Arkiv för februari, 2011

”ingen vill veta vart du köpt din tröja…”

…och inte en enda av er hängde på låset (eller ens i kommentarsfältet!) för att få veta vilken den ANDRA ooofbokinspirerade boken som jag lovade skriva om var.

Nu tänker jag aldrig mer prata mer er. *tjura*

Nähä, den metoden kanske jag växte ifrån för 35 år sedan (alternativt ”borde åtminstone ha gjort”).

Ann-Sofie-tipsad bok nummer två  är en svensk postapokalyptisk bok för ungdomar (12 + lyder rekommendationen) – Annas dagbok av Börje Lindström. Faktum är att liknande texter finns i en del av de postapokalyptiska kollage-böcker som jag älskar så mycket (Zombie Apocalypse är ett riktigt bra exempel), så man kan bara hoppas att också det (kollage- eller bara postapokalyps-) konceptet tar fart här hemma. Vi har några fantastiska svenska dystopier (tänk Boye, Jersild m fl) att njuta av men jag vill ha fler!

I Annas framtida Sverige är det inte zombies som tar över, här bara dör folk av ett virus som kommer till Sverige på ett lite udda sätt.

När Anna sitter och tittar på den nya dokusåpan ”Skeppet” inträffar något mystiskt. I direktsändning faller en av besättningsmännen ihop och rutan blir svart. Dokusåpan, som hela Sverige verkar följa, handlar om ett forskningsfartyg på uppdrag i Norra Ishavet, men någonting märkligt pågår på fartyget, något som verkar tystas ned. Samtidigt har det inträffat en mystisk händelse i skogen utanför Annas skola.

När slutligen dokusåpa-fartyget kommer tillbaka till Stockholm finner man alla forskare och besättningsmän döda. Snart står det klart att en dödlig epidemi har brutit ut i hela södra Sverige och Anna och hennes familj måste fly till farmor och farfar i Norrland.

Anna skriver dagbok och det är den dagboken, som hittades övergiven i en godsvagn i Hallsberg, som läsaren nu får ta del av i en oavkortad version

Tråkigt nog så fanns det ingen fin liten blyertsrecension i den boken jag fick fatt på…! Jag befinner mig väl – precis som Ann-Sofie – aningens utanför den tänkta målgruppen, men jag tycker mycket mycket om den här boken. Jag har också passerat Starlet-stadiet (åh, den här boken är ändå SÅÅÅ mycket mer romantisk än Starlet någonsin var!) och dras kanske inte med så där förfärligt i kärlekshistorien, men hela den där ”skapa nytt liv, hitta sätt att överleva”-grejen finns här och den är BRA.

Jag älskar fjortisböcker (där ordet fjortis har med ålder snarare än ”intellektuell klassificering” att göra…!) och tycker så synd om de som tror att de är för vuxna för att läsa dem. Snacka om att missa pärlor!


hurra för ooof-bok!

Jag har just njutit av två helt underbara böcker, allt detta tack vare Ann-Sofie som skriver bloggen ooof-bok. När hon skrev om dem kastade jag mig på reservera-knappen i OPAC, och eftersom ingen av böckerna är det allra senaste hetaHETA så fick jag dem tämligen per omgående. Trevligt!

Två tunna men välskrivna böcker, perfekt för den som har ont om tid men vill ha koncentrerad food for thought. (Scylla, Svart dam kan vara The Book för dig om du nu inte redan har läst den!)

Maria Fagerbergs ”Svart dam” är en bok om döden. Jag håller med Ann-Sofie, det är obegripligt att den är skriven av någon som INTE är döende – å andra sidan så vet ju vare sig du eller jag hur det är att dö. Faktiskt. Mina tror-att-jag-vet grundas bara på att jag följde pappa/mormor/liten älskad bebis som tynade bort. Och att jag har en mamma som tynar bort NU. Jag vet ändå inte någonting (nästan), och vad en döende människa än berättar med ord eller kroppspråk så kan jag ju inte komma in i honom eller henne.

Marias bok är oglamorös, ovacker, distinkt skriven (många många meningar består av ett enda ord, men ett utomordentligt välvalt ord) och fantastiskt bra. Här vilar inget vaselinblurrat skimmer i bildkanten, med den heliga familjen som osjälviskt in i det sista lägger hela sitt liv på att stötta den döende. Noll procent  amerikansk-B-films-vibbar, alltså. Bra.

Jag blir otroligt irriterad på mig själv, hela boken igenom vill jag veta ”men vilken sjukdom LIDER du av då?”, som om det skulle spela roll?

Boken kom ut 2003 och är slutsåld hos förlag, men om du vill läsa den kan du alltid kolla på biblioteket, eller varför inte på något lokalt antikvariat?

Två böcker, skrev jag. Vilken är bok nummer två då? Jo, det ska jag berätta senare i kväll, tror jag. Nu ska jag äta. Minns livet! Döden kommer ändå. Äta är liv. Yes. Jag lever.  (Läs Scylla, ofta, det är mitt tips till dig. Hon är så klok så klok och skriver också en hel del om böcker)


en blondins bekännelser

Jag spenderade natten med en riktig slampa – Bingo Rimér. Hans bok ”En flickfotografs bekännelser” sades vara boken som skulle skaka om Sverige. Njäe va?

Det mest fascinerande att försöka förstå hur någon tänker som är så totalt olik mig själv. Bingo är urentreprenören som ganska bekymmerslöst hoppar på än det ena, än det andra – även om han tackade nej till att fronta Private för Berth Miltons och HAs räkning – och förvånansvärt ofta landar på fötterna. Gör han inte det så har han ändå tio nya idéer att utveckla.

