Arkiv för 9 februari, 2011

”ingen vill veta vart du köpt din tröja…”

…och inte en enda av er hängde på låset (eller ens i kommentarsfältet!) för att få veta vilken den ANDRA ooofbokinspirerade boken som jag lovade skriva om var.

Nu tänker jag aldrig mer prata mer er. *tjura*

Nähä, den metoden kanske jag växte ifrån för 35 år sedan (alternativt ”borde åtminstone ha gjort”).

Ann-Sofie-tipsad bok nummer två  är en svensk postapokalyptisk bok för ungdomar (12 + lyder rekommendationen) – Annas dagbok av Börje Lindström. Faktum är att liknande texter finns i en del av de postapokalyptiska kollage-böcker som jag älskar så mycket (Zombie Apocalypse är ett riktigt bra exempel), så man kan bara hoppas att också det (kollage- eller bara postapokalyps-) konceptet tar fart här hemma. Vi har några fantastiska svenska dystopier (tänk Boye, Jersild m fl) att njuta av men jag vill ha fler!

I Annas framtida Sverige är det inte zombies som tar över, här bara dör folk av ett virus som kommer till Sverige på ett lite udda sätt.

När Anna sitter och tittar på den nya dokusåpan ”Skeppet” inträffar något mystiskt. I direktsändning faller en av besättningsmännen ihop och rutan blir svart. Dokusåpan, som hela Sverige verkar följa, handlar om ett forskningsfartyg på uppdrag i Norra Ishavet, men någonting märkligt pågår på fartyget, något som verkar tystas ned. Samtidigt har det inträffat en mystisk händelse i skogen utanför Annas skola.

När slutligen dokusåpa-fartyget kommer tillbaka till Stockholm finner man alla forskare och besättningsmän döda. Snart står det klart att en dödlig epidemi har brutit ut i hela södra Sverige och Anna och hennes familj måste fly till farmor och farfar i Norrland.

Anna skriver dagbok och det är den dagboken, som hittades övergiven i en godsvagn i Hallsberg, som läsaren nu får ta del av i en oavkortad version

Tråkigt nog så fanns det ingen fin liten blyertsrecension i den boken jag fick fatt på…! Jag befinner mig väl – precis som Ann-Sofie – aningens utanför den tänkta målgruppen, men jag tycker mycket mycket om den här boken. Jag har också passerat Starlet-stadiet (åh, den här boken är ändå SÅÅÅ mycket mer romantisk än Starlet någonsin var!) och dras kanske inte med så där förfärligt i kärlekshistorien, men hela den där ”skapa nytt liv, hitta sätt att överleva”-grejen finns här och den är BRA.

Jag älskar fjortisböcker (där ordet fjortis har med ålder snarare än ”intellektuell klassificering” att göra…!) och tycker så synd om de som tror att de är för vuxna för att läsa dem. Snacka om att missa pärlor!