Haunted London Underground
Efter att ha plöjt en väldig massa svenska kriminalromaner på sistone kände jag ett sug efter att nörda loss lite igen. Jag letade runt lite i olästa-böcker-högen och hittade Haunted London Underground. Få se nu…
- Älskar London – check
- Älskar tunnelbana – check
- Älskar sägner – check
Slutresultat: MUMS! Inte HELT perfekt (mest på grund av bokens paltiga utformning, den är svårläst rent grafiskt!), jag utbrister i en del tvivel medan jag läser ”(20 kV på tredje skenan? ALDRIG, det kan väl inte stämma”) men långa stycken läste jag i ren förtjusing högt för Kristoffer innan jag slutligen konstaterade att ”du måste också läsa den här”…
…och han höll med 🙂 Lycka är att hitta en käresta som är lika nördig som man själv i många avseenden!
London’s Underground is associated with a multitude of ghostly stories and sightings. Particular stations and abandoned lines, many of which are in close proximity to burial sites from centuries ago, have given rise to unexplained events. This chilling book reveals well-known and hitherto unpublished tales of spirits, spectres and other spooky occurrences on one of the oldest railway networks in the world. The stories of sightings include the ghost of an actress regularly witnessed on Aldywch Station and the Black Nun at Bank Station. Eerie noises, such as the cries of thirteen-year-old Anne Naylor, who was murdered in 1758 at Farringdon Station, and the screams of children who were in an accident at Bethnal Green Station during Second World War, are still heard echoing down the stations. These and many more ghostly accounts are recorded in fascinating detail in this book, which is a must-read for anyone interested in the mysterious and murky history of Londons Underground.
David Brandon has been researching railway history for forty-five years, and has a strong interest in paranormal activity. He has run courses for Nottingham University called London under London looking at abandoned underground stations. Alan Brooke has over twenty years experience as a history lecturer to Higher Education level. The authors have co-authored five books about Londons history, including London; City of the Dead due to be published this year by The History Press. They both live in Peterborough.
Cliniderm-vinnare
Grattis till Annika, Ylva, Merete och Peter. Tröstpris går till Karin!
Vinnarna får sina paket kommande vecka.
Kom snart igen – jag lottar ut böcker lite då och då.
ännu mer vårlängt
en för mig okänd – men smart – tjej upphittad på Djurgården i april 2008
Eftersom jag är så ohemult vitsig kallar jag bilden för ”livet på en pinne”.
Träd. Sol. Bok.
JAG LÄNGTAR VÅÅÅÅÅÅÅÅR!
trilogin om Victoria Bergmans svaghet
Kråkflickan av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist. Boken med det drabbande omslaget. Det var omslagsbilden jag föll för först, jag hade ännu inte hört talas om boken (vilket föreföll märkligt, den verkade ju hur bra som helst), men en enda blick på omslaget fick mig att trycka på ”reservera” i OPAC. Carl Larsson-idyll förvandlad till mardröm med bara några små små ändringar. Väl vald bild, med perfekt anknytning till boken. Jag, som normalt lägger omslaget i en liten minibild till vänster när jag plitar om böckerna, vill plötsligt blaffa ut hela bilden i stor fet fullbredd. Ja, så kan det gå ibland. Ni kommer inte undan…! He.
”KRÅKFLICKAN handlar om svek och vad sveket kan göra med människor.
Psykoterapeuten Sofia Zetterlund utreder två klienter:
Samuel Bai, barnsoldat från Sierra Leone, och Victoria Bergman, en kvinna mitt i livet, bärande på ett stort, oläkt sår från barndomen.
Två olika människor med samma problematik: de visar båda tecken på multipla personligheter.Samtidigt hittas en ung pojke död i ett buskage. Kroppen är svårt sargad. Torterad?
Han är av utländsk härkomst och ärendet får låg prioritet då pojken saknar historia. Saknad av ingen.
