neverwhere – always here

Det är YTTERST få böcker som blir omläsningsböcker för mig numera. ”Så många böcker, så lite tid”. Ändå finns det en och annan historia att återvända till, att nästan vilja flytta in i. Neil Gaimans ”Neverwhere” är en sådan för mig. London. Tunnelbana. Världen under ytan. En lek med alla de fantasieggande namn på platser och företeelser som man finner i alla städer – och allra helst i London.

(”Elephant & Castle”, nån…?)

Nu har jag köpt min tredje (!) ”Neverwhere”. För många år sedan köpte jag den på svenska – det var första gången jag läste Gaiman alls, jag föll handlöst från sekund ett – i London började jag bläddra i den grafiska versionen, köpte den, och när jag hade plöjt och nästan älskat sönder den så beställde jag nu till sist en i romanform igen, men denna gång på originalspråk.

(jajajaja, BBCs miniserie kostade £3.99 på amazon.com, så jaaaaaa, jag har den också)

Richard Mayhew is an unassuming young businessman living in London, with a dull job and a pretty but demanding fiancee. Then one night he stumbles across a girl bleeding on the sidewalk. He stops to help her – and the life he knows vanishes like smoke.

Several hours later, the girl is gone too. And by the following morning Richard Mayhew has been erased from his world. His bank cards no longer work, taxi drivers won’t stop for him, his landlord rents his apartment out to strangers. He has become invisible, and inexplicably consigned to a London of shadows and darkness – to a city of monsters and saints, murderers and angels, that exists entirely in a subterranean labyrinth of sewer canals and abandoned subway stations.

He has fallen through the cracks of reality and has landed somewhere different, somewhere that is Neverwhere. For this is the home of Door, the mysterious girl whom Richard rescued in the London Above. A personage of great power and nobility in this murky, candlelit realm, she is on a mission to discover the cause of her family’s slaughter, and in doing so preserve this strange underworld kingdom from the malevolence that means to destroy it.

And with nowhere else to turn, Richard Mayhew must now join the Lady Door’s entourage in their determined – and possibly fatal – quest. For the dread journey ever-downward – through bizarre anachronisms and dangerous incongruities, and into dusty corners of stalled time – is Richard’s final hope, his last road back to a ”real” world that is growing disturbingly less real by the minute.


Jag VRÄKTE i mig den grafiska romanvarianten så snart jag hade den i min ägo, och i natt började jag alltså läsa om originalromanen också.

Jag slås omedelbart – nu när jag återigen tar in alla detaljer ur grundhistorien – av hur otroligt väl Careys och Fabrys grafiska roman följer och fångar originalhistorien.

Man kan tro att 370 sidor text som kokas ner till 224 TECKNADE sidor skulle innebära många genvägar och saknade finesser, men jag är o-t-r-o-l-i-g-t imponerad av Mike Careys och Glenn Fabrys verk.

Om någon som aldrig har testat grafiska romaner – men är lite nyfiken – skulle börja testläsa något, ja, då vore nog den boken här ett bra val. Så otroligt vackert och smart tecknat. Jag kan fastna på en sida länge länge och bara ta in alla detaljer.

Det är nästan som när man var liten och älskade sönder Richars Scarrys böcker! (läser dagens ungar Scarry förresten? det BORDE de göra! alla barn i MIN närhet begåvas åtminstone med Scarry-böcker så snart tillfälle ges ;))

…och så som jag gör här nedan får man ju INTE göra, men jag vill bara att ni ska se och fatta själva vilket underverk detta är. Köp, köp, köööööööööp!

PS jag kommer aldrig att sluta leta efter den gömda tunnelbanestationen under British Museum…!

PPS både originalromanen och den grafiska versione får såklart fem feta, nöjda, oöverträffade boktoksflin av fem möjliga.

20 svar

  1. Bokmoster

    Underbart entusiastisk recension! Jag vill också läsa Urban Fantasy nu 🙂 Räknas The End of Mr Y dit förresten? I så fall har jag ju redan börjat.

    20 november, 2010 kl. 11:36

    • GÖR’T!

      Alltså, ”The End of Mr Y” ligger iofs brevid min säng, ännu oläst, så jag vet inte SÄKERT (den känns svårkategoriserad) men något åt det HÅLLET är det. Appselut.

      20 november, 2010 kl. 11:49

  2. Ika

    tack för att du publicerade lite bilder från insidan av boken också. Pärmbilden är ju sällan representativ för tecknarstilen, har jag märkt.
    Jag läste Neverwhere för ganska många år sedan, och har ganska vaga minnen av den. minns dock att jag gillade – inte så att jag blev alldeles salig, men bra var den. Det skulle kanske inte vara så dumt att återuppliva minnena genom att läsa den tecknade versionen.

    På tal om snyggt tecknat med känsla för detaljer – har du läst Blacksad?

    20 november, 2010 kl. 15:09

  3. Älskar Gaiman. Har du läst The Sandman?