De där enorma skandalerna uteblir. Och skaka om Sverige? Jag vet inte hur omskakande det är att en liten klick flickor och en flickfotograf festar och ligger hejvilt. Boken är tunn och går snabbt att läsa, det är vääääldigt många bilder (jag sjunker inte så lågt att jag skämtar om ”attenmtion span” och läsuthållighet i eventuellt identifierad målgrupp nu *harkel*)

”Man har aldrig tråkigt med Bingo” – nej, det kan jag hålla med om. Boken är småkul och Bingo har en energi att avundas. Den här boken kommer nog att sälja en hel del i kommande pocketutgåva, men vi får se hur många som ställer in den i bokhyllan efter läsning (boken jag läste åker tillbaka till bibblan i morgon, så jag behöver inte fundera på det ;)).

 Jag hade en rolig stund en sömnlös natt – tack för sällskapet, Bingo!


det är ”bara” några veckor kvar…

…det är hög tid att börja plocka fram ett urval pocketböcker att rösta om inför semestern. Jo, semesterlitteratur är allvarliga saker, förstår ni! Normal arbetsgång: K och jag plockar fram en stor hög med varsina favoriter, detta kan pågå i flera veckor. Just innan vi ska åka enas vi om tio böcker som båda kan tänka sig att läsa. Böcker är tunga, det gäller att vara selektiv!

(kom nu inte och surra om läsplatta, jag vill inte tänka på vad salta havsstänk och fin fin korallsand kan göra med en sån!)

Egypten är no-no så det blev ju till att snabbt boka om. Vi hade tur och hittade en restresa till Mexiko. Där finns också massor att se och göra, så det ska bli bra!

Äntligen kommer jag då till älskade Fridas land! Här levde och dog hon! Frida, som i Frida Kahlo. På MoMA i New York stod jag med nästippen bara några centimeter från ett av hennes allra mest kända porträtt. Den tavlan han hon tagit i, haft i sin säng medan hon målat! Det är hennes penseldrag, hennes alldeles riktiga. Öh, ja, jag som normalt är rätt pragmatisk och oromantisk kan bli så där star struck ibland.

Kristoffer är också nerdragen i Fridakulten nu, även om han inte är riktigt lika hardcore som jag (…än). Vi kommer att ha Yucatan som bas, så det blir för långt att åka till Mexico City lite lagom snabbt sådär, men visst hade det varit underbart att få besöka hennes hem. Diego Rivera – också känd mexikansk konstnär, tillika hennes livspartner under många turbulenta år – skänkte huset till staten efter Fridas död, sedan dess är det museum.

Det finns ett antal helt fantastiska böcker för den som vill läsa mer om denna fascinerande kvinna. Hennes liv var kort men långt från händelselöst. Hon hann nog mer på sina år än fyra ”vanliga” människor som lever tills de blir 80. Hon levde också under spännande tider, det hände massor socialt och politiskt – under en tid var Trotskij hennes älskare.

Jag bloggade om en hel bunt ljuvliga Frida-böcker för ganska precis två år sedan:

Det (åter-)startade med Slavenka Drakulics bok Till sängs med Frida. En fantastisk författare tolkar delar av en likaledes fantastisk konstnärs liv, det var smaskens för trötta men hungriga hjärnceller.

“Vi bara måste se Frida!” sa jag till Kristoffer, han hade inte sett den och det är onekligen en av mina favoritfilmer så jag var nyfiken på att se vad han tyckte.

Jo, han insåg hur bra den är, och varför. Värmen, färgerna, det kluriga sättet på vilket de levandegör hennes konst – han greppade.

Innan han såg filmen misstänker jag att Kahlo var reducerad till “hon med ögonbrynen” för honom, men nu slåss vi (nåja) om böckerna, för jaaa, det blev som vanligt: jag “råkade” glida in på adlibris, och “råkade” klicka hem tre böcker till om Frida. Jag chansade lite – Taschen är alltid ett säkert kort om man vill ha en översikt över en konstnärs skapande i smidigt format, biografin av Hayden Herrera som ligger till grund för filmen var inte heller något direkt kontroversiellt val, men det tredje kapet – The Diary of Frida Kahlo – var mer av en chansning.

Vilken FANTASTISK bok! Den går loss på 212 kronor hos adlibris, den är lätt värd det dubbla. Det ÄR verkligen Kahlos dagbok, hennes underbara mix av skisser, rena målningar, dikter, ord… ja, helt fantastiskt. Färgrikt, tryckt på fint papper.

I slutet av boken finns varje textsida översatt (jag kan inte nog mycket spanska för att läsa själv, men bara hennes underbara handstil är konst i sig).

Jag är helt såld.

På något vis landar jag alltid hos surrealisterna, även om Kahlo sägs ha sagt “jag är ingen surrealist, jag målar inte mina drömmar – jag målar min verklighet”.

En fantastisk kvinna i en spännande tid. Hon blev bara 47 år, men vilka år.

(ja, det blir lite knasigt när man fotograferar innehållet i en bok, men hur ska jag annars ens kunna komma i närheten av att förklara vilken härlig bok det är?)


moaaahahahaha

och ni trodde att jag vara var boknörd, va?


det är ett hårt jobb, men någon måste göra det

Det är alltid jäääääätteläskigt att ge sig på något hypat. Nu gör jag det ändå. I’m brave.

Jag har börjat läsa Justin Cronins ”The Passage” och nej, du kanske inte har hört talas om den (om du inte heter Sara ;)), men i horrorälskarkretsar är den hypad. Ju.

Verkar den bra? Tja, hade jag varit LITE mindre vuxen än jag är så hade jag läst hela natten och skolkat i dag. Såpass!