Kriminalkommissarie Jeanette Kihlberg och terapeuten Sofia ställs inför samma fråga:
Hur mycket lidande kan en människa utsätta andra för innan hon själv upphör att vara människa och blir ett monster?När de två kvinnliga utredarna dras alltmer till varandra kommer svekets krafter att hota även äppelträdsidyllen i Gamla Enskede.
KRÅKFLICKAN är första delen i trilogin om Victoria Bergmans Svaghet.
Andra delen, HUNGERELDEN, utkommer våren 2011.”
En riktigt bra start på en trilogi, alltså. Man mår illa på mer än ett vis av det som händer, jag blir (för mig) ovanligt påverkad och orolig för vad som ju faktiskt är en fiktiv figur (Jeanette). Det bjuds på vardagsångest (nåja) med relationer som går i stå, det är skräckfilmsångest med tortyr som gör ont att läsa om. ”Kråkflickan” har en alldeles speciell ”clou” som bär den en bra bit på vägen (därmed inte sagt att den inte skulle ha klarat sig utan den detaljen), kommande två böcker får alltså hitta en ny extrasnygg nisch när den inte-så-lilla detaljen är avslöjad men jag tvivlar faktist inte på att författarna går i land med det, jag har extremt höga förväntningar. De skriver jäkligt bra dialog och jag är nyfiken på vilka mardrömmar de kan väva ihop härnäst.
Del två släpps under våren 2011. Jag vill att det ska vara NU, och det beror numera alltså inte bara på att jag är less på kyla och snö.
den ohemult snygga författarbilden är plåtad av Örjan Grahn
*skriiiiiik*
Måste ha måste ha måste haaaaaaaa! Då är bara frågan – är det Mats Strandberg som är zombie-mödis eller är spelet för svårt för oss också? Är vi nördiga nog? (och vill vi isåfall VETA det?) *aaaargh*
Tusen frågor, alldeles för ont om svar. Det finns bara ett sätt. Vi måste nog köpa ett eget. Vi har letat efter ett alternativ till TP (javadådå? vi är lite retro!) länge, detta knske är GREJEN.
…och nu tror jag minsann att jag ser en doktorand i Hufvudstaden som gnager på knogarna också, eller…? Fru Feuerzeug kanske redan har testat det här spelet? Spill, spill!
man behöver inte leda mig in i frestelse, jag går gärna själv
Adlibris har börjat med nya fula knep (börjat och börjat, de har kört med det ett tag men eftersom jag hittills mest har blivit erbjuden kokböcker så har jag aldrig nappat på det förut): beställer man för en viss summa så får man köpa något annat till ett förmånligare pris. Ingenting revolutionerande, men stundtals trevligt.
Jag köpte läroböcker i kinesiska och fick då erbjudandet att köpa Nemi 8 för 59 eller 69 kronor (när det gäller böcker, vem minns exakta priser? *host, harkel*) – klart att jag nappade på det, jag skulle ju ändå fortsätta att fylla på Nemisamlingen. Det spelar liksom ingen roll att Nemi i stort sett traskar fram i samma grova kängor som förr, trots fläckvisa upprepningar så gillar jag henne än. Nemi blev mitt sällskap den sömnsvåra natten mellan torsdag och fredag och jag säger som vanligt – sämre sällskap kan man ha. Som tur är så vaknar inte K när jag ligger och fnissar.
I flashbacks litteraturforum finns många trevliga typer, men också en del knasmuppar.
I en av alla diskussioner om bokus vs adlibris var det någon som förordade bokus eftersom adlibris sades vara judeägt. Wtf? (han glömde åtminstone att påstå att de tar den i tvåan) <– det där sista kan verka väldigt konstigt om man inte är en luttrad flashbackare, det vet jag. Sorry!
Jag gillar i alla fall adlibris för att jag fortfarande tycker att de har bäst utbud, bäst priser och nu – bra extraerbjudanden. Så länge det inte är HA, SD eller valfria andra knasorganisationer som äger dem fortsätter jag glatt att handla där.
två dagar kvar
Du har fortfarande chansen att vinna ett litet paket med provprodukter från Cliniderm (perfekt reseförpackning, till exempel!).