    Original-Neverwhere är egentligen TV-serien. Romanen lär ha skrivits för att Gaiman inte blev riktigt nöjd med TV-serien. De hade inte riktigt budgeten för att göra alla idéer rättvisa. Det kan jag nog hålla med om. Men kommentatorspåret på dvd:n ska vara väldigt bra. 🙂

    20 november, 2010 kl. 16:46

    • Åhåååå! Där ser man. Nu blir det extra kul att kolla in TV-serien!

      Sandman återstår att upptäcka (yay!). Jag suger lite på den karamellen.

      20 november, 2010 kl. 17:38

  4. Kristin

    Klart ungar läser Scarry! Åtminstone den större av mina två – jag har ett underbart foto på min mobil (som är av modellen stupid-phone och därför inte tar bilder värda att flytta över till datorn. Tyvärr i det här fallet) av hur han sitter med rumpan på nedersta trappsteget med överkroppen nere på golvet och näsan i en Scarry-bok. Fråga mig inte hur han lyckades få till den akrobatiska ställningen…

    20 november, 2010 kl. 18:25

  5. Jag är stolt ägare av en signerad utgåva av Neverwhere. ”Mind the gap” har han skrivit också, den gode Neil. 🙂 Nej, jag har inte träffat honom (tyvärr), det var en kompis som ordnade den till mig.

    20 november, 2010 kl. 18:28

    • Åh…. nu dånar jag. For real. Han är så lwwrukrytiquyqtliergvqe lir ygtqveliyqgq ilreyg!!

      20 november, 2010 kl. 18:32

  6. Jag skulle kunna tänka mig (haha, underdrift!) att läsa serievarianten någon gång också. Ser bra ut.

    Min kompis son läser gärna Richard Scarry förresten. Tror att det kanske går någon sorts Scarry-program på TV också.

    20 november, 2010 kl. 22:07

    • Den är så FIN! Önska dig den i julklapp!

      Scarry är en klassiker, man kan göra så mycket med hans böcker. Bara det där att försöka hitta masken i varje bild…!

      20 november, 2010 kl. 22:10

  7. Ika

    Jag har försökt läsa Sandman, fast det var något sorts specialutgåva med extramaterial till de redan frälsta, typ. Blev inte helt såld – hade lite svårt för att de byter tecknare ideligen (har samma problem när jag läser Fables), och dessutom har jag märkt att jag har lite svårt för serier som innehåller mycket text. Jag är ju dessutom petig med tecknarstil, kan läsa nästan vilka serier som helst om de är tecknade på det där sättet som får min visuella sida att bli salig. Det är därför jag får för mig att ajg skulle kunna gilla zombieserier också, om de bara är snyggt tecknade.

    22 november, 2010 kl. 10:33

    • Jag är ”ganska” konservativ, så jag kan tänka mig att just det där med ideliga tecknarbyten skulle kunna reta mig, åtminstone vid sträckläsning.

      Zombieserier finns onekligen i en uppsjö av olika varianter och kvaliteter, men jag läser bara de snyggsnyggsnygga!

      22 november, 2010 kl. 11:57

  8. Pingback: någon som längtar efter ännu fler snyggt tecknade odödingar…? « (inte så) Anonyma Biblioholister

  9. Jag har bara en ”Neverwhere” faktiskt, som tyvärr är på svenska. Så jag borde vara helt i min fulla rätt att dels skaffa en engelsk utgåva och dels den här graphic novel-varianten, eller hur?

    Apropå Sandman, så skulle jag tipsa om att börja med det lilla tunna albumet ”Death: the high cost of living”. Det är både vältecknat och lite mindre dialogtungt än resten av Sandman-serien. Plus att den fantastiska Death har huvudrollen!

    23 november, 2010 kl. 15:54

  10. Jag köpte ”Death…” i den ljuvliga ljuvliga Midtown comics-butiken i NYC! Jag hjärta Death!

    Jag tror att du redan vet svaret på din frsta fråga: Helloooooo TOMTEN! Ja, om du nu kan stå ut ända till julafton.

    23 november, 2010 kl. 15:57

    • Vem hjärtar INTE Death…?
      Men då har du ju redan halva inne i Sandmanversat, det är bara att ta ett djupt andetag och dyka i! 😉

      Jag hoppas att serietomten vet om hur snäll jag har varit i år. Jättesnäll faktiskt.

      23 november, 2010 kl. 16:14

      • NÅGON gång snart dyker jag ner i Sandmanversat, det kan du ge dig på. Ska bara rensa ännu en hylla i biblioteket, seriehyllan är smäckfull nu 😀

        23 november, 2010 kl. 16:35

  11. Det låter som att du behöver fler seriehyllor… 😉

    23 november, 2010 kl. 16:40

    • Alla väggar i biblioteket ÄR täckta av hyllor, men det finns ju alltid tak… 😉 Skämt åsido, det funkar, jag ska bara orka flytta runt lite böcker. Kära besvär…!

      23 november, 2010 kl. 16:43

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s