vad gör man inte för att få läsa ifred?
Dr House jobbar tyvärr INTE på kirurgavd x i Tätort. Synd. Nu fick jag nöja mig med morfin och fem liter glukosdropp, det hade definitivt varit glammigare ihop med herr Laurie.
(…och inte jobbar George Clooney eller Patrick Dempsey på akuten heller, om nån undrar)
Trots alla dessa lyckosamma parametrar (inga snygga läkare som får en att tappa fokus, enkelkupé med mat (nåja) och morfin serverat, samt Mira Grants Feed brevid sängen) så var det dåligt med koncentrationen. Jag var rätt väck när jag anlände i onsdags kväll och inte blev det så mycket bättre sen heller, så trots bra bok har jag bara kommit 50 sidor på 48 timmar – inte min vanliga konsumtion.
Läkare ett och två sa Bukhinneinflammation men njä kanske ändå inte, läkare tre sa bukhinna eller blindtarm? Läkare fyra var en hårding och sa om hon nu har tackat nej till morfin (det gjorde jag efter ett tag tro det eller ej) så har hon inte nog ont för att jag ska öppna henne och titta efter mitt i natten (det tackar vi för, eftersom han var på väg att öppna på fel ställe). Läkare FEM, till slut, hittade KLUMPEN. Jag har gått runt med en alien i kroppen, och tyvärr inte i form av en bebis.
Det där var ju glammigt värre, så för att få fortsätta leta efter Hugh Laurie ska jag in igen på onsdag och på torsdag ska sen sjucentimetersklumpen karvas ut. Håll gärna en tumme för att det är en snäll klump, och för att jag får behålla organet den tuggat fast sig i.
Livet är förjävla konstigt ibland, men vad gör inte en sann boktok för att bli sjukskriven och få läsa på heltid ett tag…?
(inte så) Anonyma Biblioholister 