Härdsmälta
För Jimmy Corby var pengar det nya rock n roll. Livet var en enda lång adrenalinstinn och kokainfylld fest. Hade han inte träffat Monika skulle han troligtvis ha dött eller i alla fall hamnat på avgiftning. Men Jimmy hade lika tur i kärlek som han hade i aktieaffärer och i stället för att gå ner sig så steg han bara högre och högre på den pengadyrkande finanshimlen. Rika, bortskämda, framgångsrika och ansvarslösa levde Jimmy, Monika och deras vänner, med av en armé av hemhjälp, ett drömliv. Sen kom kraschen. Och med den globala finanskrisen upptäcker Jimmy att vem som helst kan hantera framgång. Det som verkligen betyder något är hur du hanterar motgångar.
Ben Elton gör comeback på svenska med en djupt underhållande och sylvasst bitande satir om de rika och privilegierade, om girighet och vänskap som sätts på hårda prov. Och som alltid när det gäller Elton gör han det elegant, tänkvärt och dråpligt roligt.
Ben Elton, COMEBACK? Jag blir alldeles paff! Har han varit ute? Ja, kanske. Han kommer tillbaka på Basil förlag, en avknoppning av Kalla kulor (uppstickare, uppstickare, jag hjärta uppstickare). Basil koncentrerar sig på brittisk humor. Brittisk humor är inte att klassa som blott ”humor”. Brittisk humor är att klassa som LIVSMEDEL.
Den enda Ben Elton-bok som jag inte har tagit mig igenom (det var många år sedan, iofs) är ”Post Mortem”. Plötsligt skrev han en detektivroman, och så långt som jag hann läsa innan jag tröttnade så hade han dessutom fullständigt glömt bort att strössla den med de snygga sarkasmer som jag älskar så. ”Härdsmälta” är inte den bästa Elton jag har läst, men han är i bra form och boken var ett riktigt bra sällskap under två sömnbesvärliga nätter.
Jag tror minsann att jag har en oläst Elton stående i väntehyllan nu när jag tänker efter. Yesssss! Det är som att hitta en bortglömd saltlakrits-Plopp i väskan!
till och med bokhyllor…
Jag känner mig så här trött, men är INTE ledsen (i e texten blir aningens fel, men bokhyllan är ju så söööööt…)!
Jobbar massor, LÄSER massor – men sover fortfarande inte mer än fyra timmar per natt. Det kan låta konstigt att sloka och knoppas/blomma på samma gång, men det är banne mig det jag gör.
otakt
Allt är i otakt nu, om man ska se till bokbloggeriet. Jag sover dåligt, det blir fyra-fem timmar per natt, vilket förvisso medför att jag hinner läsa väääääldigt mycket – baksidan är att det tillsammans med en för stunden riktigt fet arbetsbörda gör att jag inte ORKAR blogga, filosofera eller reflektera. Det är i sin tur VÄLDIGT dumt eftersom den senaste veckan har bjudit på ett antal tokhöjdare: Kråkflickan, Corpus Delicti (Palm-varianten), öhhhh… öhhh… ja, jag är så seg så jag minns helt ärligt inte vad jag har läst mer (böckerna är redan returnerade till bibblan), bara att det var något riktigt bra. Hrrrmf.
Vis av tidigare lågkonjunktur och därtill kopplad arbetslöshet så är jag tacksam att ens ha ett jobb att stressa upp mig över, för på bokbloggeri kan jag ju gubevars inte försörja mig, tyvärr.
ordinflation
BRUNKÅLSINFERNO, minsann. Nu väntar jag bara på lingonsylt-chocken. ICA-Stig RASAR.
Jag ser en helt ny business här. Antalet matlagningsprogram i TV eskalerar med oförtröttad hastighet och alla stjärnor oavsett normal-sysselsättning bör ge ut minst en kokbok för att inte tappa ansiktet. Vilken kombo-chans! Gourmet-dystopin. Exploderande konserver orsakar massdöd. Infernon. Man kan garanterat kasta in en zombie också (Morberg har ju redan en ”haunted look”, tycker jag).
