en vanlig kväll hos familjen Zombietok
”[på projjen: Resident Evil nummer 2958698576, eller nåt]
Han: Mäh, har zombiesarna utvecklat VINGAR nu?
Hon: Löjligt!
Han: Jaa, overkligt!
…och DÄR nånstans insåg vi vad vi egentligen satt och sa. ”Overkligt”? 😉
get down on it
Den överraskande upptäckten av en mumifierad arm som sticker ut från en betongstig intill presidentens nya residens har förståeligt nog orsakat viss pinsamhet. Doktor Siri Paiboun skickas att diskret gräva ut kroppen som armen sitter fast i, identifiera den och fastställa dödsorsaken.
Hans obduktion bjuder på hemska överraskningar, men det är hans talang som shaman som får den sjuttiotre-årige doktorn att komma mördaren på spåren. På väg mot lösningen måste Siri och hans team ta itu med ett frieri, en lång vandring hem och stå ansikte mot ansikte med en fruktansvärd offerritual.
Är det så konstigt att doktor Siri börjar med diskodans?
Vad det är för konstigt med att Siri dansar disko? Tja, njä. Herr Siri är kirurg – dessutom pensionär, egentligen – men den kommunistiska regimen i Vientiane (Laos) har bestämt att de behöver en rättsläkare så dr Siri tvingas omskola sig. Året är 1977, och Dr Siri är milt sagt avog till sin arbetssituation, men man inser att innerst inne har han ganska kul med kollegerna syster Dtui och Herr Geung. För att återgå till diskot så är det väl snarast de andra gästerna som är lite udda, men det får du läsa om själv. (på tal om soundtrack man skulle vilja höra…!)
Böckerna om Dr Siri låter sig inte beskrivas. De måste upplevas. De är så jä*** roliga, de är intressanta, Laos är COOLT och Colin Cotterill är milt politiskt på ett snyggt sätt. I LOVE it! Jag tvingade (nåja) Bokmoster att testa och minsann, när hon väl gjorde som jag sa så blev hon också kär i Dr Siri. Visstejagväl.
”Diskodans…” är den tredje boken om Dr Siri. Är man nyfiken så tycker jag absolut att man ska börja från början, med ”Den motvillige kommunisten” och ”Trettiotre tänder”.
lovebombing: Midtown Comics, NYC
Del 2 i serien Butiker Jag Älskar – Midtown Comics i New York. Vi sprang på den av en slump (vilket är aningens skämmigt då vi BORDE känna till den som serieälskare…!), det ser inte mycket ut från utsidan men smiter man in genom den trånga dörren och skuttar uppför trappen så landar man i HIMLEN.
Trångt, fullsmäckat – allt i serieväg mellan himmel och jord (eller, med tanke på alla horrorserier, himmel och helvete, bwaaahaha)
Här finns det mesta och lite till, och personalen. PERSONALEN. Vet ni, som överviktig 42-årig halvtant förväntar man sig inte att bli konverserad av ung, cool dreadlock-kille som faktiskt på fullt allvar ville veta vilka serier JAG gillar. Jo, amerikaner är proffs på att småprata, men jag blir lika paff varje gång. Kassören stoppade ner ett butiksvisitkort i påsen (det var görsnyggt) och det bär jag med mig i plånboken än, som en… talisman. Ungefär.
(jorå, eder Biblioholista står där bland hyllorna och bläddrar)
Jag köpte en del Wonder Woman, ”Death – the Time of Your Life” och lite annat vilt blandat som jag aldrig sett förut. Är du i NYC, i närheten av Times Square – titta in! Man behöver inte ens vara serietokig för att ha en trevlig stund här.
—
What? SPRUTAR jag ur mig inlägg i dag? Jo, jag börjar bli pigg nog att orka känna mig uttråkad. I morgon blir det jobb igen = lugnare på bloggen 🙂
lunch på Medis i morgon?
Om du – till skillnad från mig (morr) – har möjlighet att spendera lunchen på Medborgarplatsens Bibliotek i morgon (101124) så tycker jag att du ska göra det. Åtminstone om du är intresserad av att träffa och lyssna på Aino Trosell och Maria Sveland. Jag tycker om dem båda, så jag hade mer än gärna deltagit – men nu ÄR jag ju inte i närheten av Medis i morgon. Bummer!
någon som längtar efter ännu fler snyggt tecknade odödingar…?
Det började med World War Z. Max Brooks, son till Mel – aha! Smart kille. KUL kille. Vad har han mer skrivit…?
Plötsligt (demonen, ni vet) hade jag dessutom ”The Zombie Survival Guide” i min ägo. OM någon mot förmodan tycker att det är tråkigt att ströva omkring i butiker som t ex Bauhaus så kan jag berätta att med den överlevnadsguiden i huvudet blir spackelshoppingen till ett roligt äventyr.
Kristoffers haka dröp allt närmare golvet när varje del av varuhuset sporrade en föreläsning om varför en yxa är bättre än en motorsåg när zombiesarna kommer, hur det kommer sig att en eldkastare är rätt meningslös samt hur många zombies man kan tänkas hejda med ett skarpslipat krattskaft innan det går av. Ja, ni hajar.
(…sen började han OCKSÅ läsa Brooks, och allt föll på plats ;))
I London började jag fingra på The Zombie Survival Guide – Recorded Attacks men jag KÖPTE DEN INTE. Då. Efter två dagar hemma ångrade jag mig bittert, men blev snart glad igen när det visade sig att det faktiskt LÖNADE sig att beställa både den och den grafiska varianten av Neverwhere från Amazon, jämfört med om jag hade köpt dem på plats på HMV. Yesssss!
Husets två stora zombielovers har båda läst den (jag menar inte katterna), den är kul, smart och snyggt tecknad. WYSIWYG. Innehållet är lika snyggt som omslaget (det är, som alla serieälskare vet, inte alltid fallet). Invändningen blir den gamla vanliga i såna här sammanhang: den är åt helsike för liten och tunn. Man slukar den snabbt och vill sedan bara ha meeeeeeer… (damn, det där ständiga begäret känns bekant. borde jag döpa om bloggen till (inte så) Anonyma Bokzombies?)
tjääääärlek
Jag ÄLSKAR Arga bibliotekstanten! Dyrkar. Nu har Kristoffer också trillat ner i träsket, han är en sarkasm-junkie precis som jag. Jag har en kompis kompis som är bibliotekarie i Tätort, jag hoppas alltid att det är hon som är den Arga.
(…och att det INTE är jag som är Stollan *harkel* Jag har aldrig antastat Tranströmer. Pråmmis!)
Både kompisen (som jag lärde känna på en fempoängare littvet med genusperspektiv när hon egentligen pluggade för att bli lastbilschaffis) och kompisens kompis är riktiga keepers, såna där som man inte hittar ofta. Kompisens kompis och jag har sagt att vi ska ta en fika nån gång, men än har det inte blivit av. En Riktig Bibliotekarie, jag skulle få dåndimpen. ”Star struck” som man säger på engelska.
(inte så) Anonyma Biblioholister 