Näääääver

Jag har funderat och funderat på om det finns någonting jag ”aldrig” (eller snarare ”ALDRIG!”) läser. Jag kom på det: ”mis lit”. Misärporr. Pojkar som kallas Det och flickor som säljs som slavar och allt sånt. För tio år sedan läste jag någon enstaka bok i genren (eller är det tjugo? ”Alla” läste väl ”Inte utan min dotter?”). När jag pluggade medicin och tack vare ett extrajobb fick nära kontakt med Verkligheten så försvann suget HELT.

Jag har funderat på varför det inte intresserar mig. Är jag en kall människa som skiter i andra? Nej, det tror jag inte. Jag vet inte om det är så att jag – om man ska vara allvarlig en stund – har nog av Livet? Att jag tycker att många av de här böckerna är spekulativa och snuskiga? Att många av dem i efterhand visar sig vara (inte alltid så…) lite töjda rent sanningsmässigt?

Nej, som sagt, jag kan inte sätta fingret på det – men det är en av få genrer som du inte kommer att hitta på mitt sängbord.

Den, och såna där böcker med fula dansbandsbilder 🙂

2 svar

  1. Ika

    Jag har också stora problem med den där genren. Ett av mina främsta problem är att jag tycker att den här typen av historier i 9 fall av 10 blir så enormt mycket bättre om jag får läsa dem i form av fiktion. I de fiktiva skildringarna av elände handlar det inte bara om sensationslystnad, och i allmänhet är boken bättre skriven (det verkar finnas en uppfattning att om historien är tillräckligt ”viktig” och förfärlig spelar det ingen roll om man bemödar sig att skriva den bra eller inte, huvudsaken att den skrivs). Om man släpper de verkliga historierna och tar fram essensen i dem och skapar en fiktiv berättelse blir resultatet oftast en berättelse som engagerar betydligt mer och väcker fler tankar. Åtminstone hos mig. (Fast det finns ju en del exempel på fiktiva berättelser som påminner mycket om sanna eländesberättelser också – en sådan tyckte jag att ”Tusen strålande solar” var.)

    16 november, 2010 kl. 20:52

    • MYCKET klokt svar!

      …och nu när jag tänker efter så läste jag ju, med behållning (för att den kändes som bra diskussionsunderlag, och hade en intressant twist på slutet) dessutom, Jodi Picoults ”My Sister’s Keeper” för några månader sedan. Inte direkt mis lit i nuvarande form, men hade varit om den inte hade varit fiktiv. Ja, där fick jag nåt att fundera på!

      17 november, 2010 kl. 07:57

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s