Ja jävlar.
Längtan
Världens sötaste långsnok, Mr Spock, tycker precis som jag att nu får det banne mig bli vår. Sitta i soligt lä-läge ute på terrassen med en bok i handen? Ja tack. Lökar tittar upp i rabatten? Ja tack. Fräknar på snoken? Ja tack.
Christina Larsson tar sig!
Av en ren slump så råkade jag ha ”Ingrid Bergman 3 och 4” (den ena köpt, den andra från bibblan) hemma samtidigt, och det var tur – för bok tre (Du kommer inte undan…) tog slut med en cliff-hanger de luxe. Ingrid åker på en välförtjänt och efterlängtad långsemester, utan att ana vilka jävligheter som riggas hemma i Göteborg under hennes frånvaro. Sihuetten drar igång med full fart från början.
Christina Larsson blir verkligen bättre och bättre efter en skakig men ändå lovande start med ”5:e Moseboken). Christina ligger på Tre Böcker Förlag, och sorterar på vissa vis in under förlagets sköna specialavdelning ”Göteborgiana” (Ingrid lever och arbetar i Göteborg).
När kriminalkommissarie Ingrid Bergman, efter ett par ljuvliga drömveckor i Thailand, återvänder till Göteborg hinner planet inte nå marken på Landvetter förrän den tuffa verkligheten överrumplar henne.
Larmet hade under natten gått fem gånger i hennes hem på Lyckans väg – men varför, och vad hade hänt?
På Polishuset var hon mycket saknad och efterlängtad. Ett berusat svensexegäng, som tagit sig in i de gamla underjordiska befästningsgångarna innanför Vallgraven, upptäcker en död tonårsflicka. Mördad. Av vem eller vilka? Under utredningnes gång blir Ingrid Bergman brutalt medveten om den kvalificerade Ondskan.
Samtidigt börjar hon långsamt närma sig insikten att det också finns ett annat liv – ett liv utanför det krävande polisarbetet.
Ingen topptopp-bok, men helt OK! Jag kommer absolut att fortsätta att läsa om Ingrid Bergman och hennes kolleger.
(Jag är nog lite extra kräsen just nu – för jag läser Kråkflickan och den är så JÄKLA bra att allt annat i kriminalväg bleknar lite.)
Brukshåla tar ett steg i rätt riktning
Det gäller att glädjas åt det lilla! När vi flyttade hit suckade jag högt och ljudligt över det lokala postutlämningsstället – en Järniabutik, öppet 9.30-18 på vardagar och 10-13 på lördagar. Jo, det är en fin butik och personalen är jättetrevlig, MEN alla som pendlar – ja, ni andra också skulle jag tro – kan gissa hur ofta det inträffar att man är åter hemma i Brukshåla före 18? INTE ofta. Nu flyttar posten över till den lokala COOP-butiken med betydligt bättre öppettider (jaa, t o m i vår lilla håla, det är en superbra butik!), de håller öppet till 21 varje dag.
(ni ni ni ni ni ni… [du du du du du du…] :))
Tja, jag ska ju inte beställa några bokpaket på LÄNGE nu, jag har massor av inköpt och bibliotekslånat men… ja, alltså. Kinesiskan. Jag har firat en för mig skön triumf (kinesisk kollega kunde läsa vad jag skrev utan minsta fusk från endera sidan) och belönar mig med Björkstens bok som jag skrev om får några dagar sedan.
goda nyheter x 2
Yay! Kalla fötter kommer eventuellt tillbaka (jag älskar den serien!), men återuppliva Rachel? Njä, det skulle bli konstigt.
