den sjätte gudinnan

En snorsnörvlig sömnlös natt (jag elvispade och bytte böcker till 06.10) resulterade i att jag sträckläste en av gårdagens böcker från bibblan – ”Den sjätte gudinnan” av Karin Alfredsson.

”Kali drar sig fram genom att tigga. Hon är 17 år, våldtagen och kastlös, och kämpar för att hålla sitt nyfödda barn vid liv. Amrita har svårt att gå efter den svåra brännskada hon fick då hennes man kastade ett brinnande spritkök på henne. Men nu har Amrita jobb – och en mobiltelefon. På displayen skymtar Kali ibland MMS-bilder på stengudinnor, sådana som fanns i bytemplet där hemma, men hon frågar ingenting. Amrita ordnar saker åt folk med hjälp av mobilen, det förstår Kali.

Kali och Amrita är två av de utsatta kvinnor som den svenska läkaren Ellen Elg träffar på sitt FN-uppdrag i Indien. Ellen samarbetar med Madhu, en advokat med mänskliga rättigheter som specialitet. Madhu vill driva de utsatta kvinnornas fall i rätten men Kali och Amrita bestämmer sig för att skipa rättvisa på egen hand. Lite hjälp på vägen får de också av den sjätte gudinnan, en ovärderlig antikvitet på väg ut på den internationella konstmarknaden. Kanske kan man ”ordna” så att den tar en annan väg?”

 
Jag hjärta Karin. Karin, Karin, KARIN! I en svensk flora av fläckvis rätt mediokra, men storsäljande, författare av spänningsromaner står hon ut som den där BRA författaren som många FLER borde upptäcka. Hon har skrivit fyra böcker om gynekologen Ellen Elg nu, fyra spännande böcker om tunga problem världen över. Ellens internationella uppdrag gör att vi får följa med till Vietnam, Indien, Polen, Zambia, Norrland (! ;))… Karin berättar själv:

Efter hundratals artiklar och en del radio- och TV-inslag tyckte jag att det var dags att prova något nytt; en annan modell att berätta om de orättvisor som jag sett. Det började med ”80 grader från Varmvattnet” (Ordfront, 2006), en bok som utspelar sig bland kristna högerspöken i Zambia. För den fick jag Svenska Deckarakademins debutantpris. En bra uppmuntran, och sedan har det rullat på.

Den andra boken i serien om läkaren Ellen Elg heter ”Kvinnorna på 10:e våningen” (Damm, 2008) och utspelar sig i Vietnam, där jag ju bott. I den boken är fokus människohandel och prostitution. Bok nummer tre, som nu ligger ute i pocket, heter ”Klockan 21.37” (Damm, 2009) och handlar om Polen. Den förre påven, Johannes Paulus II, som var polack, spelar en viktig roll. Det blev en del väsen kring den saken i Polen. Se nyhetsavdelningen.

Nu ligger den fjärde boken ute. ”Den sjätte gudinnan” (Damm 2010) Den här gången har Ellen åkt till Indien på uppdrag för FN. Hon träffar både hög-och lågutbildade indiska kvinnor – och en ovärderlig gudinna.

Man kan invända att den senaste bokens möten – vi rör oss förvisso i en med indiska mått mätt LITEN region (bara nio miljoner människor ;)), men ÄNDÅ – är aningens för välkonstruerade, det är lite VÄL fantastiskt att alla bokens kvinnor lyckas snubbla på just VARANDRA (ni hajar om ni läser), men jag köper det, det blir bra! Ellen Elg är trasslig och stundtals besvärlig och provocerande, hon har fördomar, men hon reflekterar också runt dem på intressanta sätt. Karin avslutar alla sina böcker med en faktadel för den som vill veta mer om verklighetsbakgrund, seder och historia. Gillar’t!

Jag har jobbat ganska mycket i Asien – sedan 1993 har det blivit fem vändor i Kina, två på Sri Lanka, en i Sydkorea och en i Kuwait. Jag älskar kulturen, historien, och alla MÖTEN. På ett eller annat sätt har jag interagerat och kommunicerat med kvinnorna i landet under alla resor – trots att jag är ingenjör och det normala ”jobblivet” på plats i vissa fall (inte Kina, dock!) varit otroligt mansdominerat – och det ger så OTROLIGT mycket. Sri Lanka har stundtals en man-kvinna-kultur som påminner om det svenska femtiotalet – men hembjuden till en manlig kollega hamnar jag i samspråk med hans fru (på Sri Lanka kan många engelska, ön hette gubevars Ceylon och var under brittiskt kolonialstyre ända in på sjuttiotalet) och det är samma sak som överallt annars: vi log i mjugg mot varandra och tänkte ”KARLAR” när en av männen satte igång och orerade.

