns som så självklart film-material att jag undrar om jag inte redan har sett den – men efter lite rotande i minnet så inser jag att ”nej, det har jag inte, vad konstigt”.

Tre-å-en-halv boktokflin av fem möjliga. Mer än OK sällskap en sömnlös natt!

Annonser