”regression i jagets… förlåt, matsalens tjänst”
Realtidsrenovering.
Hej då rödvita medaljongtapet – hej ”Claude” och espressofärgade sammetslena väggar.
När man slipar och slipar och slipar och slipar och sli… ja, ni fattar, är det skönt att regrediera till sina simplare jag (jag har flera stycken ;)), sålunda är det otrooooooligt passande att Rock-klassiker kör Kiss-weekend.
Bara Kiss, i 48 timmar. Testa att slipa till ”God of Thunder (and Rock’n’Roll)” så får du se själv.
”Alla” vill vara Paul Stanley.
Jag vill vara Gene.
Jag ÄR Gene.
…and I COMMAND you to kneel…
:-*
…och ända in i kaklet!
”Någon försöker döda Sveriges mest bästsäljande författare med en penna på bokmässan i Göteborg. Dekadenta, överviktiga skandaljournalisten Berit Hård råkar filma attentatet. Med rått sinne för underhållningsvärdet hos en mediebransch i kris inleder Unni Drougge en planerad spänningstrilogi med Berit Hård som centralfigur.”
Jag har ingen ANING om hur ”Bluffen” säljer, men efter den befarade sömnlösa natten – med utläst bok som följd – kan jag tycka att den om inte annat borde bli en veritabel pocketsuccé.
Jag vill läsa mer om Berit Hård. NU. Hon är en rappkäftad hedonist (hon beter sig som en hel… öh, KARL ;))* med hjärta och hjärna.
—
*) Nej, man ska inte säga skriva så, men efter en bok så fylld av sköna sarkasmer (åt ALLA håll, får jag väl påpeka – inte bara riktat mot det manliga könet) är det svårt att inte fortsätta i samma mode. I’m fluent in Sarcasm, som det heter.
(inte så) Anonyma Biblioholister 