en lunchande Jo Nesbø-älskare med långnäsa

(Vad gör en boktokig bloggare med skrivklåda? Jo, hon tar helt asocialt med sig sin matlåda till skrivbordet och ägnar lunchrasten åt att blogga istället för att socialisera)

Jag trodde att jag hade KOLL, men ack vad jag bedrog mig! Plötsligt inser jag att jag fullständigt har missat Jo Nesbøs ”Huvudjägarna” – en fristående thriller som ska bli film snart (OK – ett klassiskt fall av ”filmmanus kokas ihop till bok, lite sådär med vänsterhanden” kanske?). Jag bokar den oavsett (ah, denne man… både Kristoffer och jag blev akutförälskade i hela hans uppenbarelse på Bokmässan 2008). Den svenska översättningen landar i januari 2011, och är BARA 250 sidor tjock. Detta ”lilla format” känns ovanligt för Nesbø, men vanligt för ”nerkokade-manusböcker” av typen jag skrev om här uppe. Å andra sidan så har storyn fått väldigt bra kritik i Norge, så hoppet om en fullträff finns helt klart trots att den är så tunn (*harkel* jaaaa, jag älskar TJOCKA böcker, eller snarare TJOCKA böcker av författare skickliga nog att lyckas skriva en lång OCH bra historia).

(what? Reservationslistan? Jo, eftersom jag var så sen så hamnade jag TREA i reservationskön, gruff gruff).

”Huvudjägarna är en spännande berättelse om svek, trohet och hämnd – fristående från Harry Hole-serien.

Nu handlar det om headhuntern Roger Brown. Han är, om han får säga det själv, Norges bästa och mest underbetalda headhunter. Han har en alldeles för vacker hustru, en alldeles för dyr villa och måste därför stjäla alldeles för mycket konst.

Clas Greve är den perfekte kandidaten till alla sorters toppjobb. Han är en man med kvinnotycke och äger dessutom en Rubensmålning i hundramiljonersklassen. Om Roger Brown får tag på den målningen är hans ekonomiska problem lösta – och hans hustru Diana kommer vara honom evigt trogen.

Diana vill ha sitt konstgalleri. Och ett barn. Alla vill ha något. Ingen får det gratis. Inte utan att gå över lik. Någons huvud kommer rulla i den jakt som börjar.

Den 26 januari finns Huvudjägarna i den svenska bokhandeln.”

Läs mer om boken och filmen HÄR

Jag skickar ett stort HURRA till Nesbø, eftersom alla intäkter från såväl bok som film går till Harry Hole-stiftelsen som arbetar med att bekämpa barnanalfabetism. Jag läste en intervju – jag har redan glömt var – där han lite skönt sarkastiskt menar att det inte är för att han är speciellt GENERÖS som han skänker så mycket pengar till Harry Hole-stiftelsen. Det är bara det att han HAR så mycket pengar redan, han behöver inte mer, och det ligger ju något i det.

Det är mer generöst om arbetslösa Herbert skänker 200 spänn till Röda Korset än om den [fiktivt] framgångsrika firman Herbertssons Lyxklockor skänker tjugo tusen spänn. Ju.

Fast jag tycker ändå att Nesbø gör det bra. Det finns onekligen rätt gott om författare (som skryter med att vara socialister) med mer pengar än en mindre Norrlandskommun kan göra av med på ett ÅR som ÄNDÅ inte skänker lika generöst som han gör. Så det så.