nej, det här har inte med böcker att göra
Tischan är till en viss liten tjej (storlek 86!), men SpocKISSen ville naturligtvis prova den innan vi slår in den i paket.
(jaha, det här blev mitt hundrade inlägg ser jag nu – så ironiskt att det BARA innehöll vulgärkultur ;))
På nästa bild syns inte tröjan lika bra, och lillkatten ser lite nuttigare ut. Det är hans vanliga mesgulliga min. Hemma hos oss är det bara husse, matte och gamla kattanten som gillar allting hårdare än Frank Sinatra.
(inte så) Anonyma Biblioholister 
Jag undrar lite spontant om det är så att alla svarta katter är hårdrockare i själen? Min helsvarta katt älskar när det spelas metal hemma och lägger sig gärna med huvudet pressat mot högtalarna då. Jag antar att baskaggarna kittlar dödsskönt i morrhåren eller så.
16 december, 2010 kl. 21:33
Lilla hankatten (Mr Spock, på bilden) är skeptisk, men gamla tant Izzy Isbirne är mer tolerant. Coolast av alla var emellertid den numera avlidna talande undulaten Nisse, som satt och guppade med huvudet i takt med Metallica. Jag sörjer det faktum att det var ont om digitalkameror – allra helst med filmfunktion – på den tiden. Och så saknar jag Nisse. Som f*n.
17 december, 2010 kl. 16:24
Vilken fantastisk min han har!
16 december, 2010 kl. 21:36
Han kan se skönt knäpp ut ibland. Han är oplanerad blandras, Rex och ”huskatt”, så han ser förvisso ALLTID lite annorlunda ut 🙂
17 december, 2010 kl. 16:25
Älska svarta katter (och katter överhuvudtaget) 🙂
17 december, 2010 kl. 08:14
Jag håller med! Katter är sköna, svarta katter är ytterligare något extra!
17 december, 2010 kl. 16:26
Men vilken sötnos!!! (Och jag som inte gillar katter…)
Kram pårej!
17 december, 2010 kl. 12:31
Vojne, NU börjar du bli TANT… *duckar illa snabbt*
17 december, 2010 kl. 16:26
Sicken cool kille! 🙂
17 december, 2010 kl. 23:09