Arkiv för 2 januari, 2011

Babylon

Woooohoooo. En sömnlös natt = svepläsning av årets första kriminalroman: Camilla Ceders Babylon. Nu skulle jag förvisso hellre sova lite bättre än svepa en bok per natt, men ska man nu vara vaken tillsammans med en svensk kriminalroman så är Camilla Ceder ett alldeles utmärkt sällskap (Ceder är ännu en av de deckarförfattare som jag håller väääääldigt mycket högre än både Marklund och Läckberg).

Ibland tar hennes svartsjuka över fullständigt, hon vet det, och hon gör vad hon kan för att inte låta den förstöra det hon och Henrik har. Men då och då måste hon ändå ge efter för den där skavande oron och leta igenom hans fickor, bläddra i hans almanacka. Bara för att försäkra sig om att allt är som det ska.

Egentligen vill hon inte, för hon vet att om hon en dag skulle hitta något kommer helvetet att bryta ut. Det har hänt förut.

Samma dag som kriminalkommissarie Christian Tell och hans flickvän Seja Lundberg ska åka på sin korta men av Seja hett efterlängtade skärgårdssemester hittas ett par brutalt mördat på en av Göteborgs finare adresser. Hon visar sig vara professor i arkeologi vid universitetet, han är hennes student.

Mordet ter sig först obegripligt, kan det verkligen vara ett svartsjukedrama? Men så börjar uppgifter komma in som pekar mot olaglig handel med antika föremål. Närmare bestämt flera tusen år gamla statyetter från Babylon, stulna från museet i Bagdad under den amerikanska invasionen. Föremål från vår civilisations vagga, så värdefulla att de skulle kunna förändra en människas hela framtid.


Saker att älska
: Haga i Göteborg, Istanbul och en löst hållen omkringhistoria som får mig att återigen längta efter gamla stenhögar (i ett av alla mina parallella liv är jag arkeolog, jag lovar).

Saker att bli lite less på: huvudpersonernas kärleksnojor. Jag antar att man kanske ska känna igen sig lite i angstandet men neeeeeej, snälla, inte mer nu!

Låt nästa bok kretsa mer runt caset i sig än kring två ganska trista huvudpersoners vityckerjuomvarandraegentligenmenskavivaraihopellerinte-tjafs. (Bifiguren Karin Beckman är trevligare och roligare att läsa om än huvudpersonen Christian. Mer Karin!)

Ceder är – tror jag – socionom (eller kanske beteendevetare?), dessutom utbildad i psykoterapi, och hennes kunskaper skiner igenom. Ofta blir det väldigt bra, hon påminner lite om Grebe/Träff i det fallet!

Camillas första bok, Ett fruset ögonblick, läste jag på en betongkaj i Jordanien för ganska exakt ett år sedan. Röda havet kluckade, solen sken och hommousen flödade. Det kanske är orättvist att jämföra med den boken som lästes under de ljuvliga förhållandena? 😉 Jag vill minnas att både K och jag gillade den mycket, den var en riktigt trevlig överraskning och jag tycker nog att den är vassare än bok nummer två. Babylon är absolut INTE en trist bok, men jag tror (nej, jag VET) att Ceder kan bättre. Det är därför jag gnäller. Tough love! Jag hoppas verkligen att nästa bok är under produktion redan.

(Jag hoppas dessutom att mitt nästa inlägg blir bättre. Jag läser igenom det här och tycker att hela posten suger – har jag inget mer än detta att säga om en bok på 400 sidor? – men jag vare sig orkar eller vet hur jag ska göra det bättre. Enannandag.)


2011 – det Ärliga Året ;)

Reservationslistan 110102 – jag läste ett utdrag ur Bingos bok på Flashback (party på Playboy Mansion) och det var så hysteriskt knäpproligt att jag reserverade boken i dag. Yes. Det sorterar in under Saker Jag Inte Trodde Att Jag Skulle Göra. Eller Erkänna. *harkel*


ni hao, ma!

Vi ser ÄNTLIGEN ett program i serien Kinas mat (alla har sagt att man mååååste se det, och det är verkligen otroligt trevligt, det får nog bli SVT Play framöver) och får båda Kina-slag (ungefär som k*tslag, om ni ursäktar den vulgära men med sanningen överensstämmande liknelsen).

Jag har jobbat fem vändor i Kina, första gången 1998 (två månader på ett stålverk i en liten håla i Kinas fattigaste provins mitt i Gobiöknen, större delen av tiden som ensam svensk, det var en rätt ruff men inte direkt ointressant Kina-start faktiskt), men sedan blev det fyra perioder i ”storstan” (eget Starbucks i huset där vi bodde, det är roughing it det  – vi bodde i stan där OS-seglingarna kördes och jag var där under OS faktiskt, det var… annorlunda) under 2008 och 2009 också. Under en av de vändorna fick Kristoffer följa med som lyxman i tio dagar och han föll också för den absurda mix av intryck som det där landet kan ge.

(mitt MINST coola Kinatåg, jag har tyvärr ingen bra bild av det coolaste. 429 m långt är det här!)

Jag ger av hävd inga nyårslöften alls, och det är farligt att skriva om saker som man är sugen på att göra under de här första januaridagarna för hur man än intygar att man INTE ger nyårslöften så har folk en tendens att övertolka allting 😉

Jag har i alla fall reserverat en multimediakurs i kinesiska på bibblan i dag (älskade bibblan, det är lätt att glömma allt kul utöver ren verklighetsflykt som man kan få sig till livs alldeles gratis där). Jag vill polera mina skrala kunskaper en aning. Väcka det som finns till liv, och kanske kanske öka på dem en smula.

Det är faktiskt otroligt häftigt att se program där folk talar snygg-mandarin (riktigt feta dialekter kan man glömma! fast en del Shandong-skillnader kan jag höra och förstå) och inse att man faktiskt förstår en del av det. Man må tycka vad man vill om Kina – det finns mycket att tycka – men Kina finns där. Man får hitta ett förhållningssätt.

Lokal kollega L och jag på restaurang i Qingdao. Kollega L är ALDRIG still och alltid glad.