…och så hade jag fått brev från doktorn i dag. Jag är clearad. Fri! Slipper cellgifter! Äntligen kan jag gå och göra mig snygg i håret igen 🙂
På TV i kväll
SVT1, kl 21.00 – Bibliotekstjuven:
Svensk dramaserie från 2011. John är bibliotekarie på Kungliga biblioteket och han hittar en möjlighet att lösa sin svåra ekonomiska situation. Han börjar stjäla värdefulla böcker ur bibliotekets samlingar som han sen säljer vidare. Ett beslut som så småningom får fruktansvärda följder. Gustaf Skarsgård spelar huvudrollen som är inspirerad av en verklig händelse.
John är en ambitiös och begåvad forskare på litteraturvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Till skillnad från sina kollegor har han vuxit upp under knappa förhållanden. John har en ständigt gnagande känsla av att vara orättvist behandlad på grund av sin bakgrund och när han ansöker om en tjänst på Kungliga Biblioteket byter han efternamn. Detta blir första steget i en förvandling från den lite bortkomne forskaren till en världsvan social klättrare och boktjuv.
I rollerna: Guistaf Skarsgård, Reuben Sallmander, Gunilla Röör, Maria Kulle, Lil Terselius, Claes Ljungmark, Liv Mjönes. Regi: Daniel Lind Lagerlöf.
Även 13/01 i SVT24 och 16/01 i SVT1. Även 13/01 i SVT24 och 16/01 i SVT1.
(Aftonbladets Martin Aagård skriver en inte alltigenom positiv recension)
En boats alltså, men av en typ som det känns som om jag kan stå ut med!
jo, men man får torr hud av att hålla på med papper
Vill ni vara med och tävla även om jag har annat än böcker att lotta ut? Ja, det får vi väl se. Som jag skrev här ovanför så får man torr hud av att hålla på mycket med papper, så eventuellt kan jag skylla mitt vinternariga ansikte på allt läsande nu då?
Nej, det kan jag ju inte. Inte nu längre. Jag har fått ett Buzzadoruppdrag att testa Cliniderms hudprodukter, specialanpassade för nordiska förhållanden. Ska det behövas det? Specialanpassning?
Jo tack. Titta på luftfuktigheten här jämfört med… tja, på Sri Lanka eller för den delen södra Europa. Det är väl ungefär en månad per år som vi svenskar har luft som huden riktigt gillar (”augusti”, påstår min hud), men resten av året är det torrt torrt torrt. Vinterluften ska vi bara inte tala om. Läpparna spricker. Håret fräser av all statisk elektricitet, och på grund av den så fastnar små irriterande partiklar lättare på huden också.
…men en redig skånsk potatisnäsa rår inte krämerna på! 🙂
Nu är jag förvisso en extra oskötsam kvinna. Jag får ofta komplimanger för att jag ser yngre ut än jag är (det kan iofs vara de mensrelaterade tonårsfinnarna som gör det :)), men berättar jag att jag oftast tvättar ansiktet med TVÅL (jo, så är det. snål? pragmatisk? lat? välj själv) så rynkar många på pannan. OK, jag ÄR narig och torr och ansiktet blir lätt rödflammigt och irriterat när jag sitter mycket framför datorn. Jag kan väl prova att göra det ”på riktigt” i Cliniderms regi.
Och visst blir det skillnad. Att smeka in rengöringsmjölk och sedan snällt gnida bort den med mjuk frottelapp ÄR tydligen snällare än ”gnugga ansiktet med duschtvålen när man ändå duschar” (ta bort smink? nä, jag har sällan smink numera). Jag klattar på serum och dagcreme på morgonen. Flaskorna har smart pump (pump = hygien! man vill inte ha en massa konserveringsmedel i sånt här, därför är det bra med flaskor som gör att man slipper kladda runt med fingrarna nere i krämen) och ser inte överdrivet fjolliga ut (fast det ÄR en del rosa, det är det…). En lätt doft som aldrig känns påträngande.
OK då, jag gillar det här. Det kanske blir en vana. Cliniderm är apotekets egna märke (ni kanske känner igen det bättre som Aco – att de bytt namn till något som kanske kan låta tjusigare på just de här produkterna kan man ha åsikter om, men – tja.
