Carin Hjulström – när man är vilse bland kuddarna

”Hur hinner du läsa alla böcker?” frågar folk. Lätt. Prova att ligga klarvaken fram tills det är dags för sambon att åka till jobbet så ska du se hur mycket du hinner läsa! (nej, man är inte fräsch dagen efter, men jag borde å andra sidan somna som en sten i natt). Jag tycker att jag är en hjälte som har klarat av att powerpointa ihop onsdagens alla möten i nuläget.

I natt läste jag – bland annat (!) – Carin Hjulströms Hitta vilse. Hitta vilse är den fristående fortsättningen på Finns inte på kartan, en finurlig historia om den lilla småländska byn Bruseryd som var på väg att försvinna från eniros kartor – såvida de inte lyckades öka invånarantalet till minst hundra personer.

(den var en… TREVLIG bok. det låter trist att säga att en bok är ”trevlig”, men den VAR det).

Andra boken om journalisten Frida Fors puttrar på i samma stil, den är också TREVLIG. Inte helt svårutsägbar, men vid fyratiden på morgonen är jag inte mitt allra mest analytiska jag vilket fall, så jag skulle vilja påstå att detta är alldeles perfekt läsning för en sömnlös natt. Frida söker jobb på Stora Kvällsblaskan i Stockholm, en stad som är helt ny för henne. Ingenstans att bo, inga kompisar. Inga kontakter. Men… så får hon flyt. Och så går det åt helvete. Och så får hon flyt. Och så går det åt… ja, ni ser mönstret. Klassiskt. Klassiskt och aningens sarkastiskt, men aldrig tråkigt!

”När Frida Fors, i konkurrens med hundratals andra, blir anställd på kvällstidningen Aftonpressens nyhetsredaktion känns det som en revansch. Äntligen ska hon slippa korttidsvikariaten och osäkerheten och flytta till Stockolm, staden där allting händer. Hon ser framför sig ett liv fyllt av spännande jobb, vänner och förhoppningsvis kärlek.

Men ingenting blir som hon tänkt sig. Knappt har hon hunnit börja förrän hon måste sluta. Sist in, först ut är den hårda läxan. Plötsligt står hon ensam i en ny stad med en alldeles för dyr andrahandslägenhet och utan jobb i sikte. Motvilligt tvingas hon söka nya kontakter, vilket leder henne in på okända vägar.

En reportageresa till Mallorca och ett oväntat jobberbjudande får henne att fundera på var hennes egna gränser går. Mot vem eller vilka är det viktigast att vara lojal, och vad är hon själv beredd att offra? I arbete och kärlek?”

Jag funderar och funderar på om det här är chick lit eller inte. Jo, det är det nog. OK då. Mycket av det som får mig att flina påminner om en del av de värsta historierna från mina (då) unga journalistpolare som försökte sig på en karriär just på de där blaskorna i storstan, man trodde knappt sina öron ibland. Om du vill ha mer av det här kan jag rekommendera Belinda Olssons böcker om Agata – Gravidchock! och Otrohet på öppen gata (och vice versa – gillar du dem så gillar du nog Carins böcker, yadayada). Samma rappa knix som böckerna om Frida, också dessa med enskvätt feministiska småpikar. I like.

Skulle jag ge bort Carin Hjulströms böcker till någon annan som vill ha något treeeeevligt att läsa? Ja, otvivelaktigt. Fyra boktoksflin av fem möjliga.

10 januari, 2011 | Kategorier: böcker, chick lit, journalister | 9 kommentarer