Med detta vill jag säga:

1) Läs Karin Alfredsson!

2) Om du någonsin får chansen att jobba utanför Sveriges gränser – TA DEN. Det är läskigt och absolut inte som hemma (no shit?), men det är så VÄRT det, och då menar jag inte bara ur det monetära hänseendet.

Den fina bilden av Karin är tagen av Johanna Norin.

11 svar

  1. Åh nej, nu tog en ond ande kontroll över min kropp och beställde Karin Alfredssons tre tidigare böcker!

    22 november, 2010 kl. 19:30

    • :-O den där anden nu IGEN…! Den sprider sig som en trojan över nätet.

      22 november, 2010 kl. 19:34

  2. Bokmoster

    Min ande gottade sig nyss i att en bokhandel i staden sålde ut böcker för 10 :- inför en flytt. Till sist var jag tvungen att bara gå ut därifrån … orkade inte bära mer 🙂

    23 november, 2010 kl. 07:36

    • ÅH! Vi kräver en bokmosteruppdatering för att få veta vad det blev! Jag är gröööööön – likt mina bibloväggar – av avundsjuka 😉

      23 november, 2010 kl. 13:11

      • Bokmoster

        Nu så här efter den smått chockartade upplevelsen – hade ingen aning om att det var en sån mega-rea – är jag sur på mig själv för att jag inte roffade åt mig ännu mer 🙂 Har f ö också gröna väggar i mitt bibliotek – eller det skulle bli ett bibliotek om jag plockade bort den lilla tv:n som nu gör att det är ett vardagsrum. Eller är det kanske ett bibliotek ändå, böckerna är ju betydligt fler än tv-apparaterna … Hm, är nog hög på pepparkakor just nu!

        23 november, 2010 kl. 17:48

  3. Har varit dålig på att läsa Karin Alfredsson, men lovar bättring! 😀

    23 november, 2010 kl. 07:40

    • Hon är VÄL värd ett försök! *hytter med pekfingret*

      23 november, 2010 kl. 13:12

  4. Ika

    80 grader från Varmvattnet läste jag och gillade, men sedan kom jag mig inte för att läsa fler. Ska åtgärdas vid tillfälle.

    Lite intressant att hon bytt förlag från Ordfront till Damm, tycker jag. Jag är själv medveten om att jag dömer boken efter förlaget – i min värld är sannolikheten för att jag kommer att gilla en bok utgiven av Ordfront betydligt högre än vad sannolikheten för att jag ska gilla en bok utgiven av Damm är. Empiriska studier (läs: 24 års erfarenhet av bokläsning) har visat att det åtminstone för mig ofta spelar roll vilket förlag som har gett ut boken. Fast det finns ju inga regler utan undantag, och därmed finns ju risken att man missar pärlor för att ett förlag råkar ge ut enstaka böcker som sticker ut lite i deras övriga utgivning.

    23 november, 2010 kl. 16:07

    • Jag håller med till 100%, och tänkte EXAKT samma om förlagsbytet! Vad kul att du skrev just detta.

      Ge de tre övriga en chans, trots förlagsbytet 😉 De är lika bra som förr…!

      23 november, 2010 kl. 16:37

  5. Karin Alfredsson

    Tack go vänner för vänliga ord.
    Jag vill bara berätta att förlagsbyten oftast sker av handfasta skäl som att det lämnade förlaget
    1/ inte bryr sig
    2/ ständigt håller på att gå i konkurs
    3/ inte har någon marknadsföringsbudget
    4/ inte visar något intresse för nästa bok, ”om du nu ska skriva nån …”
    Då är det skönt att komma i DAMM-famn (även om jag kan förstå vad ni menar)

    1 december, 2010 kl. 16:13

    • Du är så grovt underskattad, Karin. Jag fattar inte varför! Skönt att du hamnat i en för dig välkomnande DAMM-famn, och skriv skriv skriv! Du förtjänar topplisteplaceringar, diskussioner och möjligheter till många fler böcker.

      1 december, 2010 kl. 16:48

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s