Jag är ganska säker på att många påverkas av glammiga namn och förpackningar så det kanske är en smart strategi (även om just jag inte tillhör den glammiga målgruppen). Produkterna är befriande billiga i jämförelse med tjusigare märken vars namn jag inte ens ska skriva ut här. Jag använder många av apotekets andra hygienprodukter, så ska jag nu börja köpa ansiktscreme igen (jag var betydligt mer fåfäng för tio år sen…!) så kan jag lika gärna köpa den där också.
Vill du också prova? Jag har fyra paket med sex fina prova-på-flaskor i varje att skicka ut.
För att vinna ska du svara på följande frågor (ett stalltips är att svaren finns på Cliniderms hemsida)
1) varför har Cliniderm skilda produkter för kvinnor och män?
2) vad heter doktorn som står som ansvarig för Cliniderms effektstudie?
3) varför vill just du vinna paketet?
Maila svaren till sivskatan@gmail.com senast den 30/1, så får vi se om du blir en av vinnarna.
Vill du också bli Buzzador? Som Buzzador får du testa nya produkter – ofta får du nog många prover så att du kan göra det tillsammans med dina kompisar – och sedan säga din alldeles ärliga mening om dem!
Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken.
*skriiiiiik*
Ser just bloggen från ett annat operativsystem och med en annan browser än den jag har normalt när jag bloggar, och bloggen ser ju ut som SKIT här!? Hjääääälp!
Ska man behöva leta upp en sån där sida där man kollar sånt?
Orka… men – på MIN dator hemma så ser bloggen i alla fall underbart snygg ut. Ja, om ni undrade.
När ordvrängare bråkar
Dagens roligaste uttalande kommer från Peter Englund: ”Det är styv kuling i tekoppen”. Nej, jag har inte tagit del av bloggbråket (…eller vad det nu är), jag har bara sett rubrikerna.
Min åsikt? Primadonnan Ranelid bråkar ofta med andra, han får nog vara beredd att ta en och annan smäll också. Men är det snyggt att blogga bitskt om Ranelid i Akademins officiella blogg? Njäe va. Även om Ranelid började det hela med en känga mot akademiledamöterna så är det inte riktigt lämpligt. Att blogga i sitt ämbete är inte detsamma som att blogga som sig själv, tycker jag. Har inte Englund någon egen blogg?
Carin Hjulström – när man är vilse bland kuddarna
”Hur hinner du läsa alla böcker?” frågar folk. Lätt. Prova att ligga klarvaken fram tills det är dags för sambon att åka till jobbet så ska du se hur mycket du hinner läsa! (nej, man är inte fräsch dagen efter, men jag borde å andra sidan somna som en sten i natt). Jag tycker att jag är en hjälte som har klarat av att powerpointa ihop onsdagens alla möten i nuläget.
I natt läste jag – bland annat (!) – Carin Hjulströms Hitta vilse. Hitta vilse är den fristående fortsättningen på Finns inte på kartan, en finurlig historia om den lilla småländska byn Bruseryd som var på väg att försvinna från eniros kartor – såvida de inte lyckades öka invånarantalet till minst hundra personer.
(den var en… TREVLIG bok. det låter trist att säga att en bok är ”trevlig”, men den VAR det).
Andra boken om journalisten Frida Fors puttrar på i samma stil, den är också TREVLIG. Inte helt svårutsägbar, men vid fyratiden på morgonen är jag inte mitt allra mest analytiska jag vilket fall, så jag skulle vilja påstå att detta är alldeles perfekt läsning för en sömnlös natt. Frida söker jobb på Stora Kvällsblaskan i Stockholm, en stad som är helt ny för henne. Ingenstans att bo, inga kompisar. Inga kontakter. Men… så får hon flyt. Och så går det åt helvete. Och så får hon flyt. Och så går det åt… ja, ni ser mönstret. Klassiskt. Klassiskt och aningens sarkastiskt, men aldrig tråkigt!
