det ena leder till det andra

…nu har vi filmkväll. FILMNATT. Vi drar igenom hela Modstrilogin i ett svep. Jag har sett en hel del av det förut, men för K är det premiär. Han är född när ”Ett anständigt liv” spelades in, det blir ett extra märkligt tidsdokument att se ur den aspekten (speciellt med tanke på att jag då såg den för första gången bara något år senare *harkel*).

Alla bilder av Stockholms Klarakvarter på 60-talet är också en upplevelse – i det har hon HELT rätt, Isabella Erkendal. Däremot har jag svårt att se Kenta, Stoffe och de andra som revolterande hjältar. Det gör mest bara ont att se dem, och höra dem berätta.

Update: det jag glömde är att JAG föddes samma år som ”Dom kallar oss mods” spelades in. Hum hum. Nu kände jag mig plötsligt VÄLDIGT gammal, tänk att världen var svart-vit på den tiden 😉

Annonser

10 svar

  1. Ann-Sofie på OOOF bok

    De är så sorgliga. En av de få film-sviter jag grinat till.

    7 januari, 2011 kl. 05:48

    • Oj, är du så svårgråten? Jag gråter lätt av film, även om det sällan finns lika bra anledningar som när man ser de här filmerna…

      7 januari, 2011 kl. 14:16

  2. Å vill också se! Jag såg den sista filmen på bio, tror jag och minns att jag blev bra tagen…

    7 januari, 2011 kl. 09:00

    • Ja, man blir det, även om åtminstone första filmen känns otroligt ”outdated”, både vad gäller deras förfärliga beteende (sjunga ”Små knegarna” så att folk hör va? Skandal!) och eländet i allmänhet. Det som var elände då känns aningens som en sunnanbris mot hur det är nu 😦

      7 januari, 2011 kl. 14:15

  3. E

    Jag minns att vi fick se Ett anständigt liv på Odeon (den låg ungefär där ingången till ICA Skrapan är nu och var riktigt ruffig) och jag höll på att avlida av leda redan efter en kvart. Svartvitt och muggigt och toktråkigt. Man borde se om den nu, tror behållningen skulle vara betydligt större.

    7 januari, 2011 kl. 09:40

    • Det låter mer som ”Dom kallar oss mods” – för visst är åtminstone delar av ”Ett anständigt liv” i färg. Nu blev jag osäker. (DVD:n slutade fungera efter Modsen igår, så vi hann inte igenom alla, nytt försök i dag).

      7 januari, 2011 kl. 14:14

  4. Här blev det inget DVDande i kväll, men jag har goffat i mig det mesta av Polkachokladen du skickade och i morgon, troligen, ska jag sätta tänderna i Hans Koppel från samma paket. Du är en gullegris, du! 😀

    7 januari, 2011 kl. 23:34

    • Jag är en KRÄSEN gullegris. Det är inte alla som får böcker och choklad av mig! De hade inte Vintervit där jag handlade, men jag hade för mig att du gillar polkavarianten också.

      8 januari, 2011 kl. 19:33

  5. Jag såg hela trilogin för ett par, tre månader sedan, för första gången. Hjältar kan jag inte påstå att jag tycker att de är, däremot känns de rätt oskyldiga trots allt… små knegarna … ja, herregud … Bra filmer var det i alla fall. Intressant att se bakgrundsmaterialet också.

    8 januari, 2011 kl. 10:34

    • Ja, visst är det oskyldigt? Mycket har hänt. Jag tycker emellertid att filnmerba är en bra påminnelse om att allt inte var bättre förr. Det sociala klimatet i det annars så romantiserade svenska sjuttiotalet var inte så varmt och gosigt, minsann.

      Det där med ”hjälte” var snarast något jag reagerade på i Isabellas bok. Jag tyckte att hon glorifierade gänget – och det de gjorde – på ett aningens naivt sätt. Kolla in boken. Den är värd sina 39 spänn på adlibris, naiv eller ej. Överskottet går till Läkare utan gränser, lovar författarna och Stefan Jarl.

      8 januari, 2011 kl. 19:36

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s