delrapport, Bluffen
Jag kan inte sticka under stol med att jag älskar ”Bluffen”, den är snygg, smart och väldigt väldigt kul.
Berit Hård är en utomordentligt skön kvinna, men storfavoriten är ändå hennes husdjur Luficer.
Ormen Lucifer, han är ett statement i sig.
Följade scen utspelas hemma hos Berit. Polaren Teds silkonstinna och puckade exflickvän Angelica är där och ryar runt. I sällskap har hon naturligtvis en liten hårig acessoar – en chihuahua. PRINSEN. Vad ingen tänker på är att Lucifer själv kan pilla upp terrariet, han kommer och går (eh… jaja, märk inte ord nu!) som han själv vill. Lucifer är dessutom HUNGRIG. Det blir man om man äter en kanin i månaden, och inget dessemellan. Lucifer har inte fått sig nån kanin på sistone. ”Do the math”, som man säger. Um.
”- Prinsen kostade ARTON tusen! röt Angelica som nu rest sig och gått fram till den orörlige Ted för att slå honom hårt i bröstet med sin lilla knutna hand.
Berit erfor en viss lättnad över att förlusten av jycken främst verkade vara pekunjär.
– Ja då hoppas jag att Lucifer får njuta av delikatessen. Det var det högsta kilopris jag hört talas om, slapp det ur henne.– Jag kan skaffa en ny åt dig, erbjöd Ted, hur det nu skulle gå till.
– Jävla cp! fräste Angelica. Du kan väl inte se skillnad mellan en chihuahua och en råtta.
– Lucifer kan det i alla fall inte, suckade Berit och hoppades att alla skulle gå och bara lämna henne ifred.”
Jag sover väldigt dåligt igen nu, jag vaknar mitt i natten nästan varenda natt, och kan sen inte somna om. I Unni Drougges sällskap GÖR inte det någonting. Jag ligger och skrattar, snörvlar och nyser omvartannat.
Folk snackar om att Unni ironiserar så elakt om Janne G och Leif GW i den här boken. Vad de glömmer är hur roligt hon ironiserar över UNNI DROUGGE, också. Ös på Unni, du är sååååå skön!
wohooo, BOKMOSTER då!
Ett vadderat kuvert i den snötyngda brevlådan, huh? Det kändes onekligen som ett sånt paket som vi biblioholister gillar (tänk ”platt, hårt, gärna rektangulärt”) och det VAR det – Bokmoster hade storfyndat (det visste jag redan, om än inte exakt vad) och ett av fynden dirigerade hon till mig! Yay!
En för mig helt ny författare som låter nördigt kulskön (OK, egentligen TVÅ nya författare – hennes katt Sneaky Pie står som medförfattare *harkel* …och så kallar folk MIG för Crazy Cat Lady?*). Ingen kan väl heller undgå att notera den svarta katten. Jag hjärta svarta katter. …quelle surprise…
”New York Times bestselling authors Rita Mae Brown and her feline partner, Sneaky Pie Brown, are back for the holidays in a new mystery featuring Mary Minor “Harry” Haristeen, the sleuthing cats Mrs. Murphy and Pewter, and corgi Tee Tucker. Can they save the season from a killjoy who’s decided to gift the festive little town…with murder?
As Harry well knows, there’s hardly a place on earth cozier than Crozet, Virginia, at Christmastime. The snowflakes drifting lazily down, the soft glow of the winter light, the sound of old carols in the streets…even cats Mrs. Murphy and Pewter get into the spirit batting ornaments and climbing the holiday tree.
In fact, it’s this year’s tree that Harry and her husband, Fair, have gone to fetch when they find the one they’ve chosen grimly decorated with a dead body. The tree farm is run by The Brothers of Love, a semimonastic organization that tends to AIDS patients.
The brothers live in a monastery atop the scenic Blue Ridge Mountains. Harry is surprised to find an old high-school friend associated with The Brothers of Love. Christopher Hewitt wasn’t a bad man, but good works weren’t exactly one of his priorities. But then, if even Scrooge could turn over a new leaf, certainly Chris could. And after the scandal that all but destroyed his life, there were probably few in Crozet who needed the gift of a second chance more.
Harry knows she shouldn’t take it personally, but it was her tree that someone left the corpse under. Now, as the season grows merrier, a murderer is growing bolder. One by one, prominent men of Crozet are being crossed off Christmas shopping lists and added to the morgue. And if Harry and her four-legged helpers aren’t very good—and very careful—this Christmas may be her last.”
Coooooolt! Vilken perfekt (eller purrrrrrfect som Izzy skulle ha sagt) bok att läsa på påsklovet! Äh, jag skulle bara se om ni var vakna. Det är jul snart, om nån har missat det.
Tack Bokmoster! Det där förgyllde en snuvig nysdag! Bokmärket med tåget var pricken över j! 😉
—
*) JA, mina katter har egna facebooksidor. Var det nåt mer ni ville påpeka? Hrmf!
(inte så) Anonyma Biblioholister 