”När Frida Fors, i konkurrens med hundratals andra, blir anställd på kvällstidningen Aftonpressens nyhetsredaktion känns det som en revansch. Äntligen ska hon slippa korttidsvikariaten och osäkerheten och flytta till Stockolm, staden där allting händer. Hon ser framför sig ett liv fyllt av spännande jobb, vänner och förhoppningsvis kärlek.
Men ingenting blir som hon tänkt sig. Knappt har hon hunnit börja förrän hon måste sluta. Sist in, först ut är den hårda läxan. Plötsligt står hon ensam i en ny stad med en alldeles för dyr andrahandslägenhet och utan jobb i sikte. Motvilligt tvingas hon söka nya kontakter, vilket leder henne in på okända vägar.
En reportageresa till Mallorca och ett oväntat jobberbjudande får henne att fundera på var hennes egna gränser går. Mot vem eller vilka är det viktigast att vara lojal, och vad är hon själv beredd att offra? I arbete och kärlek?”
Jag funderar och funderar på om det här är chick lit eller inte. Jo, det är det nog. OK då. Mycket av det som får mig att flina påminner om en del av de värsta historierna från mina (då) unga journalistpolare som försökte sig på en karriär just på de där blaskorna i storstan, man trodde knappt sina öron ibland. Om du vill ha mer av det här kan jag rekommendera Belinda Olssons böcker om Agata – Gravidchock! och Otrohet på öppen gata (och vice versa – gillar du dem så gillar du nog Carins böcker, yadayada). Samma rappa knix som böckerna om Frida, också dessa med enskvätt feministiska småpikar. I like.
Skulle jag ge bort Carin Hjulströms böcker till någon annan som vill ha något treeeeevligt att läsa? Ja, otvivelaktigt. Fyra boktoksflin av fem möjliga.
Tävlingstips
Om du vet vad Birgitta Stenbergs debutroman hette OCH är sugen på att vinna tre pocketböcker så tycker jag att du ska bege dig till Norstedts per omgående. Svaret ska in senast den 30 januari 2011. Lycka till!
Det språkrelaterade habegäret slår till igen
Detta, mina vänner, är snökaos i Qingdao, januari 2009. Jo, snökaos. Bilarna där har inte vinterdäck, ingen tränar på halkbana före uppkörning och snöröjning utförs medelst kvastar också på motorvägen. Just denna dag stängdes motorvägen av och det tog oss flera timmar att krypa fram i snigelfart till jobbet.
Min f d kollega Thomas (han har också har jobbrest massor till Kina, och delar min uppfattning om att många underskattar vilket socialt smörjmedel det är att vilja lära sig – och VISA att man vill lära sig – språket i det land där man gör affärer) noterade att jag har börjat plugga lite kinesiska och tipsade om sin favoritbok. Jo, den verkar onekligen aningens mer omfattande än den jag lånade på biblioteket. Den föreslagna boken finns OCKSÅ på vårt bibliotek, men den är utlånad. Är den så bra som den verkar (jag har reserverat den, boken jag har lånat nu får sysselsätta mig ett tag till!) så köper jag den rakt av, för den var otroligt billig för att vara läromedel, väldigt mycket billigare än den tunna bok jag har hemma nu. 303 spänn på Adlibris – det kallar jag bra pris.
Jag vet ju inte ens om jag kommer tillbaka till Kina för att jobba igen, men jag vill lära mig mer oavsett. Min hjärna behöver träna. Den behöver engagera sig i annat än direkt jobbrelaterade bekymmer, för att inte tala om de privata 😉
Boken som Thomas tipsade om var Kinesiska språket i Mittens rike, skriven av Johan Björksten. Björksten har varit i Kina i många många år, och upplägget är enligt Thomas lite specialanpassat för svenskar.
Varför specialanpassat? Jo, det där med uttal och ordföljd är ju en utmaning – och den utmaningen är av ganska skiftande karaktär beroende på vilket grundspråk man har, kan jag känna.
