trilogin om Victoria Bergmans svaghet

Kråkflickan av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist. Boken med det drabbande omslaget. Det var omslagsbilden jag föll för först, jag hade ännu inte hört talas om boken (vilket föreföll märkligt, den verkade ju hur bra som helst), men en enda blick på omslaget fick mig att trycka på ”reservera” i OPAC. Carl Larsson-idyll förvandlad till mardröm med bara några små små ändringar. Väl vald bild, med perfekt anknytning till boken. Jag, som normalt lägger omslaget i en liten minibild till vänster när jag plitar om böckerna, vill plötsligt blaffa ut hela bilden i stor fet fullbredd. Ja, så kan det gå ibland. Ni kommer inte undan…! He.

”KRÅKFLICKAN handlar om svek och vad sveket kan göra med människor.

Psykoterapeuten Sofia Zetterlund utreder två klienter:
Samuel Bai, barnsoldat från Sierra Leone, och Victoria Bergman, en kvinna mitt i livet, bärande på ett stort, oläkt sår från barndomen.
Två olika människor med samma problematik: de visar båda tecken på multipla personligheter.

Samtidigt hittas en ung pojke död i ett buskage. Kroppen är svårt sargad. Torterad?
Han är av utländsk härkomst och ärendet får låg prioritet då pojken saknar historia. Saknad av ingen.
Kriminalkommissarie Jeanette Kihlberg och terapeuten Sofia ställs inför samma fråga:
Hur mycket lidande kan en människa utsätta andra för innan hon själv upphör att vara människa och blir ett monster?

När de två kvinnliga utredarna dras alltmer till varandra kommer svekets krafter att hota även äppelträdsidyllen i Gamla Enskede.

KRÅKFLICKAN är första delen i trilogin om Victoria Bergmans Svaghet.
Andra delen, HUNGERELDEN, utkommer våren 2011.”

En riktigt bra start på en trilogi, alltså. Man mår illa på mer än ett vis av det som händer, jag blir (för mig) ovanligt påverkad och orolig för vad som ju faktiskt är en fiktiv figur (Jeanette). Det bjuds på vardagsångest (nåja) med relationer som går i stå, det är skräckfilmsångest med tortyr som gör ont att läsa om. ”Kråkflickan” har en alldeles speciell ”clou” som bär den en bra bit på vägen (därmed inte sagt att den inte skulle ha klarat sig utan den detaljen), kommande två böcker får alltså hitta en ny extrasnygg nisch när den inte-så-lilla detaljen är avslöjad men jag tvivlar faktist inte på att författarna går i land med det, jag har extremt höga förväntningar. De skriver jäkligt bra dialog och jag är nyfiken på vilka mardrömmar de kan väva ihop härnäst.

Del två släpps under våren 2011. Jag vill att det ska vara NU, och det beror numera alltså inte bara på att jag är less på kyla och snö.

den ohemult snygga författarbilden är plåtad av Örjan Grahn

30 januari, 2011 | Kategorier: böcker, psykologi, seriemördare, spänning | 3 kommentarer