i serien underbara annorlunda böcker…

…vill jag i dag tipsa om Johanna Sinisalos fantastiska bok ”Bara sedan solen sjunkit”. Den kan vara svår att få tag på – men återigen: konsultera ditt älsklingsbibliotek eller bokbörsen. Den här boken är VÄRD det!


”Han är liten och tunn och kryper ihop på ett konstigt sätt som om han var helt ledlös. Huvudet är mellan knäna och den yviga svarta manen släpar mot den moddiga stenläggningen.
Han kan inte vara mer än ett år, möjligen ett och ett halvt. Bara en unge, inte alls lika stor och muskulös som fullvuxna individer som jag har sett avbildade.”

Mikael, talangfull fotograf, är på väg hem en sen kväll efter ännu en misslyckad tete-a-tete. Relationerna till männen i hans liv är inte helt enkla alla gånger. Han passerar ett gäng skitungar som sparkar på och leker med något. Mikael jagar dem på flykten och finner att den varelse som trakasserats är en liten trollunge. Den är det vackraste Mikael har sett, han trotsar allt förnuft och tar hem den, vårdar den och älskar den. Plötsligt finner han sig älska – och åtrå – ett troll. En trollunge. Mikael döper honom till Pessi.

Naturligtvis så fungerar det inte i längden att separera världarna – den vanliga på dagen, och den hemliga hemma med trollungen. En utomstående efter en får nys om hemligheten och det kan ju bara sluta i katastrof…?

Sinisalo blandar och ger, och det med lyckat resultat. Hon blandar gamla nordiska sagor och myter med fiktiv ”nutida” vetenskap och resultatet är spännande. I Johanna Sinisalos nutida Finland är trollen en rovdjursart bland andra. Förvisso en dåligt kartlagd och hemlighetsfull art (den har bara varit erkänd sedan 1907), men dock. Tidningarna skriver om hur trollen ses allt oftare nära tät bebyggelse, och det är något ovanligt.

Det är en mäktig saga, sprängfylld av symbolik för den som vill åt det – men den fungerar att bara läsa ”rakt av” också, för den som inte orkar gräva runt bland djupare tankar. Jag läste en recension av en finsk- och svensk-språkig recensent som läst båda versionerna, och enligt honom är den svenska översättningen så usel och platt att den knappt är läsbar (nåja), och då kan man bara undra hur fantastisk originalversionen är – för jag tyckte att det här var alldeles tokbra! Trollpunk regerar!

VARNING FÖR STRÄCKLÄSNINGSBOK!

6 svar

  1. Ann-Sofie på OOOF bok

    Jag minns när den kom. Jag minns min förväntan efter lovorden. Jag minns min förvåning, förvirring, förtrytelse. Jag minns att jag inte gillade alls. Jag minns att jag aldrig läste ut. Jag minns inte ens vart den tog vägen.

    11 februari, 2011 kl. 18:42

  2. lisakristin

    Jag gillade den hur mycket som helst! Alltid spännande att rekommendera, reaktionerna när folk läser kan bli både det ena och det andra.

    11 februari, 2011 kl. 19:38

  3. Ika

    Jag blev så inspirerad att läsa den här att jag faktiskt lånade hem den finska versionen. Och sedan låg den och tittade anklagande på mig i bibliotekshögen tills jag suckade och bar den tillbaka.
    Jag kan i princip läsa på finska, men när det verkligen gäller tar latheten ofta över – det tar märkbart längre tid än att läsa på svenska, och jag är lite för otålig för att vara okej med det. (Finska ljudböcker går betydligt bättre, för där är ju hastigheten samma oavsett språk.)
    Läsa på svenska drar jag mig också för när det gäller den här boken eftersom den svenska översättningen har fått så mycket kritik. Jag har ett liknande problem med Väinö Linnas Okänd soldat – den finns i svensk översättning, men för ett antal år sedan kom en ny finsk version ut som ligger närmare originalmanuset, som censurerades vid tidigare utgivningar av politiska skäl. Åh, så jobbigt att läsa den på finska, tänker jag – men om jag ändå ska läsa vill jag ju egentligen läsa den ”riktiga” versionen…

    12 februari, 2011 kl. 12:57

  4. LM

    Gillade också den. Mycket!

    12 februari, 2011 kl. 23:29

  5. SivÖ

    Jag har faktiskt inte läst den, borde verkligen låna hem den. Jag har inga större problem med att läsa på finska (numera, förr var jag tveksam), efter att ha jobbat mig igenom Här under polstjärnan känns det som om jag klarar av att läsa vad som helst.

    13 februari, 2011 kl. 09:27

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s