(jag hörde t ex någonstans att vi svenskar ofta har mycket lättare för att lära oss arabiska än engelskspråkiga människor har – vi har många mer gemensamma/liknande ch- och sch-ljud i svenskan än de har i engelskan. jag vet inte om det är en skröna eller ej, men intressant är det, och inte låter det helt otroligt heller, vi HAR en del knasiga – beroende på vem man frågar – ljud för oss i svenskan.)
Johan Björkstén har levt och verkat i Kina sedan 1986. Han talar felfri kinesiska och som radiopratare och tv-värd med egna veckoprogram har Johan blivit en lokal kändis. Han driver företaget Eastwei Relations, en av Kinas största PR-byråer.
Ja, det känns onekligen som om han vet vad han pysslar med. Han har inte bara skrivit språkböcker, han har gett ut böcker om business i Kina i allmänhet (dessa är emellertid på engelska och INTE riktade enbart till svenskar), det finns mycket att lära sig och många misstag att göra (bara det att jag gav en i mitt tycke exotisk Kosta Boda-snöboll – den där för värmeljus ni vet – ihop med en påse vaniljdoftande värmeljus till en kinesisk kollega i Qingdao. Hon blev glad när jag förklarade vad den skulle föreställa men såg också lite dämpad ut. Senare lärde jag mig att stearinljus kopplas samman med död, och ljus/ljusstakar ger man INTE bort sådär *harkel*) <— ja ja, försök själv att komma på något "typiskt svenskt" som INTE är en dalahäst (de är överösta med dalahästar på det kontoret) och som INTE är made in China. Jaja, det är en liten grej och det förstörde INTE vår relation, det finns så mycket värre misstag man kan göra, men det var tänkvärt ändå. När man kommer till Kina så slås man av hur lika vi är, trots allt. OCH hur olika.
Åter till boken. Jag läser en läsar-kommentar och fnissar lite:
smaken är som baken, fungerar jättebra till den som har disciplin nog att lära sig ett helt nytt språk alldeles på egen hand. Så länge du har motivationen att lära dig på distans så är detta något för dig, bra upplagd och allting..
Det som kanske är det negativa med detta kanske kan vara att boken innehåller inte så mycket färg, det mesta är i svart och vitt, dock förekommer det en del färgade bilder, men förvänta dig inte alltför färglada sidor med andra ord. Är du påverkad av den slags layouten ska du inte använda dig av denna lärobok. Jag å andra sidan är delvis påverkad, men jag kan fortfarande distrahera mig ifrån det och koncentrera mig på innehållet i boken..
Um… alltså, lämnade man inte det där med att kräva ”mycket färg och bilder” någon gång i mellanstadiet? *harkel* Nåja, det där med att den är tråkigt layoutad och svartvit gör mig ingenting. Det låter väl snarast som en träffande beskrivning av merparten av det t ex Studentlitteratur ger ut? 😉 Nu vet jag ju inte hur gammal författaren till kommentaren är, iofs.
det ena leder till det andra
…nu har vi filmkväll. FILMNATT. Vi drar igenom hela Modstrilogin i ett svep. Jag har sett en hel del av det förut, men för K är det premiär. Han är född när ”Ett anständigt liv” spelades in, det blir ett extra märkligt tidsdokument att se ur den aspekten (speciellt med tanke på att jag då såg den för första gången bara något år senare *harkel*).
Alla bilder av Stockholms Klarakvarter på 60-talet är också en upplevelse – i det har hon HELT rätt, Isabella Erkendal. Däremot har jag svårt att se Kenta, Stoffe och de andra som revolterande hjältar. Det gör mest bara ont att se dem, och höra dem berätta.
Update: det jag glömde är att JAG föddes samma år som ”Dom kallar oss mods” spelades in. Hum hum. Nu kände jag mig plötsligt VÄLDIGT gammal, tänk att världen var svart-vit på den tiden 😉
(inte så) Anonyma Biblioholister 