Arkiv för 6 februari, 2011

hurra för ooof-bok!

Jag har just njutit av två helt underbara böcker, allt detta tack vare Ann-Sofie som skriver bloggen ooof-bok. När hon skrev om dem kastade jag mig på reservera-knappen i OPAC, och eftersom ingen av böckerna är det allra senaste hetaHETA så fick jag dem tämligen per omgående. Trevligt!

Två tunna men välskrivna böcker, perfekt för den som har ont om tid men vill ha koncentrerad food for thought. (Scylla, Svart dam kan vara The Book för dig om du nu inte redan har läst den!)

Maria Fagerbergs ”Svart dam” är en bok om döden. Jag håller med Ann-Sofie, det är obegripligt att den är skriven av någon som INTE är döende – å andra sidan så vet ju vare sig du eller jag hur det är att dö. Faktiskt. Mina tror-att-jag-vet grundas bara på att jag följde pappa/mormor/liten älskad bebis som tynade bort. Och att jag har en mamma som tynar bort NU. Jag vet ändå inte någonting (nästan), och vad en döende människa än berättar med ord eller kroppspråk så kan jag ju inte komma in i honom eller henne.

Marias bok är oglamorös, ovacker, distinkt skriven (många många meningar består av ett enda ord, men ett utomordentligt välvalt ord) och fantastiskt bra. Här vilar inget vaselinblurrat skimmer i bildkanten, med den heliga familjen som osjälviskt in i det sista lägger hela sitt liv på att stötta den döende. Noll procent  amerikansk-B-films-vibbar, alltså. Bra.

Jag blir otroligt irriterad på mig själv, hela boken igenom vill jag veta ”men vilken sjukdom LIDER du av då?”, som om det skulle spela roll?

Boken kom ut 2003 och är slutsåld hos förlag, men om du vill läsa den kan du alltid kolla på biblioteket, eller varför inte på något lokalt antikvariat?

Två böcker, skrev jag. Vilken är bok nummer två då? Jo, det ska jag berätta senare i kväll, tror jag. Nu ska jag äta. Minns livet! Döden kommer ändå. Äta är liv. Yes. Jag lever.  (Läs Scylla, ofta, det är mitt tips till dig. Hon är så klok så klok och skriver också en hel del om böcker)


en blondins bekännelser

Jag spenderade natten med en riktig slampa – Bingo Rimér. Hans bok ”En flickfotografs bekännelser” sades vara boken som skulle skaka om Sverige. Njäe va?

Det mest fascinerande att försöka förstå hur någon tänker som är så totalt olik mig själv. Bingo är urentreprenören som ganska bekymmerslöst hoppar på än det ena, än det andra – även om han tackade nej till att fronta Private för Berth Miltons och HAs räkning – och förvånansvärt ofta landar på fötterna. Gör han inte det så har han ändå tio nya idéer att utveckla.

De där enorma skandalerna uteblir. Och skaka om Sverige? Jag vet inte hur omskakande det är att en liten klick flickor och en flickfotograf festar och ligger hejvilt. Boken är tunn och går snabbt att läsa, det är vääääldigt många bilder (jag sjunker inte så lågt att jag skämtar om ”attenmtion span” och läsuthållighet i eventuellt identifierad målgrupp nu *harkel*)

”Man har aldrig tråkigt med Bingo” – nej, det kan jag hålla med om. Boken är småkul och Bingo har en energi att avundas. Den här boken kommer nog att sälja en hel del i kommande pocketutgåva, men vi får se hur många som ställer in den i bokhyllan efter läsning (boken jag läste åker tillbaka till bibblan i morgon, så jag behöver inte fundera på det ;)).

 Jag hade en rolig stund en sömnlös natt – tack för sällskapet, Bingo!