den sjätte gudinnan

En snorsnörvlig sömnlös natt (jag elvispade och bytte böcker till 06.10) resulterade i att jag sträckläste en av gårdagens böcker från bibblan – ”Den sjätte gudinnan” av Karin Alfredsson.

”Kali drar sig fram genom att tigga. Hon är 17 år, våldtagen och kastlös, och kämpar för att hålla sitt nyfödda barn vid liv. Amrita har svårt att gå efter den svåra brännskada hon fick då hennes man kastade ett brinnande spritkök på henne. Men nu har Amrita jobb – och en mobiltelefon. På displayen skymtar Kali ibland MMS-bilder på stengudinnor, sådana som fanns i bytemplet där hemma, men hon frågar ingenting. Amrita ordnar saker åt folk med hjälp av mobilen, det förstår Kali.

Kali och Amrita är två av de utsatta kvinnor som den svenska läkaren Ellen Elg träffar på sitt FN-uppdrag i Indien. Ellen samarbetar med Madhu, en advokat med mänskliga rättigheter som specialitet. Madhu vill driva de utsatta kvinnornas fall i rätten men Kali och Amrita bestämmer sig för att skipa rättvisa på egen hand. Lite hjälp på vägen får de också av den sjätte gudinnan, en ovärderlig antikvitet på väg ut på den internationella konstmarknaden. Kanske kan man ”ordna” så att den tar en annan väg?”

 
Jag hjärta Karin. Karin, Karin, KARIN! I en svensk flora av fläckvis rätt mediokra, men storsäljande, författare av spänningsromaner står hon ut som den där BRA författaren som många FLER borde upptäcka. Hon har skrivit fyra böcker om gynekologen Ellen Elg nu, fyra spännande böcker om tunga problem världen över. Ellens internationella uppdrag gör att vi får följa med till Vietnam, Indien, Polen, Zambia, Norrland (! ;))… Karin berättar själv:

Efter hundratals artiklar och en del radio- och TV-inslag tyckte jag att det var dags att prova något nytt; en annan modell att berätta om de orättvisor som jag sett. Det började med ”80 grader från Varmvattnet” (Ordfront, 2006), en bok som utspelar sig bland kristna högerspöken i Zambia. För den fick jag Svenska Deckarakademins debutantpris. En bra uppmuntran, och sedan har det rullat på.

Den andra boken i serien om läkaren Ellen Elg heter ”Kvinnorna på 10:e våningen” (Damm, 2008) och utspelar sig i Vietnam, där jag ju bott. I den boken är fokus människohandel och prostitution. Bok nummer tre, som nu ligger ute i pocket, heter ”Klockan 21.37” (Damm, 2009) och handlar om Polen. Den förre påven, Johannes Paulus II, som var polack, spelar en viktig roll. Det blev en del väsen kring den saken i Polen. Se nyhetsavdelningen.

Nu ligger den fjärde boken ute. ”Den sjätte gudinnan” (Damm 2010) Den här gången har Ellen åkt till Indien på uppdrag för FN. Hon träffar både hög-och lågutbildade indiska kvinnor – och en ovärderlig gudinna.

Man kan invända att den senaste bokens möten – vi rör oss förvisso i en med indiska mått mätt LITEN region (bara nio miljoner människor ;)), men ÄNDÅ – är aningens för välkonstruerade, det är lite VÄL fantastiskt att alla bokens kvinnor lyckas snubbla på just VARANDRA (ni hajar om ni läser), men jag köper det, det blir bra! Ellen Elg är trasslig och stundtals besvärlig och provocerande, hon har fördomar, men hon reflekterar också runt dem på intressanta sätt. Karin avslutar alla sina böcker med en faktadel för den som vill veta mer om verklighetsbakgrund, seder och historia. Gillar’t!

Jag har jobbat ganska mycket i Asien – sedan 1993 har det blivit fem vändor i Kina, två på Sri Lanka, en i Sydkorea och en i Kuwait. Jag älskar kulturen, historien, och alla MÖTEN. På ett eller annat sätt har jag interagerat och kommunicerat med kvinnorna i landet under alla resor – trots att jag är ingenjör och det normala ”jobblivet” på plats i vissa fall (inte Kina, dock!) varit otroligt mansdominerat – och det ger så OTROLIGT mycket. Sri Lanka har stundtals en man-kvinna-kultur som påminner om det svenska femtiotalet – men hembjuden till en manlig kollega hamnar jag i samspråk med hans fru (på Sri Lanka kan många engelska, ön hette gubevars Ceylon och var under brittiskt kolonialstyre ända in på sjuttiotalet) och det är samma sak som överallt annars: vi log i mjugg mot varandra och tänkte ”KARLAR” när en av männen satte igång och orerade.

Med detta vill jag säga:

1) Läs Karin Alfredsson!

2) Om du någonsin får chansen att jobba utanför Sveriges gränser – TA DEN. Det är läskigt och absolut inte som hemma (no shit?), men det är så VÄRT det, och då menar jag inte bara ur det monetära hänseendet.

—

Den fina bilden av Karin är tagen av Johanna Norin.